Hej och välkomna till i fredags. Jag bar manchesterbyxor från Carin Wester och en båtringad topp.Just detta byxor är slutsålda men här är ett par andra väldigt fina från Arket. Jag bestämde mig för att jobba på café den här dagen. Jag gick mot Batignolles, en stadsdel intill oss som är lite som ett Södermalm om Södermalm legat i Bromma. Aldrig turister här. Butikerna är ekologiska, vintage eller säljer typ surdegsbröd. Ni fattar dealen. Husen är generellt låga (typ tre våningar ofta) vilket är fint. Jag gick till ett café som heter Octave. Jag var inte ensam. Björn var med och satt mittemot mig och jobbade. Cafét var mysigt men min flat white otroligt äcklig. Det måste ha varit något fel med kaffemaskinen den dagen. Eftersom jag är svensk sa jag självklart ingenting. Gulliga sommarskor från Monoprix. Alltså mataffären. Köpte likadana till Didrik. Klockan tolv var vi hungriga. Dags att stänga igen datorn en stund för att äta en bit. Det låg en bra lunchrestaurang runt hörnet, sa Björn. En kinesisk restaurang som heter La Taverne de Zhao. Björn och Didrik hade ätit här förut. Vi åt två olika sorters nudlar. Jag åt biang biang nudlar och det var så gott att jag tänker på denna portion än idag, nästan en vecka senare. Måste gå tillbaka. Jobbade hemifrån på eftermiddagen. Strax innan arton var jag med i Sverige Live! på SVT för en Parisrapport. Gick ut på gatan och filmade för mer Pariskänsla. Björn och Didrik hämtade mig när jag var klar. Det var så fint väder att vi bestämde oss för att ändra våra hemmaplaner och äta ute istället. Jag önskade att vi gick till nån av dem ganska så turistisga italienska trattoriorna i Montmartre. Drömde om rödvin i krus och skaldjurspasta. Så det gjorde vi! Jag smsade Michelle och frågade om hon ville äta med oss. "Jag kommer!" skrev hon.Obs vodkaflaskan är en karaff vatten 😆 Fick mitt vinkrus och min skaldjurspasta. Så gott. Didrik åt pasta med smör (och ritade på sin whiteboard) och Björn en amatriciana. Kändes lite som att vi var hemma i Gamla Stan på någon av de många olika turistiga italienska haken där. Tryggt. Efterrätt: glass. Vi gick till Amorino som är en italiensk glasskedja där de gör barnglassarna (och säkert vuxenglassarna om man vill) till rosor. Didrik är mycket förtjust. Dessutom en bra grej: även om man tar minsta storleken kan man välja hur många smaker man vill (det blir bara mindre skedar). Jag fick dock hjärnsläpp när jag fick alternativet att kunna välja allt. Nöjde mig med två: pistage och citron. Didrik tog mango och jordgubb. Stod utanför i sommarvädret och åt glass och snicksnackade om glassmaker och annat viktigt.
