I torsdags skulle jag få besök till mitt tornrum i Paris. Men på förmiddagen var jag själv. Jag jobbade på café och i sängen. Köpte med mig phở hem från Ha Noi 1988, som min vän Ea sa var Paris bästa vietnames. Mmm. Klockan halv tre knackade det på dörren. Det var Björn! Vi skulle ha två dygn i Paris tillsammans. Didriks mormor passade Didrik om någon undrar. Jag välkomnade honom med babybelost. Vi gick till Café Charlot i Marais för en sen lunch till Björn och en kaffe och ett glas vin till Sandra. Urgullig bordsgranne. Vi tillbringade eftermiddagen med att promenera runt i Marais. Det hade jag kunnat göra varje dag i Paris! Bara strosa runt i långsam takt, titta på hus och dörrar, små butiker och vackra fransmän. Vid fem var det dags att gå hem och svida om till partyväska. Vi poppade en miniskumpa och snacksade Brets ostchips. Björn hade fyllt år två dagar tidigare, så jag sjöng och så fick han öppna paket i sängen. Elsa var i Paris helgen innan oss. Hon hade just den här dagen lagt upp ett blogginlägg där hon och Pontus varit på den här lilla bistron i Marais. Det såg så mysigt ut och låg nära. Vi gick dit och tog en fördrink innan maten. Så fint därinne! Le Petit Fer à Cheval är en av Paris minsta barer och har funnits i över 100 år. Vi drack varsin Kir Royal, en drink jag ofta drack när jag var typ 25. Borde börja igen. Svartvinbärslikör och champagne. Vi hade bord klockan åtta på Carbonis som låg ett kvarter bort. Vi var mycket taggade för deras pasta på deras instagram ser sick ut. Vi åt vitello tonnato till förrätt. Fin och god. Till varmrätt beställde vi all pasta de hade på menyn! Mycket livsnjutigt beslut. Ravioli med rökt fläsk, en slags gnocchi med svamp och en cacio e pepe med sojapicklat ägg. Den sistnämnda vann! Kaffe på det och så var en underbar torsdag slut.
