Har ni hört om Café Pli i Paris? Där kan man fika och skicka brev till sig själv i framtiden. Har fått detta café skickat till mig på instagram av en handfull bloggläsare. Jag tog min assistent Olivia under armen och drog dit. Café Pli ligger i Belleville. De har två olika lokaler några gator från varandra. Man bokar en slot på hemsidan. Då får man en bordsreservation, brevpapper och valfri fikadryck. Det kostar 30 euro per person. På sitt brev väljer man om man vill skicka det om ett år, om fem år eller om tjugo år. Jag valde 20 år, because why not? Ska det va ska det va, tänkte jag. Olivia valde fem år, vilket kanske är rimligare när man är i tjugoårsåldern och så oerhört mycket kan hända på fem år. Man kunde välja stickers till sitt brev om man ville. Jag tog ett gäng och sparade till min Louise Carmen istället 😌 Stämplar, färgglad tejp och hur du nu vill pynta ditt framtidsbrev. Vid det här laget kände jag att Café Pli var ganska...oseriöst? Stickers med budskap som "You go girl!" som osade köpt i reahyllan. Stämplarna var från Hema, vilket är Frankrikes svar på TGR. Det fanns en fotoautomat där man kunde föreviga sig själv, som självklart var trasig.Det började klia i mina fingrar efter att göra en rebranding.♡ SANDRAS REBRANDING AV CAFÉ PLI ♡Istället för hårda stolar ▷ vintage skinnfåtöljer att sjunka ner i, kanske i vinrött eller djupt grönt.Istället för lysrörsbelysning ▷ varm punktbelysning med läslampor vid varje bord.Istället för barnsligt brevpapper ▷ klassiskt brevpapper med struktur och tyngdIstället för stämplar och stickers ▷ flådiga reservoarpennor som också finns att handla.Istället för att sälja magneter ▷ sälj brevpapper och vackra pennor. Kanske posters med uppstorade bilder av kända brev. Ja, sen skriver man. Nej jag skoja bara, jag skrev inte så.Vad skriver man till sig själv om 20 år? Inte vill man ha något slags uppfostrande brev om hur man hoppas saker blev. Jag tror att jag hade velat få en lucka i tiden. En tidskapsel till en dag för tjugo år sedan. Så jag skrev om min dag. Jag berättade om vädret och vad jag ätit till frukost. Jag skrev hur lämningen av Didrik på förskolan hade gått. Jag berättade vad jag hade gjort kvällen innan. Jag skrev att vi bott i Paris i fem månader och inte visste hur länge vi skulle stanna. Jag skrev att Didrik trivdes på förskolan och att Björn blivit duktig på franska.Jag skrev att Björn klippt sig några dagar tidigare hos min vän Kris och att han hade blivit fin i håret. Jag berättade om restaurangen jag och min mamma skulle äta på om några dagar och att jag såg framemot det. Jag berättade om hur mycket Didrik tycker om att rita, och hur duktig han är på att få till uttrycksfulla ögon. Jag berättade om boken jag skriver på. Jag skrev att livet var bra, att jag kände mig stark i kroppen och klar i hjärnan. Jag skrev att jag hoppades att framtida Sandra kände en ro och att hon levde ett liv som gjorde henne lycklig. Jag skrev att om det är Didrik som istället får det här brevet, för att framtida Sandra inte längre lever, så ska han veta att jag älskar honom nu 2026 och nu 2046. Alltid och 4-ever in i evigheten. Därefter förseglar man brevet med ett vaxsigill. Man får välja färg och stämpel. Jag tog ljusblå färg och blomstämpel. Man lägger brevet i det fack där det står "skickas om tjugo år". Jaha, hur kan de garantera att brevet skickas om tjugo år?De skriver att de lagrar breven hos sig själva tills datumet kommer och skickar dem manuellt när tiden är inne. På deras hemsida skriver de också att om caféet skulle stänga så finns en ansvarig person som ändå ska se till att breven skickas.Alltså skulle jag säga att sannolikheten att brevet skickas är ungefär 0%.Däremot är det väl en ganska fin terapeutisk stund att skicka ett brev till sitt framtida jag, som jag ändå kan rekommendera. Summa summarum: Kanske kul om du har vägarna förbi Belleville, men inte värt en omväg för.
