I torsdags den 1 januari med över 100 kilo packning i sex resväskor for vi till Paris and never looked back. Nu ska vi bo här i minst ett halvår, men förhoppningsvis kanske längre. De första tre månaderna hyr vi en lägenhet i Pigalle. Vi har tillbringat dagarna med att packa upp, gjort en tur till Ikea, undersökt de närmaste mataffärerna, ätit fransk mat på franska bistros och visat Didrik "Paristornet". För det ville han se mest av allt. Det är klar sol och kallt som satan. Varför gör man saker? Jag bär på en så stark drift att vilja bli omkullkastad. Iland tänker jag att jag letar så intensivt efter omkullkastningen, att annat - kanske viktigt - händer bredvid och glider förbi.Man ligger i en okänd säng i en ny stad, har köpt nån ful lampa på Ikea för att man ska kunna läsa en bok på kvällen. Varför ligger jag här, tänker man. Man hade ju köpt en så dyr och bra läslampa i landet man redan bodde i. Men så blir det morgon. Man går längs en solig, benvit aveny. Det doftar sött bröd och man vet inte hur den närmaste kommer timmen se ut.Ett enda liv. De främmande timmarna väntar.
