För ett halvår sen köpte jag en Kodak M35 och förra veckan framkallade jag första rullen.Tyvärr också enda rullen för Didrik både bet av avtryckaren och skakade sönder blixten på kameran.Några bilder hann det bli! Det är lärorikt att fota en analog rulle för man inser vad som verkligen gör en bild: hur solen ligger (var ljuset är) och kompositionen. Här sitter vi, jag och min son utanför en tågstation i Lissabons förort. Rullens bästa komponerade bild blev detta med de raka linjerna, vi i mitten och killen och hunden på hörnet. En lite trött pappa och hans son i ett regnigt Lissabon. Foto från hotellrummet i Lissabon. Ser verkligen inte mycket ut för världen men det här var ett väldigt vackert rum. Får starka en-gång-i-tiden-när-jag-var-liten-på-nittiotalet-vibes av detta foto. Jag och mitt barn klär på oss i Porto, Portugals andra stad, för att göra stan. Ser ut som jag har pilotisar men det är bara helt vanliga glasögon. Också en fin bild, skuggan ser ut som spets. På väg ner för en miljon trappor när vi bodde i en väderkvarn i Lissabons förort. Man fick passa sig för det var halt i november. Glada och rödhåriga! Här är vi i Porto i en lägenhet som var magisk med höga fönster och öppna ytor. Min tredje favoritbild ur rullen. Här är vi på Portos stora konstmuseum Serralves som också har en park i form av en gångbro i höjd med takkronorna. I handen håller Björn en pensel som Didrik fick från museumbutiken. På balkongen den sista dagen i Lissabon. Var så redo att åka hem här! Men vi bodde fint med hängmatta på balkongen. Här är min Lissabonguide om någon missat. Eftersom Didrik tog sönder kamerans blixt kunde jag inte fotografera på hela vintern. Det var för mörkt även utomhus. Men när vi åkte till Frankrike i april tog jag med mig kameran för att köra slut på rullen. Här kramas vi vid poolen. Och här hoppas vi att vi snart ska få gå ut på gatan och bolla. I alla fall en av oss 😌Analogt 2018Analogt 2020Analogt 2021
