Vi närmar oss slutet. I torsdags tog vi tåget från Porto till Lissabon. I Lissabon skulle vi stanna ett par dagar. Vi hyrde en lägenhet med stor balkong och hängmatta i ett nytt mysigt område. Porto i all ära men Lissabon vinner. Ljuset! Som varma sommarkvällar. Vi bodde alldeles bredvid inredningsbutiken A Vida Portuguesa och gick dit för att titta på vackra saker. Fotograferade vackra saker. Och drömde om detta salladsblad från Bordallo Pinheiro. Älskar. Men ljuset slår till och med enorma kålbladskålar så vi lämnade affären tomhänta. Eller, nu lät det som vi skulle köpa kålbladet. Det skulle vi absolut inte, det kostade 12 000 kronor. Hur som helst, kvällen kom, vi gick hem och hämtade en halsduk och begav oss ut igen för att äta kinesiskt. Där hade de ett akvarium med spännande guldfiskar. Vi åt vitlöksgurkor och dumplings. Och handgjorda slurpiga nudlar. Sen hem bums och sova. Nu var det fredag och vår sista dag. Det var strålande väder. Vi fångade in de sista skärvorna av sommarkänsla. Och begav oss ut på stan. Målet var att hänga på låset på Ramiro, den bästa restaurangupplevelsen under denna resa, så den behövde göras om! Rödräkor, havskräftor, krabba och rostat bröd med smör. Otroligt. Vi tog kaffet på Copenhagen Coffee Lab som Emma Chamberlain gör när hon är i Europa. Sedan promenerade vi till en lekpark nere vid vattnet och gungade och åkte rutschkana. Bra jobbat med husfasaderna Lissabon! Dags för den sista spegelselfien i random Airbnb-lägenhet. Längtade hem. Ett sista glas vin på en uteservering för när får man sitta på en uteservering igen, ingen vet. Lagom trött på de här marodörerna efter 24/7 i 5 veckor utan annan social kontakt 😅 Vi åt vår sista måltid på en fantastisk vegetarisk restaurang där varje rätt var som ett litet konstverk. Här är gazpacho som man hällde ner i små bollar och åt i en tugga. Stället hette Gambuzino. Och Didrik kröp runt och vi kröp efter och dagen efter åkte vi hem. TACK FÖR ALLT PORTUGAL.
