Hoppas ni har en fin söndag. Nu ska jag ta er genom Portos två sista dagar. Björn hade gjort jell-o i diverse olika formar och det var ju verkligen ett bebilife-hack. Kul grej att röra, smaka, känna på i kanske en hel halvtimme. Sen var det dags för lunch. Dagens mål var till Café Guarany, en restaurang som på trettiotalet var ett rökigt jazzcafé och där många berömda musiker uppträtt, och som betraktas som en kulturinstution i Porto. Tycker mycket om såna här sömniga platser. Jag åt en kycklingsallad och Björn tog Portos specialitet francesinha som vanligt. Han har säkert ätit fem stycken nu? Det är alltså Portos nationalrätt, den finns på varenda restaurang. En macka med korv, kött och ost som badar i sås och så ett ägg på toppen. Mardröm, ni ser ju Didrik stojade omkring runt sin mor. På vägen hem spanade vi in i A Pérola do Bolhão som är en vacker mataffär. Samt stannade på ett fik för att äta bakelse till efterrätt. Jag tog en marsipanpeng och en cappuccino. Och det blev kväll och solen gick ner och vår näst sista dag i Porto var över. Vi vaknade upp till vår sista dag. Det var soligt ute. Vi åkte till Serralves, Portos stora konstmuseum som består av en museeumhall med nutida konst, en art deco-villa och en park med en gångbro ovanför marken. Bra skit helt enkelt. Vi låg på kuddar och tittade på en brasiliansk konstnär som filmat djur som demonstrerade på gatan. Och vi tittade på Cindy Sherman-utställningen, en amerikansk fotokonstnär som ni kanske har koll på. Jag tar skorna. Den rosa art deco-villan ute i museets park var bäst. Lyxigt för själen att få röra sig i såna här miljöer. Jag tar badrummet. Hela villan var en Miró-utställningen. Så fint alltihop. Och det var det mina vänner. Dagen efter tog vi tåget tillbaka till Lissabon. Men det, det är en annan historia.
