Som ni kanske minns fick jag denna resa i trettiofemårspresent av min mamma. Syftet var att ta sig upp till bergen och äta nunnan Jeong Kwans världsberömda mat. Här finns ett blogginlägg kring det hele. I lördags var det dags. Vid nollfem på morgonen var vi på tågstationen för att åka söderut. Ett par timmar senare var vi framme i den lilla staden Jeongeup. Dags för etapp två: lokalisera busstationen. Vi inte bara lyckades lokalisera den, även köpa biljetter samt hitta rätt buss genom att jämföra tecken. Vi är genier. 40 minuter senare var framme i nationalparken Naejangsan. Nu var det dags att ta sig uppåt berget för att nå templet. Vi hade ingen aning om vilken terräng det skulle va, men den var väldigt mysig mest. Och helt sjuka höstfärger. Sydkorea får MVG i höst. Jag snacksade på vägen. Bulle med rödbön-smet. Sirapsklubba. Och seg rispinne. Gillar att deras efterrätter är så osötade och smakar mer mat liksom?! Så var vi äntligen framme. På andra sidan floden skymtade Baekyangsa Temple. Vi hade ingen aning om vad som väntade oss egentligen. Min mamma fick hjälp av sin sydkoreanska pilatesfröken att boka trippen. Himla spännande. Vi var framme vid lunchtid och blev lokaliserade till matsalen där dom som jobbade på templet och munkarna åt. Eller munkarna åt i andra rummet, de äter tydligen inte med vanlisar. Det var ris med olika fermenterade grönsaker, gochujang-sås och en soppa som jag tror var gjord på sötpotatis? Väldigt gott. Efter lunch kom resten av vår grupp som bokat in sig för matlagningskurs med Jeong Kwan. Vi var kanske 12 personer? Eftersom vi skulle bo på templet fick vi tempelkläder. Detta var ett manligt buddhisttempel och inte där Jeong Kwan bodde, utan hon håller hus något högre upp i bergen. Vi skulle träffa henne dagen därpå. Resten av eftermiddagen tillbringades med meditation, te-ceremoni, middag med tempelcrewet igen och sen somnade vi dödströtta på golvet vid nio i det hus vi bodde.
