Mitt tangentbord dog i fukten, men nu har jag skaffat ett externt tangentbord och kan äntligen blogga som vanligt igen. Inte för att ni märkt något, men jag ska oavsett fira genom att skriva extra långa bildtexter till detta inlägg om den tionde dagen på Mauritius. Den tionde dagen var i måndags. Vi tillbringade den vid havet, som ligger ungefär trettio meter från vårt hotellrum. Jag fortsatte läsa Stacken av Annika Norlin. Nu har jag läst klart den. Golvad typ? Recension kommer.Hatten är från ett samarbete med Uniqlo då jag fortfarande var hemligt gravid. Mellis klockan tio, som alltid oavsett var i världen. Jag packar hans matlåda på frukosten varje morgon. Idag en skiva bananbröd, en samosa, några salta kex och en mandarin. Tog tydligen inga fler bilder på dagen. På kvällen gick vi ner till havet igen. Vi fick sällskap av en hund. En som arbetar här sa att väldigt få hundar på Mauritius är hemlösa utan de flesta har ägare, men nästan alla får ströva fritt. En pappa som fotar sitt barn. Det var så vackert ljus den kvällen. En målning från 1930 har vi här. Om det inte varit för eldflamme-strumporna : ) Prickiga hundmagar <3 Här kommer han för att ge mig en korall han hittat i sanden ❤️(och nej vi tog inte med den till Sverige så ni behöver inte skriva om det, jag vet att man inte får) Hunden hängde på när vi tog en fördrink och blev mycket glad av de vårrullar hon fick av Didrik. Här pekar han mot havet och ber hunden hämta bojarna i vattnet till honom. Vi åt middag på strandrestaurangen på kvällen. Den är så bra för golvet är sand och Didrik sitter uppslukad i säkert en halvtimme och gräver ner sina bilar. Hade på mig ett ribbat linne i siden, ett berlockhalsband från & Other Stories och ett par Chanel-örhängen. Örhängena vann jag och min mamma när vi var på ett auktionshus när jag var 23 år. Alltså sån helt analog auktion, där vi budade sittandens med en liten skylt. Vann dom för 1400 kronor vill jag minnas. Minns att tidningen Glamour var där och intervjuade några av auktionsvinnarna efteråt, bland annat mig. Min mamma knuffade mig i sidan och viskade"säg att du har en blogg" "Aldrig i livet" viskade jag tillbaka. Pinsamt tyckte jag. "Hon har en stor blogg, länka den", sa min mamma till dom då haha. Sedan när tidningen kom ut stod det ett citat från mig som var "Förresten har jag en blogg, niotillfem, skriv den i tidningen och att alla borde besöka den!"Ville kräkas av infantiliseringen av citatet. Minns jag låg vaken av ångest på nätterna, att jag lät som en fjortonåring. Man är ju särskilt skör när man är tjugotre och i full gång med att formas som människa. Till förrätt åt jag en räktartar med syrad gurka som var så god. Och till varmrätt en frutti di mare med en halv facking hummer i. Den var underbar. Det var måndag guys! Vi hörs imorgon!
