I torsdags var det dags igen för att ta tåget till Italien. Vi har fått blodad tand. Så mysigt att ta en cappucino på stationen, hoppa på pendeln och så är man i ett annat land en timme senare. Didrik hängde på såklart. Snart var vi framme i Sanremo, en hamnstad två stationer från den fransk-italienska gränsen som varit en populär badort för turister sedan femtiotalet. Vi hade bokat rum på Hotel de Paris, ett gulligt hotell precis vid havet. Checkade in, kastade på oss badkläderna och drog till stranden direkt. 34 grader är inte att leka med. Så fint med såna här klassiska badbås (eller vad det nu kan heta). Tog varsin solstol men stannade inte särskilt länge. Vår bebis hade aldrig känt sand på fötterna och blev mycket oroad. Ska jag vara ärlig var det nog mest jag som inte ville stanna så länge. Är verkligen ingen strandperson, men det vet ni väl vid det här laget. Gillar varken havet, sanden eller solen. Efter två dopp gick vi upp till rummet och Didrik sov en stund. Sedan var det dags att bege sig ut och spana in staden. Jag har varit i Sanremo två gånger tidigare, men bara över dagen. Nu skulle vi stanna i två nätter. Vi hade bokat bord på Urbicia Viva, en restaurang som låg lite avsides bland bakgatorna på ett fantastiskt fint torg. Dags för resan första pasta! Vi åt bröd med smör medan vi funderade över menyn. Det blev vitello tonnato + rödräkor (ej i bild) till förrätt. Och gnocchi och skaldjurspasta till varmrätt. Världens gulligaste sällskap. Didrik somnade lagom till kaffet och vi tog en kvällspromenad med vagnen och köpte glass. Jag valde smakerna hasselnöt och yoghurt. Och det var vår första dag i Sanremo.
