Mitt serum tog slut i helgen och det kan man ju se som en världslig sak, men för mig: ett tecken.Det är dags att åka hem. Dags att åka hem till den rosa satängkjol jag bara hann använda två gånger och till vinterjackor och ullkjolar. Dags för hala kullerstenar och mina högskaftade combat boots och gravidkudden som jag ännu inte avvänjt mig från att sova med. Dags för överprisade glas rödvin ute på lokal och dags för den usla mataffären Coop Nära Gamla Stan vars största kunder är ryska och kinesiska turister och som har ett utbud därefter (sill, kaffe och knäckebröd).Det är dags att åka hem till min ljusgrå trälåda i badrumsskåpet där mitt nästa serum ligger och väntar. Jag saknar mina vänner och jag saknar att min mamma ska passa bebisen en kväll, en liten enda kväll utan små armar runt mitt ben som ropar mämämämäMen, inte riktigt än. Vi har varit här i drygt 4 veckor och det är en hel vecka kvar. Vi har några dagar i Porto och sedan åker vi tillbaka till Lissabon. Veckans planer är att handla julklappar, besöka Livraria Lello och viga några förmiddagar att skriva på en dramaserie jag hittat på. Och så ska vi köpa några till skaldjur, dricka några till glas vinho verde och äta ett par burkar till fet yoghurt med salt karamell.
