Som jag tidigare berättat var det vårlov förra veckan. Vi tog tillfället i akt att upptäcka andra delar av Frankrike. Tre timmar bort med tåg från Paris ligger Bretagne. Och i Bretagne ligger Saint-Malo. En liten kuststad med fyrtiotusen invånare.80% av staden förstördes under andra världskriget, men efteråt byggde man upp den i nästan helt identisk stil. Den ser alltså medeltida ut, men är byggd under andra halvan av 1900-talet. Vi kom fram under torsdag förmiddag och började vår resa med att promenera runt i stan. Vissa hittade rutschkanor. Promenadvänligt med vimplar och crêperier överallt. Vi hade bokat bord på en populär crêperia som heter La Tournesol. Crêpes och galettes är lika grundläggande i Bretagne som pasta i Italien. Fanns inte en gata som inte hade ett crêperi. Till galettes dricker man cider, det är ett måste.Vi beställde en kanna att dela på. Didrik fick äppeljuice. Jag tog galette med sardeller, Björn en med mycket ost och Didrik en crêpe med citron och socker. Efter maten var det dags för shopping. Blev sannerligen positivt överraskad av Saint-Malos butikutbud. Bretagne är ursprunget till french workwear. Här fanns således allt jag tycker är fint i sin originalform: franska randiga tröjor (marinières) i stadigt bomullstyg, arbetarjackor i olika nyanser av blå, sotarmössor, kängor och klassiska regnjackor med randigt foder. Jag sa: vi scoutar oss genom butikerna och väljer något riktigt fint att köpa imorgon. Vilket inte var jättesmart tänkt av mig, för dagen efter var det 1 maj och allt var stängt. Saint-Malo var från början en sjörövarstad (sant!), och byggdes innanför höga murar för att skydda invånarna från fiender. Murarna är fortfarande intakta och går att promenera på, så det gjorde vi. Vi gick förbi restaurangen vi skulle äta middag på några timmar senare. Didrik blev trött i benen efter typ femtio meter.. Vi turades om att bära. Det var soligt! Saint-Malo har en av Europas största tidvattenskillnader. På ett dygn kan skillnaden mellan låg- och högvatten bli upp till fjorton meter. När vi gick på bron låg båtarna strandade på botten. På kvällen slog vågorna rakt mot stadsmurarna. Vi tog trappan ner till stranden. Gå barfota i sand är en mänsklig favorit. Vi hittade snäckor (jag) och rullade runt i sanden (Didrik). Stannade till på strandcaféet för en fika och ett glas vin. Vid det här laget var det sommarvärme, tjugofem grader. Björn och Didrik gick ner och badade. På kvällen svidade vi om till kvällsoutfits. Blått och svart för min del. Och lite vitt. (Hade bara packat sneakers, fick inte plats med något mer.) Vi gick långsamt mot restaurangen och tittade in i butikerna som fortfarande var öppna. Björn köpte en japansk kryddblandning i en kryddaffär. Vid halv åtta hade vi bort på Café de l'Ouest, ett franskt brasserie nere vid vattnet. Eftersom vi var i Bretagne var det självklart skaldjursfokus. Vi tog in en skaldjursplatå med krabba, havskräftor, räkor och nordhavsräkor. Kanske den bästa stunden på semestern! Didrik ritade och vi åt skaldjur och drack champagne och livet kändes fint.
