Vi är ju inne på sista året av tiotalet och för tio år sedan var det 00-tal. 2009 mer exakt och jag var 24, fyllde 25, drömde om att bo utomlands (och hade ingen aning om att jag skulle fullfölja det ett år senare), hängde med ungefär samma personer och gillade ungefär samma saker. Ändå var allt annorlunda, det var ju ändå tio år sedan. Isabelle Ståhl sammanfattade 00-talet i en artikel i Nöjesguiden och skrev såhär om mig: Vår längtan efter andra världar fick unga kvinnliga bloggerskor som Niotillfem-Sandra att börja erbjuda oss Amelie från Montmartre-rosenröda världar att titta in i och önska oss bort till. Det är bekymmerslösa dockskåpsvärldar dekorerade med rosa macarons, cupcakes och den där attityden som Susanne Brøgger kallar happy-go-lucky. Söderlägenheter med drömskt sken och serietidningsperfekta popluggar. Homestageade bilder på lilla femtiotalssoffan, njurbordet, kakfatet och kissekatten. Så långt ifrån verklighet och riktighetsfetischism man kan komma, eller? Hehe. Det var nog menat som en diss, men jag tycker det låter härligt. Har alltid haft en svaghet för att göra livet lite mer filmiskt. Varför inte, när man ändå går runt och vadar i novemberiga snödrivor utomhus och inuti allt som oftast? Här kommer en hommage till mitt 2009, när Niotillfems Amelie från Montmartre-värld kanske var som mest rosenröd ? ? Typisk 2009-igt inlägg: Ett Alfapet från fyrtiotalet som jag fick i present av min dåvarande pojkvän. Bokstaverade "Boys" förstås och la upp. Rosetter varje dag! Jättestora. Röda och blanka rosetter. Små rosetter i tyg. (Helt rimligt att sitta med korsett i parken tydligen också). Och Disney-aktiga rosetter. Milla var med såklart! Bara tre år gammal. Förhoppningsvis är hon med i tio år till. Finns väl ingen värld utan Milla heller! Fotade mycket analogt med olika plastiga Diana-kameror. Här är från körsbärsblomningen i Kungsträdgården. Vi hängde på Tranan jämt. Alltså jämt. Varje helg, det var som ett extra vardagsrum, varför gå nån annanstans när man kan käka chevre chaud och dricka stammisvin i Tranans soffor? Så tyckte vi i alla fall. Maskerader var allt. Fanns det en anledning att ha maskerad var det läge att ha maskerad. Maskerad Maskerad... M-ask-e-rad Maskeraaaad Slutet av nollnolltalets viktigaste bakverk (förutom macarons): Cupcaken. Slutet av nollnolltalets viktigaste frisyr: rosettfrisyren. Hade rebusar på bloggen titt som tätt. Kan ni ta denna eller? När jag gick ut och festade hade jag aldrig klackar under 12 centimeter. Dessa var till och med 14 centimeter och jag tyckte de var "så bekväma". Det var dom kanske om man var van att gå i sådana höjder jämt och ständigt. Men jag kunde ju aldrig någonsin springa. Dock var det en jäkla crash course att lära sig gå i högklackat. Under Bron var fortfarande en svartklubb där vi drack burköl i en bastu. I rosettfrisyr och vintageklänning från femtiotalet, vad annars. Vi rökte inomhus jämt. Jämt jämt. Och alla klänningar som fick en att kännas som något tecknat var favoritklänningar. Som sagt. Puss 2009, du var ett gull! Ser framemot att göra denna summering om 2019 om tio år. ?
