Ett inlägg om platser kändes som ett passande tema i denna jubileumsvecka. Eller – snarare två specifika platser kanske: New York och Paris. Flera av er nämnde just dem när jag frågade vad ni minns från de här tjugo åren. Och det stämmer ju. De har verkligen hängt med.New York och Paris blev på olika sätt viktiga bakgrunder till bloggen, men kanske ännu mer till mig själv. Hösten 2006, när jag var tjugotvå, åkte jag till New York och praktiserade på en reklambyrå i en månad. Det var första gången jag var där som vuxen. Och staden träffade mig rakt i magen – jag var inte alls beredd på hur självklar den skulle kännas. När jag kom hem efter fyra veckor hade jag ett enda mål: att ta mig tillbaka och stanna längre nästa gång. Sommaren 2007 tog jag examen från reklamskolan Berghs. Jag hade fått jobb som copywriter på Garbergs – men samtidigt hade jag också blivit erbjuden en längre praktikplats i New York. Jag lyckades förhandla med Garbergs om att börja i slutet av september och drog till Manhattan.Min farfar hade precis gått bort, och lämnat ett arv till mig på 50 000 kronor. Det var dessa pengar jag levde på under dessa tre månader, till sista droppen. Bokstavligen – den sista veckan innan jag åkte hem åt jag kex med cream cheese till middag. Bodde med Michelle och Julia i en liten etta på 96:e gatan. En av de bästa månaderna i mitt liv!Gjorde nyligen ett blogginlägg om den här tiden som ni kan läsa om ni missat: Indie Sleaze Memories Vintern 2009/2010 var den kallaste i Sverige sen typ tidigt artonhundratal. Det var minus tjugo i en evighet och en fredag i mars när tunnelbanan återigen fryst fast i sina spår skakade jag och Nina hand på att flytta härifrån. mitt byråfoto på Wieden + KennedyNew York blev ett självklart val. Jag ville verkligen tillbaka, och Nina ville gärna flytta dit.Men hur flyttar man egentligen till New York? Vi hörde av oss till en svensk creative director i staden och frågade om han kunde ge oss några tips på en agent. I USA söker man inte jobb själv i reklambranschen, utan man går via en reklamagent med kontakter. Han vidarebefordrade oss till en agent som tog sig an oss. Hon bad oss att översätta våra reklamjobb till engelska – så det gjorde vi.Nästa steg: vår agent bokade in möten med byråer hon trodde skulle passa oss. Under en två veckors resa i USA gick vi runt och visade vår mapp. Två saker som var till vår fördel var att vi 1. var ett kvinnligt kreativt team vilket var ovanligt på den tiden, samt 2. hade flera digitala jobb, något som också inte var helt självklart då. Vi fick tre ja, och valde den byrån som gav oss det bästa intrycket. Därefter började en lång juridisk processen för att ordna arbetsvisum.Dagen efter att vårt arbetsvisum blivit godkänt, bokade vi våra biljetter och packade väskan. Det var hösten 2010. Jag bodde bara två och ett halvt år i New York, inte så lång tid egentligen. Men tiden satte avtryck, många jag umgås med idag har jag träffat där. Vi blev vuxna tillsammans kanske man kan säga. New York tidigt tiotal var en fin tid där det ännu var billigare att äta ute än att laga mat hemma, Obama var president, framtidstron fortfarande positiv. Om det är en enda sak jag skulle rekommendera till en ung person är det att flytta utomlands en tid, om du kan. Att arbeta på ett annat språk, försöka förstå ett nytt system, hitta sin plats i ett sammanhang där ingen känner en. Det vidgar vyer och jag tror att det gör en mer ödmjuk. Inför Sveriges fördelar och hur världen kan se ut.Jag förstår såklart att det jag skriver låter väldigt privilegierat. Och att någon kanske fnyser och tänker: "Jo pffft, vad lär man sig egentligen av att bo på Manhattan och ha ett välbetalt jobb?" Men att bo någonstans där man inte är rotad gör något med en. Det tränar ens blick & tvingar fram andra sidor. Anywhoooo. Jag var ihop med Ludvig under den här tiden och han bodde i Los Angeles. Jag reste dit varje sjätte vecka fram tills juni 2012 när det tog slut. Min kompis Joakim kom till New York och flyttade in hos mig i tre månader när detta heartbreak pågick. Ni kan ju tänka er att min blogg typ kokade sönder av att det flög en vacker man till mig över Atlanten för att heal my broken heart. Det var riktigt bra content haha. Men det var också på riktigt <3 Vi hade så kul så han kom tillbaka och bodde hos mig även hela hösten i tre månader. Hur som helst – när jag nu var singel fanns det inget som höll mig kvar. Jag hade börjat vantrivas i reklamvärlden. Att hitta på idéer dagarna i ända, som en maskin, och nästan aldrig få se dem bli verklighet. I Sverige kunde man åtminstone följa en process från idé till utförande. I USA var det bara idé, idé, idé – utan slutpunkt.Så 2013 sa jag upp mig och flyttade till Paris.I hemlighet hade jag under en tid skrivit på ett utkast till min första roman som i början av 2013 blev antaget till Rabén & Sjögren. Jag sa upp mig dagen jag blivit antagen. Sedan dess har jag varit frilans. Flyttade från New York till Paris. Stannade i tre månader. Tänkte egentligen stanna längre, men hade under de tre veckor jag varit i Sverige mellan New York och Paris träffat en kille. Och ja, man måste alltid följa kärleken. Här är jag och Kris på hemmafest i Paris, kanske den franskaste jag känner! Våren i Paris var väldigt härlig. Lärde känna Gustav som var där och läste franska. Vi bodde på uteserveringar, rökte tusentals cigaretter. Hyrde en lägenhet i Saint-Germain-des-Prés med underbar takterrass. Finns ett helt inlägg om tiden i Paris här. Anledningen till att många säkert nämner min tid i New York även om det var så länge sen, är kanske för att jag åkte tillbaka dit i flera år under längre perioder. Jag reste dit i en månad nästan varje vår och varje höst fram till 2016.photo: francisco marin Att resa tillbaka dit ofta var självklart för mig, när flera av mina nära vänner nu bodde där.Det kändes alltid som att komma hem, och på många sätt var jag verkligen inte klar med den staden. Men jag vill inte flytta tillbaka när jag hade pojkvän i Stockholm. Numera känner jag mig väldigt klar med New York. Nästan ingen jag kände då bor kvar, priserna är det tredubbla och jag drömmer om andra saker :) Att resa själv har jag dock fortsatt med!Jag tycker om att resa själv, även om det innebär att man också då och då känner sig mycket ensam. Man är fri att tacka ja till vad som helst. 2016 var jag i Tokyo i fem veckor.Hängde mycket med Said som jag kände litegrann sen jag var tonåring. Här tog han med mig på korean bbq med några japanska salary men som han kände. Bra kväll Körsbärsblomspicknick i Ueno parken. Varje gång jag reser till Tokyo känns det alltid som att jag typ förbereder mig för att flytta dit haha.Men jag har insett att det bara är för komplicerat med Didrik nu, de har inga svenska förskolor där och en full time nanny skulle bli för dyrt. Nån gång sen! Jag har också varit i Paris under längre perioder. Under 2018 bodde jag där i 6 veckor för att kickstarta igång min tredje roman. Den som skulle bli Mellan oss. Det bästa med Paris är Ellen Och Ellen Och Ea! De har alltid fått mig att känna mig så välkommen och självklar där med dom. Det är mycket värt att ha nära kompisar på andra platser. Nu är det nog dags att flytta utomlands snart igen, visst?! Och ni - ni hänger med.
