Elsa skrev ett väldigt mysigt inlägg om sin stil genom åren. Jag tänkte att jag gör mig ett likadant. Jag delar upp det i två delar, för att undvika en evighet av scroll. Här kommer min klädstil, från 11 år till 22 år! Här är mitt skolfoto från 1995, då jag började femman. Detta är den första skolfotograferingen då jag liksom brydde mig om vad jag hade på mig för kläder. Valde en vit t-shirt och ett halsband med en sköldpadda på ett lädersnöre. Man skulle ha den tajt om halsen, men jag förstod inte riktigt såna små detaljer än. Hade även försökt få till luggen lite snyggt här.. Snabba solglasögon var A och O. Även den klassiska nittiotalslooken spaghettiklänning med tröja under. När jag fyllde tolv introducerades Spice Girls i mitt liv och således också mitt intresse för kläder. Korta jeansshorts med hög midja (som då kallades hotpants) och tajta t-shirts i pastellfärger. Typ min klädstil nu 🙃 Här är kläderna jag hade på mig på mig dagen jag fyllde 13. Nån form av kort liten rejvklänning, platåskor som matchar ryggsäcken, snabba solglasögon och ett liknande halsband som Geri hade. Som trettonåring var mode och kläder mitt absolut största intresse förutom musik. Jag och min två bästa kompisar hade en distinkt stil som även innefattade att matcha varandra. Här i en favoritoufit: mörkblå Buffalos med stor plös, uppvikta Filippa K-jeans, collegetröja från Lady Soul. Vad man ej ser i bild är ett Nalle Puh-plåster på smalbenen i glipan mellan sko och jeans, samt pastellblå ögonskugga. Vi matchade alltid med olika slags plåster till våra uppvikta jeans. Det var en grej vi gillade i vårt lilla gäng om tre. Som fjortonåring spårade min sminkning ur. Som den bör när man är 14. Min stil som fjortonåring: alltid matcha ögonskugga med kläder. När jag började nian hade jag tröttnat på att sticka ut i skolan. Alla visste vem man var och tyckte man var konstig. Det var inget roligt längre. Jag ville ju hångla och bli bjuden på fest. Hade mest jeans och tröjor. Men sedan blev jag 16 år och började jag i gymnasiet. Då vågade jag bränna på med min klädstil igen. Den här gången mer indie än Spice Girls-hållet för att min musikstil helt enkelt gått den vägen. Här på Café String i bajen-tischa, grönt diadem och hoops. Festivalarmband runt armen och träningsjackor från sjuttio- och åttiotalet. Ville så himla gärna färga håret svart men var lite feg. Så det blev långsamt mörkare och mörkare rött. När jag var 18 vågade jag! Hela 2002 och 2003 var en fest i svart och vitt. Rutiga kappor, rutiga kjolar, randiga tröjor och så vidare. När jag skulle fylla tjugo färgade jag och min pojkvän Tobias bort våra svarta hår ungefär samtidigt. Vi blev rödhåriga. Han färgade det brunt och jag höll mig till det rödhåriga. Och tio kilo hårspray i luggen. Min stil som tjugoettåring var lite mer finklädd indietjej kan man väl säga. Levde i denna a-linjeklänning i ull och ett brett rött lackdiadem. Marc Jacobs var min husgud (för att citera bloggen 2005) och jag firade nyår i Paris i en Marc Jacobs-klänning och Marc Jacobs-skor. Här i en annan Marc Jacobs-klänning. Jag köpte klänningarna svinbilligt på Ebay. De var garanterat kopior, men det förstod jag inte då. Nyss fyllda tjugotvå år och ville se ut som en fransk seriefigur. Blått och svart var min bästa kombo. Och rosetter var ALLT. På Trädgården. Som tjugotvååring blev jag singel och bytte lite stil. Gud vad man alltid ser när nån är singel på bilder. Gillade svintajt och kortkort och pastell. Hade under många år det där glasögonhårspännet i min lugg som ett signum. Flyttade till New York i tre månader och färgade håret kritvit. I New York bar jag i princip enbart American Apparel. Här i magtröja, kort kjol och avklippta strumpbyxor med pumps. Och scarf runt halsen. Alltid scarf runt halsen. Sedan fyllde jag tjugotre, flyttade tillbaka till Stockholm och började på mitt första riktiga jobb. Och det kan vi ta en annan dag.
