Så har vi kommit till 2012. Kanske mitt mest händelserika år på tiotalet. Detta år, ett liv. Vem hade jag varit om inte detta år funnits? En helt annan Sandra tror jag. 2012 var jag 27 år. Året började med att jag flyttade från Lower East Side till min favorit stadsdel West Village. Hade numera fem minuters promenad till jobbet och kunde sova ända till halv nio på morgnarna (i USA börjar man jobba tio på byrå). Det var stort. Under den här perioden skrev jag - förutom bloggen och copywritandet - även krönikor varannan vecka i Aftonbladets modebilaga. Att skriva krönikebaserat om känslor kickade igång min stora dröm: att skriva en roman. Jag bestämde mig för att prova på riktigt. I januari 2012 påbörjade jag det skrivprojekt som sedan skulle bli Det handlar om dig. I största hemlighet, berättade inte för nån. Jag hade distansförhållande med Ludvig och åkte till LA var sjätte vecka. Nu hade vi haft distansförhållande i drygt ett och ett halvt år. New York visade sig från sin bästa sida! Jag tänkte att jag nog aldrig skulle flytta därifrån. Här fyller Nina år. Det var perukfester, och knäppa middagar Takfester och annat kul. New York tog hand om mig så fint. Jag jobbade som copywriter på Wieden + Kennedy. Här är det byråfest med tema. Borde sparat den där overallen. I maj åkte jag och Ludvig på roadtrip i Kalifornien. L.A. - Palm Springs - Joshua Tree - San Diego. Men det blev ingen bra resa. Vi bråkade och jag bara grät och grät och grät. Vaknade och grät, somnade och grät. Varför kändes allt så fel och konstigt. En vecka senare ringde han och sen var det slut. Så var det. Han var inte kär i mig något mer. Det kan bli så ibland. Jag trodde att jag skulle dö men dog inte. Tur var väl det. Men i efterhand kan jag säga att komma över Ludvig är något av det svåraste jag gjort i livet. Det tog mycket längre tid än jag vågade erkänna då, flera år om jag ska vara ärlig. Tre dagar efter telefonsamtalet skrev jag ett inlägg på bloggen om att det var slut. Det inlägget gjorde att servrarna på den bloggportalen som jag låg på då låg nere i tre dagar. Det här var på den tiden då folk inte berättade offentligt om de fick sina hjärtan krossade. Nu är det ju vanligt att liksom va ledsen på internet, men då var det nåt nytt. Men jag såg liksom ingen annan lösning än att berätta det eftersom det upptog hela min värld. Här är det inlägget. Halva 2012 hade gått och nu började en ny period av mitt liv. Jag la boken på is, skrev Aftonbladet-krönikor som fullkomligt blödde av brustet hjärta och tog mig igenom en dag i taget. Ibland en timme i taget. Kunde knappt äta, bara röka en miljon cigg. Gick ner tio kilo mellan juni och december, helt sjukt i efterhand. Min bästa killkompis från tonåren, Joakim, hade precis också blivit singel. Han skrev till mig att nu kommer jag och bor hos dig så tar vi hand om varandra. Det var det bästa som kunde hända faktiskt. Han flyttade in hos mig i West Village i början av juli och stannade en månad. Han hämtade mig varje dag efter jobbet och så gick vi ut och hittade på något. Hade hemmafester. Och gick på dagsfester Och takfester. Joakim fick mig upp på fötter igen och det är jag så tacksam för. När tre månader hade gått sedan uppbrottet med Ludvig skrev jag ett inlägg där jag summerade månaderna och att jag bestämt mig för att försöka gå vidare aktivt. Nu skulle jag blicka framåt och inte gräva ner mig i sorgen något mer. Här finns det inlägget. Ett sätt för mig att gå vidare var att öppna mitt romandokument igen. Jag gjorde en plan för mig själv: Eftersom jag inte längre var knuten till en kille låg hela världen öppen. Jag bestämde mig för att skriva klart ett första utkast på bokmanuset innan 2012 var slut och sedan skicka till ett förlag. Blev manuset antaget skulle jag säga upp mig från reklambranschen, bli frilans och flytta till Paris. Känslan av att det kanske var möjligt kändes så otroligt svindlande pirrigt. Nina som var min kreativa partner på Wieden + Kennedy flyttade hem till Sverige i september. Hon var på många sätt min trygga punkt i New York. Men nu var det dags att klara sig helt själv. Jag och Mathieu blev ett kreativt team på byrån istället. Vi var bra kompisar sen innan, men när vi började jobba tillsammans hela dagarna blev vi 100% megabästisar. Vi hängde _hela_ tiden. På dagar, på kvällar, på helger. Joakim tyckte vårt juli hade varit så roligt. Så i oktober kom han tillbaka och flyttade in hos mig i tre månader. Perfekt! Alla borde egentligen bo med nån när de går igenom ett uppbrott. Så kom kylan. Denna tigerkjol var min favorit-fredags-outfit. Med buffalos och svart body. Det blev halloween och jag tog tillfället i akt att vara ginger spice. Aldrig känt mig så fin!! Hela Spice Girls var samlat och min kompis Pablo hade stor halloweenfest i Williamsburg. Jag hade efterfest efter Halloween, och sedan kom en orkan. Tunnelbanan stängde ner, man fick inte gå på gatorna och vi var fem personer i min lägga i West Village som väntade ut stormen. Denna stormvecka var en av de mest bisarra 7 dagar i mitt liv. Dagen efter stormen fanns ingen ström, ingen mobiltäckning, ingen värme, ingenting. Alla affärer var stängda. Manhattan var kolsvart och vi hade ingenting aning om när allt skulle komma tillbaka. Vi flyttade in sex personer hos Adrian i Soho som i alla fall hade rinnande vatten. Denna bild är från dag 4 när det plötsligt öppnade en vinbutik några gator ner. Man fick lysa med ficklampa för att se vad som fanns i butiken och vi köpte vin för alla kontanter vi hade kvar : ) Tog promenader dagtid och sov nära varandra på nätterna för att det var så kallt. Så märklig vecka alltså. Här är en krönika jag skrev om den. Sen kom december och julen och alla julfesterna. Här är jag på mitt jobbs julfest. Glowsticks peakade 2012 : ) Jag och Adrian gillade varandra en hel del. Lärde känna Aviva och det sa kompis-klick. Mycket tråkigt att hon inte bor i Sverige. Skaffade julgran till min lägenhet! Första och enda gången i mitt liv jag skaffat egen julgran. På julafton bjöd jag hem alla mina kompisar på julfest. Vi lekte julklappsleken och hade fint. På nyårsafton hade jag rosa hår och gick på rejv i en kyrka i Brooklyn. Sen blev det 2013 och då skulle allt förändras igen. Men det tar vi om en vecka. Tidigare inlägg: 2010. 2011.
