Så har vi kommit till tiotalets tredje år i denna inläggsserie där jag sammanfattar decenniet. 2013 var jag 28 år, bodde i New York och jobbade med reklamen. Men det skulle jag inte göra så länge till. I slutet av 2012 skickade jag in ett bokmanus till Rabén & Sjögren och tre veckor in på januari fick jag ett mail: "Vi vill ge ut det. Kom och skriv kontrakt". Dagen efter gick jag raka vägen in till mina chefer på reklambyrån Wieden + Kennedy och sa upp mig. "Jag ska åka till Paris och skriva." "Klart du ska" sa dom. När man sagt upp sig har man tre veckor på sig att lämna landet innan arbetsvisumet går ut. Så nu gällde det att carpa skiten ur Nevvan. Sen hade jag hejdåfest. Bjöd exakt alla jag lärt känna under de 2,5 år jag bodde i New York. Var runt 70 personer som dök upp! Hade grov separationsångest. https://vimeo.com/78728983 Här är en video jag klippte ihop om min sista månad i New York. Med femtio kilo packning flyttade jag hem i februari. Nu började detta konstiga nya liv som frilansare, vilket innebar att jag exempelvis kunde hänga med Milla jämt!! Jag skulle vara en månad i Sverige och fick bo i min kompis Michelles gästrum vid Nytorget. Där satt jag i hennes kök och bloggade om dagarna. Och hängde med kompisar på kvällarna. Minns att jag kände mig nästan vimmelkantig av kärlek till dom, hur kunde jag ha glömt att det fanns så mycket bra personer i Stockholm. Samt skrev bokkontrakt! Allt kändes bra. Samtidigt så kändes såklart allt väldigt läskigt, och dessutom bar jag fortfarande på enormt mycket sorg efter Ludvig. Just sayin liksom, livet är ju ingen dramaturgisk saga. Här är en text jag skrev om att komma hem som skildrar det andra. Den sista helgen i Stockholm träffade jag Magnus. Jag såg honom ute på en klubb och det var som att någon slog mig mellangärdet. Ett dygn senare stod vi i ett fönster på en hemmafest och han sa att han aldrig känt så starkt för någon så fort. Och jag kände likadant. På söndagen åt jag middag med min familj och de frågade hur det kändes med Paris. Och jag svarade att jag bryr mig inte om Paris, jag är så jävla kär, det är det enda som spelar roll. Historien med M slutade inte något bra. Även om det var 3 år sedan det tog slut känner jag mig fortfarande otrygg kring det. Det är så sorgligt hur man kan behandla någon en älskat så samvetslöst och jag kommer nog aldrig fatta hans handlingar. Det är också tröttsamt att prata i gåtor i bloggen ang detta men det är inte mitt val. Hur som har jag bestämt att inte publicera några bilder på honom. Han vill garanterat inte synas här heller, så det är väl för allas bästa. Men relationen har ju fortfarande hänt, jag kan ju inte låtsas som den inte existerat, så nu får det bli såhär. I mars packade jag ihop min femtiokilos packning och åkte till Paris på obestämd tid. Hyrde min mammas bästis lägenhet i Saint-Germain. Den var jättestor och jättedyr, men jag var så skadad av New York-hyror att jag tänkte att alla hyror utanför Sverige va så 🤷♀️. Underbar lägga hur som. Hittade ingenstans i Paris och promenerade överallt för att lära mig. Hängde på uteserveringar JÄMT. Uteserveringarnas land, man måste. Dagtid kaffe, kvällstid rödpang. Okej inte varje kväll, en bok skulle ju redigeras, men ni fattar. Jag och Gustav gick på en kompisdejt och sen var vi vänner. Och fick kvalitétstid med min franska kompis Kris som jag känt sen jag var 17. Drog tillbaka till Stockholm en helg bara två veckor senare för att jag var förälskad. Skrev till M att jag skulle på möte i Sthlm och frågade om han ville hitta på nåt när jag ändå var där. Men det var ju inte alls sant, jag reste hem för att jag ville träffa honom. Samma dag jag skulle åka till Stockholm kom en snöstorm och mitt plan ställdes in. Finnair var dom enda som flög den dagen, köpte en svindyr enkel på flygplatsen och kom fem timmar senare med min resväska till den baren han satt. Bodde sedan hos honom resten av helgen, minns inte ens om det var något uttalat, det föll sig bara naturligt. När jag åkte tillbaka i Paris hittade jag denna bok i min väska. Våren kom till Paris. Svinkall vår, den kallaste sen mitten av artonhundratalet, men ändå. Vår. Och jag hade takterrass. Och hade roligt. Mathieu som varit min kreativa partner på byrån i New York kom och hälsade på! Han är fransk-kanadensare och Paristjejerna blev helt matta av hans dirty french. Det tyckte jag var mkt kul. Rökte och gick på hemmafest och satt på golvet och dansade i vardagsrum och gjorde sånt man ska när man bor i Paris en vår. I juni fick det räcka. Hade hejdåmiddag på La Favourite i Marais. Med femtiokilospackningen flyttade jag raka vägen hem till M i den lägenhet han hyrde på Gärdet. Vi hade inte ens sagt att vi var ihop, men ihop skulle vi bo. Så följde en fin sommar i stan. På Michelles landställe. I Gbg för att se Håkan. I Frankrike med Milla. Och på Way Out West (där jag fyllde 29). I september åkte jag tillbaka till New York en månad. Planen var faktiskt att flytta tillbaka, men på journalistiskt frilansvisum. Men med ett kraschat långdistans i bagaget fanns inte dom planerna kvar. Jag ville satsa på det förhållandet jag nu hamnat i och om det innebar att bo i Sthlm fick det bli så. Hängde en månad med mina kompisar istället. Drack cava på rooftop exempelvis, en favvosysselsättning <3 Tillbaka i Stockholm skaffade jag en podd med Michelle. Sandra & Michelles podcast, den var ganska konstig och blev snabbt rätt stor. Vi hade så roligt när vi gjorde den. Hyreskontraktet gick ut på den lägenhet M hyrde så vi fick flytta in i Ninas etta som hon hyrde ut över hösten i två månader. Och när det kontraktet gick ut flyttade vi in hos Michelles mamma. Inte lätt att hitta lägga i Sthlm ändå. I slutet av 2013 kom mitt första publicerade verk ut - novellen Djuret utgiven av det lilla förlaget Brevnoveller. Hade releasefest på Ugglan. Sedan kom nyåret som firades in på ett hotellrum med massa kompisar. Och ungefär så kan man väl sammanfatta 2013. En jäkla massa grejer som hände helt enkelt. Tidigare inlägg: 2010. 2011. 2012.
