det här är det mest sorgligaste inlägget någonsin. mina chloéskor gick sönder inatt. eller den ena.och jag tyckte det var så fint. 14cm klack men jag gick med dem som om det vore converse.och nu är den ena helt förstörd. det måste gå att laga.annars kommer jag att vara ledsen för evigt.oerhört sorligt. (och det blöta på skon är öl men det är redan borta i sekunden jag skriver detta) .----- uppdatering: åkej nu har jag vaknat. min mamma har lovat att det ska gå att rädda min sko. jag önskar det. kvällen var förövrigt hemskt konstig. jag gick och såg den underbara filmen Darjeeling Limited med Julia och hennes bror. Vi drack whiskey ur plastmuggar och jag älskade varje minut av filmen. Sen gick vi till Sturehof och bestämde att vi skulle beställa åt varandra. "Julia ska ha en whiskey on the rocks." "sandra ska ha en cosmopolitan." "martin ska ha en mojito." fint :) Stället var packat med brats i alla former och storlekar och bredvid oss stod bratsernas brat med rosa uppknäppt skjorta, flottigt hår och han var så brun att han flagnade i hela ansiktet. Helt plötsligt knackar han mig på axeln och säger "ursäkta. men har du tittat dig själv i spegeln eller?" jag tänkte att herregud händer det här? står han och blir omotiverat provocerad för att jag saknar både silikonbröst och en louis vuitton väska på axeln? Jag har varit med om det här förut. Nån gång när jag var 17 och var en svarthårig liten panda som råkade hamna på Laroy. Men nu. Det är verkligen inte så att jag ser speciellt konstig ut. Jaja. Vidare till Neu och där börjar Julia bråka med en tjej när vi står och röker. Julia blir irriterad över någonting som hon sa om en en gemensam kompis och börjar helt enkelt tjafsa emot. Tjejen blir så himla arg och förvirrad och jag tänker att vad är det med den här kvällen? Inne på Neu träffar jag massor av människor jag inte sett på evigheter (sånt händer när en höst mest har spenderats med hemmafester och mesatdels med folk på ens jobb). Jag träffar min lillebrors vän och han har en kompis som jag börjar prata med. "jaha vart bor du?" frågar han mig. "Vasastan" säger jag. "Fy fan" svarar han mig. "Jävla brat." Och jag säger att ursäkta vad 17 menar du och vart bor du själv? "Södermalm" svarar han och jag blir så trött på 19åriga naiva pojkar som tror att de är indie. "Men herregud." säger jag. "Hyrorna är ju precis lika höga på söndermalm som Vasastan. Ärligt talat." "Nej jag orkar inte prata med några jävla brats" säger han och går. Tack för det. Jag tror att den där typen av människor är mina värsta människor. Som går runt och har en massa åsikter som de inte har någon aning om. Sen blir klockan tre och min klack går av någonstans på birgerjarlsgatan. En vänlig själ som jag bara känner väldigt vagt tar hand om mig eftersom jag tror att jag ska gå sönder av sorg och fixar mig en taxi hem. fint. nu ska jag gå och bruncha med emmeli. och sen ska jag gå till skomakaren. dumma jävla chloéskor!!!
