pic source. Ni berättade om det bästa som hände er i somras - jag publicerar inlägg med de finaste historierna samlade! Det är söndag och dags för del 2: ▽ Pandemin tvingade oss till ett distansförhållande. Hade inte träffat min pojkvän på 7 månader. Ont i hjärtat varje dag . Han mötte mig på flygplatsen i ett varmt land. Han vinkade hastigt när han såg mig för han trodde jag inte såg honom men det är klart jag såg honom först av allt när jag kom ut i vänthallen. På taxin till hotellet där vi skulle bo höll vi varandras händer och blickar och det kändes literally som jag tagit ecstasy ▽ När jag äntligen efter ett helt pandemiår fick ta mig över gränsen igen till Norge och kl. 02 på natten krama om min fina pappa på en tom busshållplats, jag helt skör och hulkandes, han trött och med ett leende, och sen igen med min mamma hemma. ▽ När vår nya hund rymde ut i skogen och sen kom tillbaka. Värsta och bästa känslorna på länge. ▽ Jag lärde mig gå på lina! Så coolt att man kan lära kroppen sånt även efter den fyllt 40. ▽ När min man fastnade i en gunga på lekplatsen som inte slutade snurra runt och han som åksjuk skrek efter hjälp och jag som låg i gräset och skrattade så tårarna rann fullt medveten om att jag inte skrattat på flera år ▽ En onsdagskväll i augusti har vi beställt fulpizza och medan vi väntar på den packar vi upp matvarorna som levererats en stund innan. Mitt i slentrianaktiviteten hamnar vi i ett djupt samtal om vår relation och hur vi, trots konstant umgänge pga pandemi, känner att vi saknat varandra och vad vi behöver göra för att åter hamna i det vi älskar med vår relation. Fulpizzan anländer och vi äter den vid matbordet samtidigt som konversationen fortlöper. Tårar, stabila långa trygga blickar och fötter som klappar varandra under bordet. Jag känner att det är nu jag ska fria till dig, säger han. Jo, det är nu ska jag fria till dig!!! säger han igen och halvspringer bort från köket. När han kommer tillbaka sätter han sig på knä och tar fram en ring som tydligen legat och väntat på ett särskilt datum, men som nu fick plockas fram tidigare än så. För det är väl ändå så det ska vara? En alldeles vanlig vardagskväll när en impuls om att frieri ska utföras infinner sig, så ska den ju följas. ▽ Vår hund vågade hoppa från brygga när vi var i vår sommarstuga! För 1,5 år sedan adopterade vi en mycket rädd vovve men som nu har kommit så himla långt. Är mycket stolt ▽ bondade massa med min häst. vi är så himla nära nu och förstår varann helt, jag tycker det är så fint. visste inte att det var möjligt att bli så sammansvetsad med ett djur som inte är en hund och inte är en karaktär i en barnfilm?? ▽ Jag matchade med en kille på Tinder när jag var och hälsade på en kompis i en annan stad. Det visade sig att han bodde i porten bredvid (!) min kompis å jag gick dit kvällen efter och hade det bästa sexet i mitt liv. ▽ När min bebis som sedan flera månader tillbaka matvägrat lärde sig att slurpa spagetti. Hon satt naken i sin stol på landet i solen och sög upp spagettistrå efter spagettistrå från sin tallrik med carbonara och sa nomnomnomnommm. ▽ Jag är inte jättebra på att uttrycka behov utan tenderar rätt ofta att anpassa mig efter andra för att om alla andra bara är nöjda blir ju allt mycket enklare. Är speciellt så när det kommer till min familj. Men så fick plötsligt jag och min pappa en halv ensam dag på Gotland mittemellan gäster som åkt och nya som skulle komma. ” Vad ska vi göra?” frågade pappa, ”Vi tittar på sagan om ringen extended version” svarade jag. Och så satte vi oss på verandan med chips och fyra timmar film fast det var sol och 25 grader. ▽ Min sambo blev diagnosticerad med cancer för några år sedan. I sommar var det dags för andra operationen. Inför operationen var jag så otroligt nervös, så-nervös-att-jag-håller-på-och-kräks-och-svimmar-på-samma-gång-känsla. Det är en hjärntumör så det finns mycket som kan gå fel vid en operation. Som tur var, var operationen lyckad och de fick bort allt av tumören. På grund av corona fick jag inte vara med på sjukhuset inför eller efter operationen. Han opererades dagtid och på kvällen ringer han, något groggy, till mig och säger ”jag ville bara höra din röst, jag älskar dig”. Jag kände sådan oerhörd tacksamhet då. Det gick bra. Tumören är borta. Han lever. Han pratar. Han älskar mig. ❤︎ DEL 1.
