Jag hittade min dagbok som jag hade när jag var 17, 18 år och tänkte att vi kunde bläddra i den. Den är helt klart tonårig. Vad besviken hon skulle blivit för övrigt, dåtida Sandra, om hon vetat att jag skulle visa den för hundratusentals människor 17 år senare. Jaja. Den börjar lite lätt här med ett Manu Chao-citat. Låt här. En fredag i september när jag hade skrivit ett inlägg på min skrivmaskin och sedan klistrat in i dagboken. Pank och klyschig var jag också, inga konstigheter. Okej. Men vad har vi här då! Lite love. En kille jag träffade. Har då klistrat in vårt första biobesök och ett parfymprov som jag gick till Åhléns och luktade mig fram till honom eh. "15/12 - 02 Alltså. Nu. Nu är det på riktigt. Jag tycker om honom och han tycker om mig. Vi tycker om varandra och han håller mig i handen och kysser mig på gatorna. Och när vi ligger i hans säng och tittar på video bultar hans hjärta så fort så fort." Jag hann inte dejta den där killen mer än någon månad och sedan åkte min familj till Thailand i två veckor över julen. "För att få tiden att gå tänker jag på honom. Dygnet runt. Jag blir orolig när jag skriver sånt här för det är att klargöra mina känslor och då är det lättare att hjärtat krossas. Och inte nu. Inte igen. Han måste vara snäll. För om han inte är det kommer mitt eviga hångla-runt fortsätta. Och jag vill ju bara bara bara pussa på honom." Minns denna dag mycket tydligt. Hittade ett internetcafé och chattade med honom på ICQ. När jag läser det nu ser jag ju att han frågade om vi skulle vara ihop. Men jag vågade liksom inte tro att det var sant? Vågade inte svara honom. "19/12 (natt från den 18:e) Han var på ICQ nu. Äntligen. Söta söta. Han sa: 'Får jag chansas med dig om jag får' och jag tänkte vad menar han? Vaddå vaddå?" " 'But tonight I think I rather just go dancing' Jag är trött på mamma, Thomas och Gurra nu. Jag är redo att åka hem och resan har knappt börjat. 12 dar till Sverige. Och nu e det en jävla krabba på min handduk och jag har fula bröst. Den här dagen börjar bajs men jag har iaf inte börjat bråka med någon (än) och igår fick jag chatta med Sebbe och han skrev 'jag saknar dig jag saknar dig!' Och jag saknar honom också." Låtcitat i början är från Magnetic Fields - Time enough for rocking when we're old. Låt här. And everyone has hands just to use someone var ett låtcitat jag älskade. Återkommer flera gånger i dagboken. Från Adam Green - Her father and her. Låt här. Okej. Sedan tappar jag plötsligt bort min dagbok i tre månader och "Sebbe" nämns aldrig mer igen. Jag kom iaf hem från Thailand och gjorde slut, eller vad man nu ska säga, med honom en månad senare. Via sms till och med. Var en fegis. Lite mer Magnetic Fields-citat och ett par jag nog tyckte var fint. Låt här. I april var jag kär i en ny kille. "20/4 Ingenting. Ingenting gör så jävla ont som att stå bredvid honom men han inte ens vänder sig om. Han kan dra åt helvete! Hatar honom verkligen!" "21/4 Jag har bakfylleångest. Fuck it. Idag, eller snarare nu, har jag en casting på en modellagentur. Jag är inte där. Skulle ändå vara rent usel. Vågar inte. 24/4 Shit. Just nu verkar det som om jag är den enda i hela världen som är emot fucking könsroller." Castingen var en libresse eller always-reklamfilm där en indietjej skulle tanka en moppe tror jag, minns inte riktigt. Blev uppraggad av modellscouten på indieklubben Metropolis för att jag hade kolsvart hår och randig tröja. Vågade absolut inte gå på castingen. Fortsätter vara olycklig kär. "8/5 - 03 Om han hade varit där hade jag gått vidare från klubben. Men nu sitter jag här istället och tänker 'Herregud om han hade varit där hade jag varit död vid det här laget'. Hej." <3 Sen tog boken slut. Med ett Forrest Gump-citat och något jag tyckte var fint i en tidning. Inte lätt att vara tonåring alla gånger. Men det visste vi ju. ❤️
