Nu börjar året! Tror och hoppas på detta år. Jag och min bebis kommer lära känna varandra, kanske kommer vi få sova bättre hela familjen snart. Jag och min pojkvän kommer ha tid att inreda vår lägenhet som stått orörd sen bebisen kom. Längtar till vårt köksbord, längtar till vår bokhylla. Längtar till att spika upp en tavla eller fem på väggen. Ser så framemot att den här nya konstiga världen jag hamnat i ska bli mer rotad.Det här är också året som jag kanske får tillbaka mig själv mer fysiskt. Har inte fått träna sen kejsarsnittet och innan dess hade jag foglossning i över fyra månader, vilket innebar att jag knappt kunde gå. Snart kanske jag kan ha några fler kläder från min garderob. Längtar till kjolar och kläder som inte har amningsfunktion. Längtar till lösögonfransar, lockigt hår och höga klackar.Ser framemot datenights på stan med min kille, att min mamma är mysig barnvakt åt vår bebis. Längtar till att gå ut och ta ett glas med en kompis eller tre. Både glas och kompisar alltså. Ser framemot att höra bebisens skratt, att visa honom hundar och fåglar och bilar. Längtar till att få en första kram av honom, att se honom upptäcka andra årstider än kompakt mörk vinter. Längtar efter honom i det stora hela när jag skriver detta, han ligger i sin vagn och sover i detta nu 😌Ser framemot att få laga mat i vårt kök, våren i Gamla Stan, ta en springrunda runt Skeppsholmen och gå och lägga mig senare än klockan tjugo. Ser framemot rutiner som att äta frukost på samma tid, koka ägg och få till en bra lugg. Alla de små sakerna som är en helt vanlig vardag.Nu ska vi bara ta oss genom vintern först, men 2022, jag tror på dig
