Har skrivit om det här måndagsinlägget upprepade gånger förra veckan för att nyheterna kring corona-viruset hela tiden förändras. Jag har gått från kan alla chilla bara till uh? vad i. Kan ju inte skriva ens lite raljerande när 15 länder i Europa i skrivande stund mer eller mindre stängt ner. Hoppas ni tar hand om er själva och varandra <3 Tjugotalet är hittills ett mycket knäppt decennium. Allt händer. Coronavirus, guldbroar, en otrolig Bachelorsäsong och Göteborg. Eller, ja, det sistnämnda handlar ju mest om mig själv men ändå 🙃 Flora Wiström skrev i veckan att hon varit på ett bloggevent där ingen fick röra vid varandra. Det måste ändå vara det mest peak samtida jag läst hittills. Annars har jag som andra Stockholmare följt Guldbron anlända i äkta slow tv på SVT Play. 42 meter fejkguld ska nu pryda Slussen. Så orimligt och märkligt bestämt av någon. Var länge mkt skeptisk till guldbron men nu har jag valt att helt omfamna denna 1300 ton tunga koloss från Kina. Stockholms Stad firade ankomsten i onsdags med ballonger och kaffe vid Katarinavägen. HUR GULLIGT. Vi firade i gruppchatten hela dagen också. Den här veckan får merparten av mina kompisar inte gå till sina kontor. Alla har blivit frilansare helt plötsligt och jobbar hemifrån med sina datorer. Wow jag tycker det är lite mysigt?! Om man får säga!? Kanske inte. Som ni märker har jag ganska svårt att ens oroa mig för saker för jag tänker inte alls på virus knappt just nu. Jag tänker bara på en enda person och det är som att inget annat får plats. Men vad mer kan ens hända på tjugotalet? Det verkar som att allt ska hända? Det vill jag nog. Allt måste hända. Och det måste vara underbart. Nej men. Nu började jag bara citera en dikt av Bodil Malmsten istället. Den är fin så låt oss avsluta det här inlägget med den, bildkälla.
