– Kom tillbaka i april, sa den franska frisören när jag i slutet av januari satt i hans stol framför spegeln.– I april? sa jag. Men det är en evighet tills dess.It’s an eternity, sa jag kanske i och för sig inte. Men antagligen it’s a very long time.Frisören drog fingrarna genom min utväxt. Du kan inte färga din utväxt så här nära inpå, sa han. Ditt hår kommer bli förstört. You will ruin it!– Men jag har alltid låtit det gå åtta veckor mellan färgningar, sa jag.– It is not enough!Han släppte mitt hår och la armarna i kors:– I will not do this today.Ja, vad kunde jag göra förutom att lita på denna franska frisörman med flera tusen följare på Instagram? Jag bokade sonika en ny tid i början av april.Nu är det en månad kvar och jag kan knappt minnas när jag senast var så trött på min utväxt. Eftersom jag är mörkblond är det tack och lov inte som en hård kant. Men i stället ser det ut som att håret aldrig riktigt är nytvättat. Ni vet hur fettigt hår ser ut, hur det mörknar i botten.Så är mitt hår, varje dag. Det ska bli spännande att se vad som händer i april. Hur mitt hår kommer bli. Vilken fantastiskt, underbar, perfekt färg jag kommer att få och ett sådant friskt, hälsosamt svall. Och om jag därefter återigen ska behöva vänta tre månader till nästa besök. I så fall är jag nog villig att göra valet att ruin my hair. Ça suffit.
