Ikväll är det Mama-galan vilket innebär startskottet för galavåren. Jag är sannerligen taggad på att ha på mig fina kläder & dricka champagne i vackra rum med andra människor som också gjort sig söta.En gång i tiden (reds. anm. nyss) fick jag social awkwardness-svettningar av galor, men det var för att jag var bortskämd!! Varje fredag fick jag dansa med mina bästa kompisar i mina finaste kläder. Varje lördag fick jag sova hur länge jag ville och äta cheeseburgare i sängen. Ja, det var en annan tid. Nu har jag inte längre tid. Ärligt talat kanske inte heller lust att vara vaken i femtielva timmar vid en bardisk. Det är hemskt att vara bakis! Femhundra procent hemskare med ett barn.Jag får fomo när Didrik och Björn är ute på lördagsäventyr de gånger jag legat och svettats i sängen framför nån dålig vlogg på youtube. Eller ja, eller who am I kidding. Jag bär även min fredagslängtan som ett stort och glansigt körsbär innanför bröstkorgen.Jag tror pappor har enklare att vara lite bakis med barn i det stora hela, för att de inte äts upp av sitt dåliga samvete på samma sätt. Jag upplever att en hel del av mitt moderskap går ut på att jag mår dåligt över att jag inte är tillräcklig. Att inte orka är peaken. Ja, jag generaliserar.Men när jag skriver det här är klockan 06.50 fredag morgon. Jag sitter bredvid min son som för en stund hänger sig helt själv åt sina bilar. Min pojkvän sover i rummet bredvid. Nyhetsmorgon står på. Jag ska nog riva ner kanel i mitt kaffe idag.
