Stockholms Stad är kanske tacksamma för en sak under pandemitider och det är hur guldbron har hamnat i skymundan för corona. Jag går förbi den ibland och skulle spontant säga att den inte är helt självklar i stadsbilden. 3500 ton på 140 meter som binder ihop Söder med Gamla Stan. Jag har funderat lite på hur beslutet togs. Det var bråk om Slussenbygget i många år, förslag klubbades igenom som sedan röstades bort. Jag minns särskilt ett om en inglasad galleria vid Söder Mälarstrand som gjorde folk tokiga. Den skulle ju dölja Stockholms vackraste vy - husen på Mariaberget. Sen blev det plötsligt tyst. En dag läste jag en notis i tidningen om att en guldbro var beställd från Kina. Eller förlåt, inte en riktig guldbro såklart. En bro i guldimitation. Så var det nu, klart och bestämt, Slussen skulle bli förgyllt. Sen tyst igen. Foto: Urban Andersson/TT Två år senare plötsligt en dag: Färdig! På väg! I flera månader färdades den på havet. Båten fick ta omvägar på grund av pirater och man kunde följa resan via livelänk. Vid ankomsten bjöds det på kaffe och ballonger. Nu är bron på plats. Och jag känner en sådan sympati för den? Vi alla har väl varit där, råkat köpa nåt för dyrt och onödigt när man kommit hem sent och onykter en fredagsnatt. Och vad skulle en huvudstad spontantköpa på fyllan? En guldbro såklart.
