Maj på tjugotalet. Världen är stängd och inlåst och Pentagon rapporterar UFO:s. Gatorna är tomma, ingen kramas och på nyheterna pratar dom bara om en enda sak. "Jag tror man kommer titta tillbaka på den här tiden och se den som ett konstigt undantag man vill glömma", sa min kompis på min balkong förra veckan. Det är ändå konstigt hur man kan se på saker så olika. Ett undantag? Om det är något jag kommer minnas är det den här våren. Jag känner mig omruskad och märkligt skärpt. Läser nyheterna lika noggrant som jag iakttar människor på gatan. Hur vissa småspringer med hakan ner i tröjan och andra flanerar fram utan en tanke på ett pågående virusutbrott. I onsdags när jag gick till Systemet stod jag och väntade utanför för att undvika möta kvinnan som var på väg ut i dörren. Hon stirrade ursinnigt på mig och väste TVÅ METER. 🤷♀️ Ibland gör man fel när man försöker göra rätt. Jag kände omedelbart en slags ömhet över att vi båda är i samma båt. Det är krångligt detta helt klart, man kan bli arg ibland. Träffade även en oerhört skruttig liten tant på Bondegatan som skulle lämna mat till sin ännu skruttigare tantkompis. Hennes mobil hade dött så hon fick låna min. Så kan det vara. Att ibland glömmer man att hålla två meter för att man behöver låna en telefon så att ens väninna ska få sina fiskbullar. Jag funderar mycket på allt som händer nu och vad som ska hända sen. Hur tacksam jag är att jag har mitt hem och mitt jobb såklart, men också hur skönt det är att slippa så mycket saker som var helt självklara i vardagen förut. Ingen sport och därmed inga svinpackade snubbar i gäng på gatorna. Överlag inga killgäng om kvällarna, jag njuter av friheten att slippa se mig om. Ingen som tränger sig före i kön och har bråttom någonstans. Nej, alla ställer sig fint vid tejpmarkeringarna och ger varandra tid, oavsett om man är 14 eller 60. Inte en enda pokebowl från Bali på instagram. Inga influencerbrudar svankandes i bikini på svindyr paradisö i samarbete med typ en koffeinläsk. Inget mer SD som största parti. Och Trump ser dessutom svettigare och svettigare ut för varje dag. Världen är svår och pissig just nu, såklart. Men vad skönt det är när man inser att saker man trodde var helt självklara kanske inte behöver vara det. Det blir vardag en dag igen sedan. Tills dess håller vi en liten älgs avstånd och - kanske vågar tillåta oss att uppskatta, lite lite grann i alla fall, att ingen brölar i ens öra på Folkungagatan eller delar en selfie från en plastig galleria i Dubai.
