I år blir det fjärde året som jag skriver veckoinlägg på måndagsmorgnar. Jag tycker det känns tryggt med något återkommande, en check-in kring livet. Ibland vad jag ska göra i veckan, ibland en slags krönika, ibland en anekdot och ibland är det en lista. Eftersom slutet av maj är en tid jag tycker mycket om tänkte jag att vi skulle se vad jag skrivit här under vecka 22 de senaste tre åren. 2017: När jag skriver detta sitter jag utomhus och fåglarna kvittrar. Så väldigt fint. Förra veckan var ju lite körig trollmässigt på internet eh, men tack och lov är ju världen framförallt analog med genikompisar. Men ber om ursäkt att jag bloggade dåligt. Orkade bara inte. Tänker att det är viktigt att följa magkänslan. ◇ Var väldigt låg i maj 2017 och inlägg vecka 22 började så här. Det var mycket åt alla håll och kanter, det var struligt privat pga mitt ex och Bloggbevakning skrev flera inlägg om mig under den perioden. Så fort hon skriver om en fullkomligt ramlar det in troll på bloggen. Man behöver alltid tänka på hur man formulerar mig sig så det inte ska skapa rubriker där. Värsta är när man dejtar nån ny tycker jag. Hu. 2018: Jag är redan nostalgisk över den här våren. Minns ni 2018? kommer folk säga. När man slutade titta på väderappen på mobilen eller ens ut genom gardinerna på morgnarna för att man visste att himlen skulle va blå. Förra året var det kallt och jag var ledsen. Och arg. Det kändes som att ha svalt en stor svart orm och ibland var jag inte säker på om jag någonsin skulle bli glad igen. Men det är ändå en sådan tur att tiden kan lösa nästan allt (iaf svarta ormar) och det blev sommar, höst, vinter och PANG den varmaste, mjukaste våren jag varit med om någonsin. Vi har spänt ett lakan över min balkong och persikorna har kommit till mataffären. På fredag är det första juni, tills dess ska jag hänga i min koja och vara tacksam över att saker inte är bestående. För våren kanske tar slut, men efter det kommer alltid en sommar. ◇ För två år sedan var det den varmaste våren i mannaminne. Efter ett jobbigt år var jag så tacksam över detta. Det kändes som att få den finaste presenten, vädret 2018. Och att tiden löser det mesta. 2019: Det snöade hela förra veckan och nu är mitt vardagsrum täckt av en tunt lager aspfluff. Kan inte minnas att jag sett såhär mycket dun i luften under hela mitt liv? Det har tydligen att göra med att förra sommaren var torr, träden ger ifrån sig extra mycket så att de har större chans att föröka sig om torkan håller i sig. Varsegoda för info. För tillfället luktar allt syrener för nu har vi tydligen kommit fram till den vårdoften. Sprang genom en allé i fredags och knarkade in den. Det borde finns en terapiform där man fick andas in olika saker beroende på ens eget doftminne. Olika goda saker då förstås. Som varm mjölk, hägg & syrener, solbränd hud, nybakat bröd och kanelbullar. Jag tror att en hade kunnat bli rik på denna terapiform?? ◇ Minns ni asp-fluffet förra våren? SÅ vackert. Inget asp-fluff så långt ögat når 2020. Men känns lite som att den här våren är en parantes eftersom man uppmanas att mest stanna inne. Nästa vecka är det sommar. Gudars skymning. Hoppas den är lång.
