Jag tappade min mobil från fjärde våningen i lördags. En hastig rörelse och jag såg i ultrarapid hur den gled över bordet, in mellan balkongspjälorna och ner i backen. Tur att 1. ingen skadades och 2. att jag har mitt icloud. Den låg och blinkade och pep, ringde och surrade hela söndagen, böjd i en märklig konkav vinkel och skärmen krossad. Så kan det gå. Minst en mobil om året som jag brukar säga. Hur som helst kan jag således inte visa några bilder från min helg som jag tänkt förrän jag fått en ny telefon, men det ska vi nog klara. Istället för att spela candy crush igår läste jag ut ett seriealbum, bakade raviolo al ouvo och hade filmkväll på balkongen med Woody Allens nya och ostbågar. Den här veckan har jag ingen aning om jag har några möten eller inte för så fort jag skriver ner något i min kalender så raderar jag det ur hjärnan. Så jag hoppas verkligen inte att någon kommer sitta ensam på ett café eller restaurang någonstans i huvudstaden och undra var jag tagit vägen. Men kanske, kanske ger personen ifråga upp till slut, stoppar mobilen i fickan och går ut och njuter av sommaren istället för att ringa mig mer. Och så har jag långsamt startat en revolution av minskat skärmanvändande. Nej men. Hörrni. Jag skoja såklart. Om det är någon som älskar skärmar är det jag. Om två dagar kommer min nya mobil! Hurra!
