Kanske förväntar ni er en sammanställning av förra veckans Sommar i P1 denna måndagsmorgon. Tyvärr gick jag på semester förra veckan och har således inte hunnit lyssna på ett enda sommarprat.Här kommer istället en urvattnad kliché: Att ställa om från jobb till semester är en ganska svår process!!Såhär -På många sätt är mitt jobb också mitt fritidsintresse. Jag skriver från början av lust, bloggar från början av lust. Semester för mig är att lägga mig på en skuggig plats med många kuddar, min dator, hörlurar och några böcker och sedan låta dagarna passera. Läsa, scrolla, lyssna på poddar & musik, blogga lite, skriva lite, slumra till. Inte prata med en själ.Vore himlen en plats hade den kanske sett ut så.Innan barn såg mina semesterdagar närmast indentiska ut. Ligga ner hela dagarna i en enda lång chill och sedan vakna upp på kvällen, klä på sig något fint, dricka något gott, röra mig runt bland människorna igen.Med ett barn är semesterns fokus aktivering. Från morgon till kväll ska vi ut i det vackra vädret, göra en liten utflykt, bada, lukta på blommorna! Skratta, kramas, prata!Istället för att gå in mig själv ska allt vändas utåt. Tillbringade ett dygn i existentiell kris (även om jag förstås borde lärt mig vid det här laget). Den existentiella krisen går ut på att jag jagar luckorna av egentid. Snart tar Björn över, snart somnar Didrik, snart är det kväll. Hela livet blir en snabbspolning till korta sjok där pulsen knappast gå ner. Man hinner inte med att lyssna på podd, läsa bok, blogga en blogg, scrolla en scroll, skriva ett skriv när någon leker med en brandbil i 90 sekunder. Och varför skulle det ens vara mer värt än att plocka hallon vid en grusstig? Man måste ta sitt självupptagna dagdrömmeri i kragen. Det är väl ett slags mindfullness I guess.Därför, efter mitt dygn av tvivel, valde jag att inte göra något alls istället. Jag slutade vänta på luckorna. Jag lyssnade inte på ett enda Sommar i P1.Vi får se hur det blir nästa vecka.Glad sommar!
