På sista tiden har jag börjat tänka mycket på att vara vaken sent. Alltså, sent som i sent, inte nåt halvljummet midnattslag. Utan tiden på dygnet när allt övergår till nåt nytt och odefinierbart. Jag tänker på vargtimmen och timmarna strax innan det. Att vara uppe efter nolltvå, nolltre är som att vara medlem i ett hemligt sällskap. Alla andra sover men vi som är vakna bryr oss inte om nåt annat än det som är just precis nu. Meningslösa men i stunden mycket viktiga samtal vid ett öppet fönster, vad som finns i glaset, vilken låt som spelas, ja, eller knappt det. Kanske längtar jag för att jag har varit nykter i ett halvår. Eller så är det är för att man känner att hemligheter sker överallt just nu. Det är den tiden på året, högsommar, det är lite sjukt i huvudet i luften. Någon får en första kyss, någon har fest på en balkong, en annan får ett plötsligt telefonsamtal om att hoppa i en taxi på stubinen, några nattbadar och kommer vara vakna i sju timmar till. Allt händer precis i närheten och det liksom vibrerar av löften i trottoaren när jag av en händelse råkar vara ute på stan efter klockan tjugotvå. Själv tackar jag artigt nej till alla former av lösare tillställningar eftersom jag inte kan stå upp längre än en halvtimme. Men jag vill liksom skaka om personen och säga att jag hopppas du förstår att inuti huvudet är jag redan där, bjuder alla på smala cigg, dricker ljummen öl och svär nya vänskaper. Eller så är det för att det är leo season. Nu lever alla sina bästa liv, ibland bara för ett ögonblick - men det kan räcka!! Happy leo season y'all ❤︎
