Jahopp då vart man 41.När man är fyrtioen – då är man verkligen fyrtioplussare.Det är ganska sjukt, eftersom jag nyss var trettiotvå. I min värld var 2017 nämligen igår.Varför just 2017? Det känns som den senaste gången jag genomgick en metamorfos. Jag dejtade en kille den hösten och en natt satt vi i mitt vardagsrum och drack vin. Jag frågade: ”Kan du också känna hur din hjärna liksom FYSISKT växer? Att du inte är klar än?Han förstod inte alls vad jag menade. Kanske har en lika stor skiftning hänt även i år, ibland känns det så. Men det är nog något man ser först i efterhand.Tänker ni också så? Att man levlar ibland, som i ett tv-spel. Jag känner väldigt tydligt att 2017 - när jag var 32 och 33 - formades jag till den jag är just nu. Det var ett ganska sugigt år på många sätt, men det kan inte hjälpas. Så blev det bara.För att dämpa min dödsångest tänker jag på olika snygga fyrtioåringar: Amanda Schulman, Veronica Maggio, Lina Thomsgård. Natalie Portman och Jake Gyllenhaal.Men jag är tacksam att jag får leva också. Bara existera här på jorden i rymden. Det är så spännande att vara människa. Att känna starkt och ibland inte alls, att drömma på natten, att springa fort.
