Det är lördag när jag skriver det här. Klockan är 12.45. Men jag har varit vaken sedan klockan 07. Jag har ätit frukost och sedan gett min pojkvän frukost på sängen. Vi åt rostade mackor med marmelad och jordnötssmör. Jag har lekt med min bebis och matat min bebis. Jag har tvättat två tvättar. Jag har lagt håret i värmespolar. Jag har gått till Bondens Marknad och köpt blåbär, kantareller, mangold, vaxbönor och kronärtskockor. Jag har ätit lunch. En cesarsallad på Urban Deli. Jag har gått till kontoret. Jag har skrivit ett blogginlägg. Blir jag klar med även detta har jag skrivit två. Jag har druckit tre koppar kaffe. Allt detta! och klockan är inte ens 13!När bebisen kom var jag så ledsen. Jag var så ledsen i många månader för att jag inte fattade ett jota. Hur skulle jag hinna saker? Är jag inget mer än en mamma nu? Det värsta av allt var kanske bristen på rutiner. Bebisen vaknade och somnade lite närsomhelst och jag var en amningsstation i soffan. Det kändes som att allt var förstört.Ibland tänker jag på den person som kommenterade i min blogg i vintras när jag undrade om jag någonsin kommer hinna platta håret igen. "Du kommer inte hinna platta håret på flera år" skrev hen. Jag önskar denna person dåligt väder och fel skostorlekar. Man måste vara försiktigt när man skriver till en nybliven mamma som inte fattar nåt. För det är precis så, att man inte fattar nåt. Men jag kan hälsa till andra nyblivna mammor att jag nog hade kunnat platta tio gånger idag. Och imorse vid halv tio när min pojkvän var på gymmet och jag och min lilla bebis satt på golvet och sorterade strumpor och lyssnade på Beatles tänkte jag att nu är det riktigt nära. Nu är jag snart mig själv igen. Kanske redan imorgon.
