God morgon. Hur mår ni? Hoppas bra. Jag mår också helt okej. På ett sätt är ju de här veckoinläggen någon form av minidagbok, men nu är det så mycket inuti som känns för privat att berätta här inför typ 100 000 personer och då kommer jag inte på någonting alls att skriva. Önskar jag kunde skriva mer om hur det känns att vakna en söndag och äta frukost framför nyhetsmorgon och det är så fint väder ute men man är helt ensam så man klär på sig och går till kontoret och låtsas att det är måndag fram tills det är mörkt och sen går man hem och äter tacos och kollar på extremt dåliga serier och funderar på om det här är livet. Eh. Men det är det ju inte. Det vet ju till och med jag. Det råkar bara vara en söndag. Och söndagar är så ibland. Den här veckan har jag ingenting annat planerat än att skriva så fingrarna blöder minst. Hoppas jag inte fastnar i någon form av skrivkramp gudars. Eller blir sjuk. Ta i trä. Hoppas även att jag hinner blogga i vanlig takt och kvalitativt. Snälla skriv förresten inte "det märks verkligen att du tröttnat på att blogga nu" och sånt om ett inlägg skulle falla bort. Jag blir så ledsen över såna kommentarer eftersom jag lägger så otroligt mycket tid på denna plats. Ibland finns det anledningar till att man kanske inte hinner lägga upp nåt. På onsdag ska jag i alla fall färga min utväxt (yay) och så ska Milla bo hos mig flera nätter. Längtar krampaktigt efter henne! Vi ska gå promenader och tala om livet. Nu börjar veckan, det ska vara bra väder som vanligt. pic source: VICE Nothing Bad Ever Happens To Me
