Jag tänker ibland på hur fint det är att man kan tanka sig själv på information om egentligen vad som helst. Man är en dator, fast klädd i hud. Hela världen är full av allt möjligt kul man kan ta sig an. Och eftersom man är vuxen kan man välja vad för ämne själv. Till skillnad från när man som barn blev tvingad att lära sig om gravrösen, ståndssamhällen och runstenar. Jag har ofta pågående projekt med mig själv. Vissa uttalade, andra som bara tyst pågår. De italienska pastaklassikerna är ett bloggexempel. Det behöver inte vara storartade planer. Just nu tar jag mig igenom Bourne-serien exempelvis. Vissa saker har jag skjutit till framtiden. Som att lära mig mer om vin (så svårt - druvor, platser, smaker, hur ska man veta) och ostar (många långa märkliga namn). Men kanske är det dags att plocka fram ett riktigt redigt projekt nu när man ändå ska vara hemma så mycket? Starta en tv-serieklubb med några kompisar, läsa Brott & Straff, sätta en surdeg, ladda ner duolingo och lära sig grundläggande japanska. Eller som i mitt fall, skaffa kunskap om krämiga ostar att beställa över disk inlindade i smörpapper. Eller bara se de där förbannande Marvelfilmerna.
