En märklig sak hände mig förra veckan som jag bara har berättat för min mamma. I tisdags morse när jag tog fram mjölken från kylen satt det en snigel på den. Jag frös fast och stirrade på den jävla snigeln. Varför är det en snigel på min mjölk? Hur många sniglar har jag i kylen? Var kommer de ifrån? Och - kommer jag någonsin våga öppna min kyl igen? Jag stod handlingsförlamad några sekunder tills jag insåg att jag är vuxen och bor själv. Jag måste ta itu med det här problemet själv. Öppnade kylen, förstod att den antagligen bott bland den öppna påsen med kantareller. Slängde kantarellerna (förlåt. absolut. bli tokiga i kommentarsfältet om ni vill.), lämnade lägenheten och bestämde mig för att detta aldrig någonsin hänt. Men här är i alla fall sanningen. Jag hade en snigel i min kyl och jag kan faktiskt inte minnas sedan jag blev så äcklad. Fy fan. Skogen gör det säkert för att hämnas på mig för att jag aldrig besöker den. Besöker man aldrig saker kommer de till slut och knackar på. På fredag lämnar jag in det första fullständiga utkastet på min bok. Jag har absolut ingen aning om vad min förläggare kommer tycka. Och om jag måste skriva om hela får det väl vara så. Jag lyckades i alla fall få ihop en början, ett mitten och ett slut. Det trodde jag aldrig. Och i lördags lyckades jag knipa två biljetter till Spice Girls. I Sunderland, där har man ju aldrig varit. Glad måndag. pic source: toodles galore
