Hej mina små kaniner.Mår ni bra? Idag är det sista veckan av november och snart början årets sista månad. Det känns som att det var nyårsafton alldeles nyss, fast om jag tänker tillbaka på det var min bebis så liten att han nästan fick plats i en hand då. Jag brukar summera året i december, men förra året orkade jag inte, för att jag inte orkade titta tillbaka. Allt kändes mörkt. Jag gick runt om kvällarna i Gamla Stan och grät. Hur skulle jag summera året utan att det skulle drypa i svärta, tänkte jag. Framtida Sandra får lösa det. Nu är alltså framtida Sandra här och jag är redo att summera två år. Året då jag fick barn och året då jag lärde känna mitt barn. Nästa år är året jag börjar lära känna mig själv igen. Det känns nästan olagligt att det snart finns en tid då jag inte ska umgås med min kille och min bebis dygnet runt. I januari börjar Didrik på förskola och jag ska få vara ifred, flera timmar om dagen. Jag ska få skriva, läsa och lyssna på musik högt. Här kommer mina summerade år för de som har missat och vill läsa mer:2020 - Året jag träffade B2019 - Året med trött hjärta.2018 - Året jag skrev en tredje roman2017 - Året jag var så arg2016 - Året i Tokyo och ett break-up2015 - Året jag skrev min andra roman2014 - Året när allt hände2013 - Året när jag flyttade till Paris2012 - Året det tog slut och nåt nytt började2011 - Första hela året i New York2010 - Året jag flyttade till New York
