Jag råkade på en och samma dag se en TikTok med Miriam Bryant som beskrev broccoli som små träd och sedan en TikTok där Jessica Biel berättade att hon åt yoghurt i duschen. Det fick mig att tänka på den där memen med tjejen som har en chipspåse på huvudet och hennes kompis säger ”she is so crazzzy i love her”. Men det fick mig också att tänka på mitt eget duschgodis, min godislåda, att jag som tjugoåring samlade på både kontaktannonser och dödsannonser, att jag gärna äter paprika som äpple och att jag ofta får höra att jag är ”gullig när jag springer”. Sen tänkte jag att helvete vad ute det är att vara quirky. Om det är något jag absolut inte vill definiera mig som 2024 är det att vara just det. För nu är varvet varvat. Precis som att min synthpojkvän 2003 låg på golvet för att kunna dra upp sina tajta jeans har nu Oskar i Love is Blind lika tajta. Och de tajta jeansen har burits av dokusåpadeltagare i över tio år. De quirky tjejerna har spritt sin säd som vildhavre - de tjejerna har blivit alla tjejer nu. Boken Handbok för högkänsliga : omfamna din styrka, sårbarhet och orkidébarnet inom dig har legat på topplistan sedan den utkom för två månaderna sedan och det hettar över min hals av skämskudde. Det handlar inte om boken eller idén om högkänsliga egentligen, utan att alla implementerar teorin på sig själva. Att vi ser oss som mer komplexa själar än vår granne. Att vi bara tittar inåt. Att sätta sig själv på en sidenpuff av uniqueness är det absolut tråkigaste, mest generiska man kan göra 2024. Vi måste vända alla speglar utåt. Att känna "lite extra" - det är att vara människa. Att broccoli är träd berättade min lillebror för mig när han var tre. Den tråkiga mannen i den tråkiga kostymen på bussätet bredvid dig som stirrar tråkigt ner i sina tråkiga telefon är ett japanskt snabbtåg ner till jordens brinnande kärna av djup. foto: TT/Nina Prommer
