Förra helgen fyllde mannen jag lever med år! Hela 41 år. Nu är han nästan lika gammal som jag.Jag och Didrik väckte honom med eclairs, tomtebloss och sång. Han fick paket (och Didrik såklart ett också). Jag gav Björn en halsduk i ull från Merci. Rött är hans färg. Samt japanska ramenskålar med tillhörande slevar. Vi tog det lugnt på morgonen och sedan drog vi ut. Det var den andra lördagen av de större demonstrationerna. De skulle inte ta sig upp till norra Paris (där vi därför valt av tillbringa dagen) , men många affärer hade tagit det säkra före det osäkra. Födelsedagslunch skulle intas på La Lorraine. Ett tjusigt brasserie som funnits i över hundra år. Så fint därinne. Deras fokus är skaldjur, därav heltäckningsmattan som ett hav (älskar). Didrik ritade och vi alla var glada att vara inomhus, för det var en väldigt kall dag. Min lugg-utväxt kämpar på. Kommer säkert ta mig till frisören i närtid och säga "klipp en lugg bara, jag orkar inte med". Förrätter! Knivmussslor och ägg i murkelsås. Murklor är i säsong och på varenda meny i Paris just nu. Detta var otroligt gott! Didriks beräknade förlossningsdatum var faktiskt Björns födelsedag. Men eftersom jag gjorde kejsarsnitt blev han en våg istället för en skorpion. Kanske bra med en våg när man är en skorpion och ett lejon. Varmrätt! Pilgrimsmusslor med potatismos. Ej i bild som vi även åt: hel krabba med majo. Till efterrätt delade vi på en crème brûlée <3 Sedan promenerade vi vidare. För att gå på museum. Vad annars en lördagseftermiddag när det är ruskigt väder? Vi besökte Musée Cernuschi. Det ligger i en villa från 1800-talet, precis intill Parc Monceau. Det är ett museum med enbart asiatisk konst.Cernuschi var en italiensk bankir som flydde till Frankrike efter politiska oroligheter i Italien. I Paris blev han mycket förmögen. I slutet av artonhundratalet gav han sig ut på en lång resa tillsammans med en konstkritiker. De reste bland annat till Japan och Kina, där Cernuschi köpte tusentals konstföremål.När han återvände till Paris lät han bygga ett hus för att rymma sin samling. Det är just detta hus. När han dog testamenterade han både huset och samlingen till staden Paris. Tusen år gammal rökelsekanin som var eventuellt något av det gulligaste i år. Björn ville avsluta sin födelsedag med kinesisk take-away, så det gjorde vi. Vi hämtade mat från vår lokala restaurang och åt framför nya mat-teven 100 knivar.
