När jag var sjutton och arton år så brevväxlade jag och min kompis Cecilia som bodde i Göteborg. Jag skrev inga brev utan skickade små dagböcker i videoformat till henne istället. Och igår hittade jag dem. Sju år gamla filmer. Säkert en halvtimme med film där jag pratar om många olika pojkar, vänner som hamnar i nöd men kanske framförallt en hel del strunt. Jag får lite ångest i hjärtat för att tiden går så fort och för att dagarna och åren ramlar förbi varandra och helt plötsligt är man tjugofem och tänker att herregud kanske kommer jag också helt plötsligt bli fyrtio. Hur som helst. Ni ska också få se lite. Klippen är mest från en sommar 2002 när jag bodde ensam i mina föräldrars lägenhet och tillbringade vareviga natt ute i parker och på klubbar (om jag kom in, jag var ju sjutton). Jag har kapat klippen rätt rejält för att uppenbarligen var jag helt knäpp när jag var sjutton. Var och varannan sekund börjar jag sjunga mycket högt, springa runt, hoppa eller prata på engelska. Så ni får en lugn version. Och snälla - vi hoppar elakheterna om min stockholmska. Vad kan jag hjälpa det? Jag är ju uppväxt här, något annat vore knäppt. Håll till godo - en sjuttonårig mig själv som skickar brev till en vän: https://www.youtube.com/watch?v=K19DLu-L7z0 About seven or eight year old video letters to my friend Cecilia.
