Den här veckan var en alldeles särskild vecka, för det var Didriks födelsedagsvecka. Jag såg ut såhär i måndags, i croppad cardigan och kilt. Inget nytt men från Uniqlo (koftan) och Ralph Lauren (kilten). Jag tillbringade hela min dag i en studio på Långholmen. Håller på med flera projekt utanför bloggen som spretar åt väldigt olika håll. Detta i Långholmenstudion är nog det mest lustfyllda atm! Så gulligt instrument. Tog inga fler foton den dagen förutom det här på Didrik när han läser saga för sin nallebjörn. Kanske gulligaste jag sett så länge jag levt. Tisdag! Bar vitt och blått i form av skjorta cardigan och jeans. Var ute ur lägenheten prick sju för att sätta mig på ett café och skriva. Klockan hade stannat på ett. Väldigt skönt att sitta på ett café ensam och skriva medan solen går upp och fler och fler släntrar in. Jag jobbade på mitt kontor resten av dagen. Innan jag gick och hämtade Didrik köpte jag en födelsedagspresent till honom från mig och Björn. Samt ingredienser till tårta och ett ljus! Glömde sen att sätta ljuset i tårtan :(( Hämtade min älskling. Vi promenerade hem. På vägen satt vi på diverse farstutrappor och spanade på folk. Det hände inget mer särskilt den dagen. Nu är det onsdag och Didriks födelsedag! Hurra hurra hurra! Han fick ett paket och sång på morgonen innan förskola. Både jag och Björn jobbade hemifrån sedan. På Didriks förskola bjuder födelsedagsbarnet på mellis om hen vill. Björn gjorde lyxiga fruktspett med grädde som han gick och lämnade på lunchen. Själv gick jag till Erikssons Damekiperings pop-up. Det är alltså helt oanvända kläder från 40-70talet. De packar upp nya lådor varje dag utan att veta vad som finns i. Gå dit för guds skull. De har öppet en vecka till. Jag provade kappor från sextiotalet med fårskinnskragar och gosigt foder. "Bilkappa" stod det på etiketterna. Fanns även massor av set med mörkblå jackor och plisserade kjolar från femtiotalet. Hade jag varit tio år yngre hade jag köpt femtielva. Nu köpte jag ingen, ibland får man bara erkänna för sig själv att man inte är en femtiotalstjej längre. Provade även snörkängor från sjuttiotalet. Dessa höga roströda med skridskosnörning var otroliga. Köpte dom dock inte, för det var en kvinna som bad mig om att få köpa dom istället, för att hon ville ha dom mer än nåt annat i livet! Ja, då måste man lämna över, det är regeln. Gick hem och gjorde i ordning fikat inför födelsedagen. Vi bjöd på chokladdoppade havrekakor, frukt och bär, kokosbollar, lingonsaft och födelsedagstårta. Det var överraskningskalas! När Didrik kom hem från förskolan var alla hans bästa vänner där och ropade HURRA! Han lyfte inte ens på ögonbrynen. Stampade in med sina stövlar och bjöd på russin. Vi öppnade presenter. Den här ambulansbilen från Mira var fullträffen. Den hade han under armen resten av kalaset. Vi åt tårta och småpratade och efter ungefär en och en halv timme var kalaset slut. Obligatorisk gruppbild innan alla gick. Tar en likadan varje år. På kvällen städade vi undan, lekte med de nya leksakerna och sa godnatt till de nya leksaker. Sedan hängde jag upp min nya bilkappa vid sängen.
