En juli 2017 var vi sju kompisar som bodde en vecka tillsammans i ett hus i Nerja. Vi var alla singlar och flera år över trettio, vilket kanske inte är en jättevanlig kombo. Men en underbar kombo ska ni veta. Jag tycker mycket om att resa i kompisgäng för att man både kan umgås som grupp, men också separeras till mindre öar. Två stycken kanske är vakna hela natten och pratar. Tre andra sticker till stranden på morgonen, några lagar mat, en gör research om kvällens festligheter. Den här resan skedde i perfekt dåsig harmoni. Här är en kväll när vi upptäckte Nerjas nattklubbsutbud och hamnade på ett uteställe där det bara var vi och inga andra. Som en hemmafest fick vi, dansade tills svetten rann, satt på golvet och drack coca cola med vodka. Var mycket aktiv på Tinder under denna period och hade bjudit en norrman till en bar tidigare under kvällen. Han kom dit med sina kompisar. Jag försökte smita från honom vid nästa bar. Då gick han efter mig och sa, - Vet du, det är okej att du inte gillar mig. Men behandla mig som människa.Så modigt gjort av honom. Har inte smitit från en kille since. Jag och Petra åkte till London 2019. Vi var där i ett par dygn. Spelade backgammon på hotellets takterass och pingis i deras pingisrum. Drack öl på pubinnergårdar och middagar under candle lights. Vi båda träffade killar vi snart skulle göra slut med. Men det visste vi inte då. - Tycker du jag ska skaffa barn med honom, frågade jag Petra. Hon sa,- Jag tror ni kan få tio goda år, men mer än så kommer ni nog inte stå ut. 😆Vill jag gå in i ett förhållande med den blicken funderade jag på. Och ja, jag funderade verkligen på det. Hade detta blivit verklighet är det i år tre år kvar tills vi skulle gjort slut : ) Men det blev inte tio år, det blev någon vecka till. Minns att han skrev till mig: Du är så söt i London. Du ser liksom singel ut.Och jag tänkte, wow han kan redan se det. Det här är mitt meddelande till dig att boka något roligt och underbart med en vän snart. Som en grupp eller bara med en enda. Att resa iväg och ha all tid i världen är inte bara viktigt just där i nuet. Det stannar också kvar som något mjukt i kroppen, till och med när det nästan gått ett decennium.
