foto: SVTHar ni sett dokumentären om ZTV på SVT? Kanalen startade 1991 som Sveriges svar på MTV. Den blev språngbräda för några av våra största komiker och mediepersonligheter och satte tonen för det ironiska nittiotalet.Första avsnittet släpptes i tisdags och imorgon kommer del två. Avsnittet slutar i en cliffhanger där ZTV:s VD kallas in till ett krismöte för att rädda kanalens skakiga ekonomi.Den VD:n är min styvpappa Thomas. foto: SVTMin mamma och Thomas träffades 1992, när ZTV var som störst. Att se dokumentären var som att hitta en skokartong med minnen från barndomen. Jag är uppväxt i tv-korridorer. Förutom att min styvpappa drev ZTV arbetade min mamma på då nystartade TV3.Min mamma var producent för Ikväll: Robert Aschberg, TV3:s direktsända talkshow som gick i början av nittiotalet och blev ökänd för sin gränslösa ton, märkliga gäster och känslan av att precis vad som helst kunde hända i direktsändning. Jag satt i publiken ibland och var antagligen yngst där. Min mamma var ensamstående då, och jag och min lillebror hängde ofta bakom kamerorna när det inte gick att lösa barnvakt. foto: SVTPå ZTV minns jag framför allt tv-spelsrummet: en skrubb med ett Sega Mega Drive där tittare kunde ringa in och spela live i tv. Där satt jag och spelade Sonic the Hedgehog när det inte var sändning. Eller lekte med Babsans hund som (om jag minns rätt) hette Berra. Pelle Törnberg, ZTV:s medgrundare och Jan Stenbecks närmaste man, dyker upp flera gånger i första avsnittet. Jag minns honom framför allt av en helt annan anledning: så hette min nalle. foto: SVTAnna Ohlsson som gjorde programmet Varannan Dalarnas i ZTV med Per Sinding-Larsen, ville jag alltid sitta bredvid på möten. Jag kommer ihåg att hon brukade rita snoppar i marginalen på sitt block. Jag var ofta med på möten. Min mamma hämtade oss så tidigt hon kunde från förskolan och fritids. Men hade hon möten sent på eftermiddagen åkte vi tillbaka till hennes jobb. Annars tog hon med jobbet hem. Hon satt i min lillebrors rum, där en liten tv stod på ett bord med hjul. Först i efterhand har jag förstått att den stod där för att hon skulle kunna jobba nära oss. Där satt hon på en barnstol och klippte program genom att skriva ner exakta tidskoder i ett block: var det skulle pausas, var reklamen skulle in, vad som behövde kapas. foto: SVTUnder hela min uppväxt stod teven på. Inte som bakgrundsljud utan som ett pågående samtal. Allt kommenterades. Klippning, programledare, tittarsiffror, vinjetter, vilka format som fungerade.När hemtelefonen ringde under middagen var regeln att alla samtal kunde vänta utom om det var Jan Stenbeck på linjen.Jag växte upp till en tonåring med poplugg och en neurotisk skräck för att bli en nepobaby. Jag ville absolut inte in i samma bransch. Jag jobbade visserligen i receptionen på mina föräldrars produktionsbolag Titan Television under två somrar, och som researcher på Dolce Vita några månader efter gymnasiet. Men jag sökte mig medvetet till reklamvärlden, en plats där mina föräldrar inte kände någon och därigenom varken hade kontakter eller genvägar.Det lustiga är att mediebranscher som reklam, tv & film fungerar som små parallella universum. De befolkas ofta av samma sorts människor, men lever ändå i slutna kretslopp. Särskilt då, under nittiotalet och 00-talet.Jag vet inte riktigt varför det var så viktigt att vara “äkta”. Jag var otroligt orolig att folk skulle tycka att jag inte förtjänade vara där.Jag ville att mitt efternamn inte skulle betyda någonting.Men förflyttningen var ju i efterhand komisk minimal. foto: SVTAv media är jag kommen, och popkultur flyter i mitt blod.Jag låter alltid tv:n stå på hemma. Jag ser nästan alla svenska program som görs, högt och lågt.Jag har svårt för idén om fin- och fulkultur eftersom den aldrig existerade hemma hos oss. Mina föräldrar tog underhållning på stort allvar. Kanske är det också därför jag aldrig har sett någon motsättning i att vara influencer och samtidigt skriva dramatik och romaner. För mig är det bara olika format för samma sak: att berätta något som känns, fastnar och i grunden underhåller.ZTV var med och byggde den svenska mediavärlden så som den ser ut idag. De gjorde tv som kändes som musik, som mode, som fest. Se dokumentären och tänk på en sjuårig Sandra som satt i knät på en av de poppiga blondinerna som ritade snoppar i marginalen på sitt spiralblock ♡
