Det man inte vet om Lidingö är att det fanns pooler där på femtiotalet. Så börjar Caroline Ringskog Ferrada-Nolis roman Rich boy. En historia om tre generationer kvinnor: en mormor, en mamma och en dotter. Gully, Marianne och Annika. Har varit oerhört taggad på att läsa den här och bad min kompis Devi som var på releasefesten att köpa den till mig. Älskar Carolines podd En varg söker sin podd (tillsammans med Liv Strömquist) och tycker hon är allmänt smart och bra. Det är sextiotal när vi får följa Marianne. Hon läser till psykolog och förälskar sig i Kaj som är rolig, snygg och festens mittpunkt. Allt borde vara bra men Marianne mår inte bra ändå. Varför mår hon inte bra, hon skäms för att hon inte gör det. Hon har allt men det känns som att hon har ingenting. Du har inte allt gör slut, tycker Mariannes bästis men Marianne skäms och känner tacksamhet över att någon överhuvudtaget vill ha henne. Allt blir hemskt ganska fort och efter det blir det ännu värre. Boken är drygt femhundra sidor och det tog mig flera veckor att ta mig genom den för vissa scener är så sorgliga och räddar inte upp läsaren ens lite. Satt på min balkong och grät ner i boken. Samtidigt är den ganska rolig ibland mitt i allt det mörka. Dialogerna är spot on och den är så skönt välskriven med ett okonstlat språk. Tycker om hur hon använder ordet "liksom" här och var. Vill ha mer liksom i romaner. Underskattat ord. När jag läser såna här böcker om trasiga familjekonstellationer och uppfuckade relationer sitter jag ofta på helspänn och bereder mig på att det ska komma något som är för likt ens egna upplevelser. Det är utmattande, men samtidigt finns det något skönt och beroendeframkallande i det. När avsnitten dyker upp blir jag ledsen, och om de inte gör det uppstår en förlägenhet. En genans över att jag letar efter något i mitt egna förflutna, som om det vore lika synd om mig som de här karaktärerna i boken. Tänker en del på om man är bara helt vanligt fucked up med lite mörker i bagaget som vem som helst, eller om ens fasad bara är supertunt papper som går sönder jätteenkelt bara världen svajar lite? Och om det spelar någon roll. Kanske inte spelar någon roll. De flesta är lite spruckna i kanterna. Och om en bok blir någon skev mörkertröst är det kanske bra. För det mesta klarar man ju sig alldeles ganska utmärkt. Fyra av fem får Rich boy av mig.
