Annons
Annons

små platser i mitt hem.


 

Vare sig man tänker på det eller inte bygger man ju upp små stilleben i sitt hem. Eller ”man” och ”man”.
Jag gör i alla fall. Sånt jag använder ofta och mycket, saker jag tycker är fina eller ska ta tag i snart.
Till exempel,

Annons

små platser i mitt hem.

På köksbordet: sensommarblommor, ljus och salt&pepparkvarn.

små platser i mitt hem.

Mitt emot på köksbänken: kryddor jag använder ofta, som havssalt, chiliflakes, frön och honung. Små sticklingar, en skål med vitlök och citroner.

små platser i mitt hem.

I fönstret: en bukett jag fick av Maja när hon var här förra veckan och åt kräftor. Tycker den är så sjukt fin?

små platser i mitt hem.

På nattduksbordet: böcker jag läser och ska läsa.

små platser i mitt hem.

På pallen bredvid: ännu fler i tänkt-att-läsa-högen. Kommer ju ej hinna men man kan ju låtsas.

små platser i mitt hem.

I vardagsrummet: ljusstakar, växter, gulliga inramade gubbar, en liten bild på min mamma som femtonåring och böcker.

Ungefär så.

(0)
(0)
(0)

34 kommentarer till “små platser i mitt hem.”

  1. Hej Sandra!
    Hur många centimeter i diameter är din stora spegel i ditt sovrum? Skulle också vara roligt att veta hur gammal din monstera är. Ditt hem ser verkligen mysigt och tjusigt ut. Gillar din inredningsstil!

  2. Haha hade önskat jag kunde göra stilleben av mina saker men just nu har jag en nyfiken tvååring som ska pilla på allt! Så mina stilleben är mest bilar och djur som aldrig står på samma ställe men den är fint också på sitt sätt 😉

    1. Haha, relaterar!
      Försöker omfamna alla ‘stilleben’ som spontant uppstår hemma: toarulleänglar samsas med babuschka-dockor och legofigurer på högtalarna, pläden som måste ligga över soffbordskojan samt alla kuddar därunder, ett gäng mer eller mindre påklädda dockor som sitter på rad och glor på en när man sitter på toa.. och ‘mina’ saker då: ljusstakar som blir skorsten i legohusen, bokstaplarna byggs om till kulbanor, brickorna står aldrig snyggt lutade mot en vägg utan ingår alltid i pärlsorteringsprojekt eller hitta-på-picknick med låtsasmat på.

      1. M: haha jag såg inte att du hade skrivit din kommentar till The K (jag läste uppifrån och ner), så jag fattade inte att det var ett barn som hade ett finger med i din inredning (med lego och soffbordskojan). Tänkte bara ”wow vilket härligt sätt att inreda!” 🙂

      2. M: haha jag såg inte att du hade skrivit din kommentar till The K (jag läste uppifrån och ner), så jag fattade inte att det var ett barn som hade ett finger med i din inredning (med lego och soffbordskojan). Tänkte bara ”wow vilket härligt sätt att inreda!” 🙂

  3. Vad skönt att det är fler som har en tänkt-att-läsa hög! Min börjar dock bli rätt stor eftersom jag läser typ en bok per år… men det ska gå!

  4. Eftersom du skrev ”man” så tydligt blir jag bara nyfiken på hur du som skrivande och feministisk person förhåller dig till att använda ”en” istället för ”man” i skrift och muntligt tal?
    För mig stör det läsningen och det faller mig inte alls naturligt att säga ”en” i dagligt tal, men fattar ju rörelsen bakom ordet och varför ”man” vill använda det. Kanske är det en vanesak (hen använder jag dagligen i många situationer).

    1. Håller med. Hela svenskan blir snedvriden vid användandet av en. Förstår inte alls poängen och jag hoppas verkligen inte det språket godkänns i svensk undervisning.

        1. Fast historia är ju bsra skriven av vinnare så det kan ju finnas ord som försökte bli normaliserade och så gick det inte för att folk inte tog till sig dem.

          Man kan ju inte bara säga att allt är utveckling, som nåt sorts skällsargument.

        2. Inte min mening att skapa debatt kring detta lilla/stora ord en, var bara nyfiken på hur Sandra som författare och feminist resonerar kring det.

        3. jag skriver ”man” för att jag alltid gjort det och gillar det bättre än ”en”. Just nu iaf. Men är öppen kring språk och märker att man lätt kan ändra sig, så ingen aning om hur det kommer se ut om exempelvis 5 år : ) kram.

      1. Fast ‘hela svenskan’ är ju också alla de dialekter där ‘en’ används aktivt sedan ca alltid..
        Dialektföraktet i Sverige är så komiskt, stelbent, sorgligt och ängsligt – istället för att som i Norge omfamna att det faktiskt går att säga saker på olika sätt, att inte något måste vara mer ‘korrekt’ än något annat, vilket leder till en generellt större språkförståelse (en av orsakerna till att de förstår svenska i större grad än pinsamma svenskar som ser ut som frågetecken bara någon har e-ändelse istället för a-ändelse på ett substantiv).

      2. Där jag kommer ifrån (Sjuhärad, Västergötland) är ”en” dialektalt.
        För mig har det dock alltid varit lite ”bonnigt” att prata med dialekt (tenderar att överdriva en del) så när ”en” började dyka upp för några år sedan tyckte jag det var så fult.
        Men nu har jag vant mig och brukar använda en istället för man, iallafall när jag kommer ihåg!

        1. Precis min poäng – i Sverige är dialektalt = bonnigt = fult. Så konstig slutledning när det borde betraktas som spännande mångfald och språkrikedom. Reclaima din dialekt!

  5. Håller med. Hela svenskan blir snedvriden vid användandet av en. Förstår inte alls poängen och jag hoppas verkligen inte det språket godkänns i svensk undervisning.

  6. Men åh drömmig att läsa-hög ju! Suktar efter Kristofer Ahlströms nya och tycker att Vad heter ångest på spanska verkar bra.

  7. Haha, relaterar!
    Försöker omfamna alla ‘stilleben’ som spontant uppstår hemma: toarulleänglar samsas med babuschka-dockor och legofigurer på högtalarna, pläden som måste ligga över soffbordskojan samt alla kuddar därunder, ett gäng mer eller mindre påklädda dockor som sitter på rad och glor på en när man sitter på toa.. och ‘mina’ saker då: ljusstakar som blir skorsten i legohusen, bokstaplarna byggs om till kulbanor, brickorna står aldrig snyggt lutade mot en vägg utan ingår alltid i pärlsorteringsprojekt eller hitta-på-picknick med låtsasmat på – eller så är de hage i en bondgård, då fulla med plastdjur.

  8. Haha, relaterar!
    Försöker omfamna alla ‘stilleben’ som spontant uppstår hemma: toarulleänglar samsas med babuschka-dockor och legofigurer på högtalarna, pläden som måste ligga över soffbordskojan samt alla kuddar därunder, ett gäng mer eller mindre påklädda dockor som sitter på rad och glor på en när man sitter på toa.. och ‘mina’ saker då: ljusstakar som blir skorsten i legohusen, bokstaplarna byggs om till kulbanor, brickorna står aldrig snyggt lutade mot en vägg utan ingår alltid i pärlsorteringsprojekt eller hitta-på-picknick med låtsasmat på – eller så är de hage i en bondgård, då fulla med plastdjur.

    1. Detta var ju då svar till THE K nedanför, vet inte varför det hamnade här, och flera gånger dessutom..
      (kommentarfunktionen säger ‘något gick fel, försök igen’ och då hamnar alltså kommentaren på fel ställe upprepade gånger.)

  9. Har sökt igenom hela din sökfunktion och jag kan inte hitta det, så snälla hjälp!

    Vad heter planschen du har i vardagsrummet med en man som röker?

    Tack

    1. Ja, den är jag också fett peppad på! Har beställt boken själv (inte kommit än dock!!), men vore asnajs att höra vad fler tycker om den.

Visa alla kommentarer

(Obligatorisk)

 


Annons

 
 


Annons

Laddar