Sjätte dagen i Tokyo och kanske min favoritdag av alla dagar som vi var i Tokyo. Här är på morgonen. Så här lägger jag mitt rouge om jag använder ett krämrouge. Just detta är ett matt rouge från Charlotte Tilbury - Beauty Blush Wand i färgen Pillow Talk Varje morgon packar jag en matlåda till Didrik. Denna dag jordgubbar, små ostar som ser ut som karameller och ett mjölkbröd. Jag jobbade under förmiddagen och vid elva stack jag ut för att möta upp Björn och Didrik. Köpte en onigiri på 711 på vägen, en med sojapicklat ägg i. Kostar det rimliga priset 12 kronor istället för ICA:s 45 kronor. Jag tog tunnelbanan till Shibuya och sedan promenerade jag till Daikanyama därifrån. Det var en kall men solig dag. Idag stod alltså området Daikanyama på schemat. Daikanyama ligger på en kulle precis bakom Shibuyas stimmiga skyskrapestråk. Här är det grönt och kulligt och fullt av småskaliga designmärken, hantverkskafferosterier och inredningsbutiker. Det är typ Södermalm om Södermalm legat på Östermalm 🙃 En del kallar det Tokyos Williamsburg, men det är snarare Tokyos West VIllage. Okej, enough med Stockholm och New York-referenser. Jag och Björn åt sobanudlar när Didrik sov. Det var verkligen inte gott, kalla sobanudlar i kall buljong. Bowlen bredvid var inte heller så kul. Det enda jag åt som inte var gott i Tokyo. Men det är förstås en smaksak. Ingen mer soba för min del. Björn och Didrik hade köpt en salladsgubbe i en skål när jag jobbade. Vårt stora mål för dagen var Daikanyamas bokaffär: T-Site, tre tvåvåningshus sammanlänkade av inglasade broar. Här finns det mesta i bokväg, samtidigt som det känns som en lyxig galleri med allt en böknörd gillar. Självklart börjar habegäret pirra när en midnattsblå pennväsare står i en inglasad kupol. Barnavdelningen är jättefin och det fanns provleksaker för barnen att leka lite med ❤️ Du får välja en bok som vi läser i fiket, sa vi till Didrik. Han valde den här. Vi köpte yoghurt, våffla och matcha-latte och satte oss för att läsa den nyinköpta boken. Den handlade om en farfar som inte kan hålla sig från att nysa så hårt att han blåser bort både noshörningar på zoo, äpplen från träden och till slut nyser ända bort till Egypten. Efter bokaffären promenerade vi längs Daikanyamas Log Road – en gångväg byggd på en gammal järnvägslinje kantad av små butiker, kaféer och trähus.Är man ens en storstad om man inte har en förvuxen järnväg som nu agerar promenadstråk? Man kunde kika in i butiker på dom andra våningarna. I Tokyo är det inte ovanligt att caféer, barer och butiker ligger på andra våningar än bottenplan. Den här trappan sprang vi upp och ner för minst 20 gånger. Sen promenerade vi mot vår tåglinje för att åka hem. En näspuss på vägen. Bära vagn nerför trappor. Och poff var vi framme i Gotokuji där vi bodde. Så fint område, hade verkligen kunnat bo här om jag någon gång flyttar till Tokyo. Det var efter-jobbet-tid och folk stod i kö för att köpa middag på väg hem. Vi tre skulle äta yakiniku på Yakiniku Ichiwa. Man grillar sitt eget kött vid bordet, med stora utsugningsrör i taket som fångar upp röken. Vi beställde olika kött och grönsaker och det var helt otroligt gott. Didrik byggde med lera och smakade sparsamt. Han är sånt proffs på restaurang, sitter där på sin stol och pratar och fixar. Vill rekommendera att besöka ett yakiniku-hak om du är i Tokyo. Helt klart annat än den såsiga yakinikun med ris man får i Sverige. Sen promenerade vi hem och läste saga och det var hela den dagen i Japan.
