Den tredje dagen i Kyoto. Här sitter vi, jag och mitt barn på morgonen och sminkar oss (jag) och kollar på Hanna Fribergs senaste vlogg. Min mest använda ögonskugga (och rouge) sen jag köpte det i juli förra året: By Terry Brightening CC Palette 1 Sunny Flash Denna fredag hoppade vi på bussen. Smidigast sätt att ta sig runt i Kyoto är med buss. De har tunnelbana, men inte så många linjer eller stationer. Didrik mår lätt illa och som ni såg på bilden ovan hade vi råkat sätta oss på en plats där han inte kunde titta ut. Så när han plötsligt var vit i ansiktet hoppade vi av och hamnade i en park med tempel och gångbro. Kyoto har över 2000 tempel! Så fint att alla är bevarade. Bredvid parken fanns turligt nog en butik som jag hade sparat i min Kyoto-guide jag gjort för oss, Artbooks Yamazaki. Ett ställe som funnits sedan 1981 och säljer wood block prints & äldre konstböcker.Wood block print är en japansk tryckteknik där man först ritar på en träplatta, skär ut bilden så att den liksom blir upphöjd, och sedan trycker med bläck på papper. En ny platta skärs för varje färglager och trycks i perfekt linjering. Så gulligt därinne. De hade prints som daterades ända tillbaka till 1600-talet. Vi köpte den här. Tyckte den var så fin! Troligtvis ett original skapat av en lärling till Utagawa Hiroshige, en av Japans mest kända träsnittskonstnärer under slutet av 1800-talet. Motivet är sannolikt en bokhandel eller en konstutställning. Samma gröna färger som i vårt vardagsrum, blir bra det. Ska lämna in den för inramning. Vi åt lunch på ett ställe som jag fått tipsat av en av mina bloggläsare (tack!), Mazemen Maruta. Mazemen är en ramen utan soppa som istället har olja eller sås. Det här stället specialiserade sig på mazemen med sudachi som är en japansk citrusfrukt. Ramen med lite citrus i är så sjukt gott. Jag beställde med koriander på toppen. Sjukt gott och trevligt var det. Tack för tipset! Sedan drog vi till Kyoto Aquarium. Det var det finaste akvarium jag varit på. Här är ett rum som var en stor fisktank från golv till tak, högt som en kyrkosal, där lugn, plingplongig musik spelades. Överallt spelades fridfull musik, vilket verkligen satte en stämning och dessutom lugnade alla barn som var där, som istället andaktsfullt gick runt och tittade. Sälarna bodde utomhus. När man gick in i deras del fick man klä på sig en sälkostym om man ville, för att inte frysa. Det gjorde självfallet Björn. Man kunde krypa in i ett ritrum och rita sälar i säl-gästboken, medan de simmade runt ovanför en. Samt fika säl-inspirerade bakverk. Didrik tog en delfinglass och jag tog en matchalatte och en säl-donut. Våningen med maneter är deras stora attraktion. Med all rätt. Maneter, något av det vackraste som vi har. Kyoto Aquarium har öppnat upp sitt manet-laboratorium för allmänheten. Som besökare kan man observera akvariets personal när de föder upp och forskar på maneter. Hur romantiskt, filmiskt var inte detta? Smällde av. Exempelvis stod en kvinna i laboratorierock med en välputsad klickräknare i metall och räknade små, små bebismaneter medan hon fiskade upp dom från en skål till en annan. Man kunde se maneternas cykel från små bebisar till fullvuxna. Fem av fem upplevelse, denna plats med maneter i Kyoto. Efter akvariumet var det dags för middag. Vi begav oss till Aje Matsubara Honten, en lowkey yakiniku-restaurang med fokus på wagyu-kött. I Japan betyder det inte att bara för att man serverar wagyu måste stället vara posh – det handlar snarare om att kunderna är intresserade av högkvalitativt kött. Bonus att korna haft ett trevligt liv. Hur mysigt hade inte vi? Man grillar sitt kök vid bordet och metallgrejen ovanför suger upp röken så det inte blir rökigt inne i restaurangen. Godaste kött jag ätit på denna resa. Man doppade i en särskild sås dom hade och åt med ris eller stora salladsblad man kunde rulla in kött och grönsaker i. 500 kronor totalt kostade denna wagyu-måltid (med så mycket mat att vi knappt orkade äta upp) inklusive dryck. Sedan tog vi bussen hem och det var en fredag i Kyoto.
