Sandra Beijer
Hej, jag heter Sandra och är författare och skribent. Har skrivit tre romaner och bloggat sedan 2005. Min dramaserie Allt som blir kvar har premiär i SVT 2022. Tycker om fredagar, cava och när det är sommar. Bloggen uppdateras två gånger dagligen måndag till onsdag, och en gång per dag torsdag till söndag.
Annons

topplista: böckerna jag läste 2020.

Dags för den årliga boktopplistan. Tjugotvå böcker blev det 2020.
Nitton romaner, två seriealbum och en fackbok.

Som vanligt är böckerna länkade till längre reflektioner. Vill du läsa mer om mina tankar kring en bok är det bara att klicka på länken.
Obs att listan är väldigt jämn. Samtliga böcker höll en kvalité jag uppskattade. Utom möjligen de sista tre..

Annons

Nu mot topplistan:

Romanen är en prequel till böckerna om Hungerspelen och utspelar sig 64 år innan Katniss Everdeen kommer in i bilden. Bokens huvudkaraktär är Coriolanus Snow, det vill säga mästerskurken och presidenten av Panem 64 år senare.

Det finns många problem med den här boken. Först och främst är den för lång och för långsam. Men den stora missen med den här boken är huvudkaraktären, Coriolanus Snow. Han är inte genomarbetad och blir därför aldrig trovärdig.

PLATS TJUGOEN.
Rodham av Curtis Sittenfeld

En skönlitterär roman med en kittlande plot:
Hur hade Hillary Clintons liv tett sig om hon inte gift sig med Bill Clinton?

Jag gick in i den här boken med rätt höga förhoppningar.
I slutändan känns det nästan som att jag blivit lite lurad. Det är som att ha läst en snusförnuftig självbiografi skriven av en politiker istället för en skönlitterär roman..

Annons

january

Boken handlar om konstnären Jed som målar av kända personer. Efter sitt internationella genombrott tycks han plötsligt befinna sig mitt i sina egna konstverk, omgärdad av Frankrikes elit där alla bär på ett mörker.

Den här boken är… väldigt fransk. Recensenter älskade den men själv är jag tacksam över att jag slipper följa Jeds liv ännu en månad. För att summera med ett ord: tråkig.

En apokalyptisk roman med övernaturliga element. Handlar om 8 unga kvinnor som jobbar på ett hotell där ingen någonsin checkar in. Under sin lediga tid röker de cigaretter, dricker söt likör och promenerar omkring på ägorna

Strega är en fest i adjektiv och beskrivningar av vackra ting, som om författaren förväntansfullt radat upp sin finaste samling snäckor inför en. Det är teatralt, rätt pretentiöst och blommigt. Boken växer allt eftersom, även om semestertålamodet är behövligt.

Om en kvinna som i 18 år jobbat i samma närlivs. I butiken där hon frontar varor och håller ordning bland risbollar och nudlar hittar hon sitt sammanhang.

Annons

En egendomlig och lättläst historia om utanförskap och om att vara annorlunda. Väckte en del frågor i mig om hur Japan behandlar människor med diagnos, även om boken inte direkt går ner i något djup kring detta.

Lundells dagboksanteckningar från 2017. I längre löpande text och i kortare avhuggna meningar funderar han kring kreativitet, ensamhet, klimatet, krigen, politiken, vintern och åldrandet.

Även om jag är trettiofem år yngre än Ulf Lundell kunde jag känna igen mig i många av hans tankar. Vi är ju båda människor, bara födda i lite olika tider.

Men på 630 sidor är det en nästan obscen mängd loggboksliknande betraktelser kring fågelarter, väder och daterade nyheter han läst för dagen. En bok att läsa parallellt med andra böcker tror jag, så inte Lundell tjatar hål i ens huvud.

Två seriealbum som handlar om den lite vilsna tjugotvååriga Harry som släntrar runt i Stockholm och drömmer om att komma in på konstskola. Men han är alltid kvar på festen till sist, vaknar upp på random platser dagen efter, slår sig och sårar sina vänner.

Harry Anderson skriver sorgligt, ärligt och roligt om vägen fram till att erkänna ett missbruk.

Annons

I 40 nätter följer vi en sömnlös kvinna med hud som kliar.

En intensiv roman även om den i huvudsak utspelar sig i någons säng. För varje natt vecklar historien ut sig och likt en deckargåta sprider sig Rebeckas eksem över kroppen.

PLATS TRETTON.
Jackie av Anne Swärd

Jackie utspelar sig en sommar under slutet av åttiotalet. Jackie är 19 år, nyinflyttad till Stockholm och träffar en tio år äldre man. Sakta men säkert krymper historien, emotionellt – men också geografiskt. Snart rör de sig enbart i den stadsdel han bor i. Sedan PANG, det första slaget.

Historien ligger kvar i mig som ett obehag när jag inte är i den och de sista kapitlen läser jag med fullt fokus. Skulle säga att Jackie kanske var något framtung, men kanske behövde den också vara det för att bli mer effektfull sedan.

En dystopisk roman som utspelar sig i Japan efter en stor onämnbar katastrof. Åldrandet så som det ser ut i vår värld tycks ha upphört – istället verkar gamla människor kunna leva hur länge som helst och barn är så svaga att de knappt kan gå.

Sändebudet är en fantasifull och vemodig berättelse om att försöka hitta lugnet i sakernas tillstånd. Hur ska man annars göra?

Annons

Patrik berättar sin mammas livshistoria. Det börjar i LP-skivor med Elvis Presley och det slutar i nutid med diabetes & panikångest. Patriks mamma är 67 år när hon dör, utarbetad och sjuk.

I Fjärilsvägen blir Birgitta Lundberg en symbol för något större. Hon blir ett exempel på klassamhället. Tyckte ni om Patriks sommarprat från i år ska ni läsa denna. Jag vill rekommendera den till er andra också. Patrik är min vän och delar kontor med mig som ni vet, och jag har läst alla hans böcker. Men denna hade verkligen något extra.

Om tre bröder som åker till sin barndoms torp för att sprida sin mammas aska. Bröderna har glidit ifrån varandra på senare år men på torpet blir de plötsligt små igen och minnen kommer tillbaka. Vissa svårare att bära än andra.

Det här en obehaglig bok. Både själva upplösningen men också i det fysiska. Alex Schulman beskriver grafiskt hur det är att vara en ung pojke och den gränslöshet och skitighet det innebär. Mammans oberäkenlighet är träffsäker.

PLATS NIO.
Klubben av Matilda Gustavsson

I november 2017 i samband med #metoo publicerade journalisten Matilda Gustavsson reportaget om ”Kulturprofilen” i DN.

Är man det minsta nyfiken på Jean-Claude Arnault och hans kulturinstitution Forum är denna bok minst sagt bladvändig. Och framförallt gör den sig särskilt bra som ljudbok!

Annons

Om Bibbs, en B-kändis, realitydeltagare & influencer som blir utkastad av sin pojkvän och glider runt på Stockholms gator och försöker fatta vem hon är och var hon hör hemma.

Romanen utspelar sig under ett par dagar och är skriven som i en klaustrofobisk baksmälla. Boken är som ett göttigt avsnitt av en bra tv-serie strösslat med Tones språk som nästan är fysiskt i sin direkthet.

I Italien är detta en kultbok. Den gavs ut 1973 i 17 000 exemplar som sålde slut på en sommar. Nu för första gången på svenska.
Boken handlar om en ung man som reser till Rom i början av 1970-talet för att söka jobb men istället lever la dolce vita. Han kör omkring i sin gamla Alfa Romeo, dricker champagne och umgås Roms kulturella elit.

Tyckte mycket om att få befinna mig i Italien en stund. Särskilt i Rom på sjuttiotalet! Boken fick mig att tänka på verk som filmen Call me by your name, Hemingways Och solen har sin gång och Sagans Bonjour Tristess.

Boken handlar om Little Dog som växer upp med sin vietnamesiska mamma och mormor i Connecticut i USA. Båda kvinnorna bär på traumatiska minnen från Vietnamkriget. Under uppväxten portioneras berättelserna ut för Little Dog och två mörka livsöden flätas fläckvis fram.

Annons

Ocean Vuong debuterade som poet och i En stund är vi vackra på jorden är det framförallt hans språk som driver historien framåt. Det är så väl avvägt, lent och fjärilsvingelätt.

Handlar om förläggaren Martin Berg som snart ska fylla femtio år. Läsaren får följa hans liv från tidigt åttiotal och framåt. När Martin är 35 år försvinner plötsligt hans hustru spårlöst och allt hon lämnar efter sig är ett kort brev.

Jag läser som ni vet mycket svenskt och nyutgivet och det här är verkligen nåt eget. En helgjuten historia som sitter som en smäck. Många lager, utmejslade karaktärer och ett mysterium laddat med sorg, svek och längtan. Årets augustprisvinnare i skönlitteratur.

Den tredje och sista delen i trilogin om Jana Kippo.
Wow vilken läsupplevelse de här böckerna har varit. En av de större i mitt liv tror jag faktiskt. Vill gratulera alla som har detta framför sig.

En självbiografisk roman som fick mycket uppmärksamhet när den kom ut för tjugotre år sedan och som betraktas som kultförklarad. Romanen handlar om Carina som trettiotvååring. Hon är redan erkänd författare men har drabbats av skrivkramp. Hon hänger på sitt stammishak PA & Co varje kväll och gör av med förskottet hon har fått av förlaget.

Annons

Då, när romanen kom ut, blev den kritiserad över hur Rydberg hängde ut människorna i sin omgivning. Men den som hängs ut på riktigt är Carina tycker jag. Männen finns i periferin genom Carinas blick. Men Carina själv är där på varje boksida, med bröstkorgen vidöppen.

Söker du en välskriven roman för att kicka igång ditt läsande är denna perfekt.

Lotte arbetar som lärare i dramatik. När en sistaårsstudent på konsthögskolan frågar om hon vill medverka i en dokumentär om skolans lärare tackar hon ja. Med en kamera efter sig tvingas Lotte plötsligt se sig själv utifrån. Det får henne att söka sig inåt och fundera på vem hon egentligen är. Det hon tvingas möta är inte något hon tycker om. Inte något hon tycker om alls, faktiskt.

Hjorth lyckas skapa en hårdkokt deckarstämning trots brist på både mord och poliser. I ett kusligt existentiellt dunkel plockas Lotte isär. Till slut kan hon inte längre skilja på om hon beter sig annorlunda för att hon dokumenteras, eller om bara levt omedveten kring sig själv tidigare.
Mycket bra.

Ett år av vila och avkoppling handlar om en tjej som tröttnar på hela jävla skiten. Och med hela jävla skiten menar jag livet. Hon sätter sina räkningar på autogiro och bestämmer sig för att gå i ide i ett år. Hon ska sova bort hela året.

Att läsa den här boken är nästan som att befinna sig i ett vakuum. En underbar bok om att bara vilja försvinna och att faktiskt kanske lyckas göra det.

Annons

64 kommentarer till “topplista: böckerna jag läste 2020.”

  1. Kristina skriver: 6 januari 2021 kl 08:11

    Tusen tack för denna listan! Som dansk i Sverige är jag alltid på utkik efter svensk litteratur som känns ”riktigt” svenskt – där språk, plats och mood är som en hemlig blick in i svenska folket. Dina reflektioner är en stor hjälp och många av dessa har nu lagts till i min ”To read”-lista på lokala biblioteket 🙂

    Undrar dessutom om någon kan rekommendera en bra svensk bokblogg om enbart litteratur?


    1. Jenny skriver: 6 januari 2021 kl 15:18
      1. Kristina skriver: 6 januari 2021 kl 20:02

        Tack Jenny <3 🙂


      2. Ninni skriver: 8 januari 2021 kl 13:15

        Verkligen många bra böcker på din lista, Sandra! Roligt att få ta del av! Måste också säga att din vän Patrik Lundberg hade det mest fantastiska Sommar i P1….vilken berättelse om hans mamma och hans liv och vilken röst han har…kan du inte hälsa honom att han gjort en magnifik bedrift genom att belysa både kvinno och klasskamp i bok och sommarprat. En mycket viktig berättelse om vårt samhälle. Köpte och läste boken; underbar, berörande och vacker 😀😪👌 Tack från mig också, Jenny, angående ditt boktips 😀 Verkar väldigt spännande…. Ska genast börja utforska.


  2. Isabelle skriver: 6 januari 2021 kl 08:38

    Jag håller helt klart med om plats ett. Ett år av vila och avkoppling slog mig med en käftsmäll! Den är helt otrolig! Vrickad och helt annorlunda från allt man tidigare läst. Fantastik! Alla som känner sig lite vilse i livet inser att man inte är ensam. 6 av 5 stjärnor!


  3. Catharina skriver: 6 januari 2021 kl 09:06

    Patriks bok och sommarprat – bland det bästa jag läst och hört! Missa inte!


  4. Adèle skriver: 6 januari 2021 kl 09:17

    Hej Sandra,
    Tack för listan! Jag har upptäckt flera bra böcker och författare tack vare dig de senaaste åren.
    Jag rekommenderar Sjömannen från Gibraltar av Marguerite Duras, jag tror att du skulle gilla den om du trivs i Hemingway, Sagan och La dolce vita-stämningen!
    Hälsningar:)


    1. Sandra Beijer skriver: 6 januari 2021 kl 10:17

      åh ska omedelbart spana in!


  5. Malin skriver: 6 januari 2021 kl 09:25

    Underbart inlägg! Och håller med om nummer ett, det var min favorit också under 2020.


  6. Cecilia skriver: 6 januari 2021 kl 09:41

    Jag tog mig igenom halva den första boken om Janna Kippo men jag förstod inte alls hypen. Konstigt språk, totalt ointressant berättelse?? Kanske borde försökt mer men nej. Skänkte del 1 och 2 jag köpt på bokrean istället.


    1. Nellie skriver: 6 januari 2021 kl 10:31

      Jag håller med! Tog mig igenom första boken (med nöd och näppe) men klarade inte längre än 40-50 sidor i bok två. Alla pratar så mycket om att språket var fantastiskt, men Smirnoffs stil rörde mest ihop sig för mig, och jag fick läsa vissa meningar två gånger för att det skulle bli rätt i huvudet. Tyckte inte storyn var så tilltalande heller. Blir så frustrerad och känner mig utanför när alla höjer denna triologi till skyarna! Vad läste dom som inte jag läste? Vad är det jag missar? Hade ju varit roligare att få vara del av firandet ändå.


    2. Anna skriver: 6 januari 2021 kl 12:26

      Håller helt med!!! Läste bok 1 och 2 men jag fastnade verkligen inte överhuvudtaget och blev mest irriterad på språket.


    3. Julia skriver: 6 januari 2021 kl 13:15

      Jag har inte ens provat att läsa den fysiskt så kanske hade älskat språket där med men jag lyssnade på ljudbok och det var fantastiskt! Hade ingen aning om att det var någon annorlunda meningsuppbyggnad förrän folk skrev om det (vet fortfarande inte, har ännu inte öppnat någon av böckerna).


    4. Rebecka skriver: 6 januari 2021 kl 15:20

      Guuuud vad jag håller med, fattar inte alls hypen? Läste boken och gillade språket, men har inte tänkt en tanke på boken sen dess. Absolut läsvärd, men inte fantastisk alltså. En stark trea. Sen visar det sig att det är den bästa boken varenda människa läst??? Upplevde precis samma grej med Ett litet liv, absolut läsvärd men hur kan varenda människa ÄÄÄÄÄLSKA den boken? Det var ju ”bara” en stark trea? Haha


    5. Sigrid skriver: 6 januari 2021 kl 23:18

      Får jag fråga vars du är ifrån? Jag är från Västerbotten och tänkte mycket på att många delar i språket av boken måste vara supersvårt för någon som inte kan dialekten eller förstår kulturen/sammanhanget att förstå. Så jag undrar hur mycket man missar av berättelsen om man är uppväxt någon annanstans i Sverige?


      1. Ewa skriver: 7 januari 2021 kl 22:59

        Jag är från södra Sverige och har aldrig varit i Västerbotten, men kan ändå höra dialekten när jag läser böckerna. Landsbygd och avfolkningsbygd finns det söderöver också, så inte alls svårt att förstå. skrivsättet tillförde en helt egen dimension till böckerna, jag tyckte mycket om de två jag läst hittills.


  7. Anna Lejon skriver: 6 januari 2021 kl 10:09

    Tack för tipsen! 😊 Nu ligger fem av dem på min lista över böcker jag vill läsa. Köper bara pocket p g a läser i sängen, så jag får ha lite tålamod, dock. 😉


  8. Kristina skriver: 6 januari 2021 kl 10:13

    Oj jag tyckte Ett År Av Vila Och Svkoppling var en av de mest deprimerande och dåligt skrivna böckerna jag någonsin läst. Kunde inte läsa vissa delar för det var ju bara död text och upprepningar. Undrar om det speglar hur du och andra som är deprimerande mår? Läser ju i kommentarerna att det är vissa som känner igen sig. Så sorgligt att vårt samhälle har skapat då tomma ytliga liv utan djupare mening. Men det är kanske därför den är bra för att den speglar ett sjukt samhälle utan mening där de flesta går på piller för att överleva.


    1. Sandra Beijer skriver: 6 januari 2021 kl 10:17

      hahahaha vad i hela! tack för den haha


      1. Kristina skriver: 6 januari 2021 kl 16:27

        Oj förlåt det kom ut så jävla elakt.. det var inte meningen, ville radera direkt efter jag tryckt sänd. Men jag är ledsen på ett samhälle som hyllar piller och ett samhälle där de flesta bara verkar vilja stänga av. Och jag har också varit deprimerad (djupt så periodvis) men jag tog aldrig piller utan mediterade och yogade och det förändrade mitt liv. Förlåt att jag riktade det direkt mot dig Sandra och andra deprimerande.. jag tror att det är avsaknaden av mening som ofta gör oss deprimerande och att piller bara gör oss avdomnade till det vi kanske behöver känna för att göra en hälsosam förändring i livet. Men det ör min personliga åsikt som jag borde hållt för mig själv. Förlåt igen. <3!!


        1. Hh skriver: 6 januari 2021 kl 17:28

          Men asså Krisitna, du forstår at mange faktisk har en kemisk brist i hjernen ved depresjon, som må rettes opp med medisin? Blir som å si til en som har brutit benet at hen skal tenke positivt, så kan hen gå… Er ikke alle det holder med yoga for.


    2. Nina skriver: 6 januari 2021 kl 12:40

      Denna kommentar säger ganska mycket mer om dig än om oss som är eller någon gång varit deprimerade. Om något är det du som verkar ha en tom och ytlig syn på livet och på människor med andra erfarenheter än dig själv..


    3. Sandra skriver: 6 januari 2021 kl 15:05

      Jag är själv lite ambivalent till den boken. Jag avskydde huvudkaraktären samtidigt som jag älskade Reva som huvudkaraktären i sin tur avskydde. Berättaren beskrev exet som någon typ av psykopat samtidigt som det var hon själv som ringde upp och utpressade honom. Och dessa ständiga upprepningar om hur snygg hon var gjorde såklart tydligt om hennes totala brist på djup men det var nästan outhärdligt att läsa.
      Ska diskutera boken på min bokklubb i slutet av månaden och det ska bli superspännande att se vad de andra tycker!
      Gissar att det är en bok man antingen hatar eller älskar.


      1. Catja skriver: 6 januari 2021 kl 21:55

        Gud vad jag också hade behövt en bokklubb när jag läste den boken! Men asså, jag antar att det liksom sakta ska gå upp för en att huvudkaraktären är den egentliga rövhatten? Right? Eller hur mycket missförstod jag den?


    4. Alva skriver: 6 januari 2021 kl 23:23

      Mest okunniga dömande kommentaren jag läst. Tror du har lite mer terapi kvar att göra.


    5. M skriver: 7 januari 2021 kl 07:27

      Haha men gud, vilken överlägsen kommentar? 😛 Jag tyckte väldigt mycket om boken och kan nämna att jag absolut hatat de två perioder jag gått på anti-depp, och på nära håll sett en vän gå ner sig i lugnande-piller-träsket vilket var allt annat än vackert/romantiskt. Men detta är litteratur och grejen är ju att man inte behöver känna igen sig själv i varenda bok? Jag avskydde huvudpersonerna som var egocentriska, ytliga och jobbiga på alla vis. Men ändå uppskattade jag språket, tempot, hur varje lager skalades av långsamt så man började förstå hur huvudpersonens barndom/föräldrar format henne. Trots att jag mår superbra sedan flera år (yogar och mediterar oj oj!) så kunde jag uppskatta denna bok på så många sätt. Och även de som mår bra och kanske aldrig lidit av depression tror jag kan känna igen sig i att bara vilja fly från ansvar, det vuxna, och alla måsten i livet… 🙂


    6. E. skriver: 7 januari 2021 kl 12:47

      Kan meddela att jag är ungefär 0% deprimerad och håller med Sandra till fullo om att det var 2020’s bästa läsning. Tänker dock att man måste ha en del humor och självdistans för att verkligen uppskatta boken.


  9. Linda skriver: 6 januari 2021 kl 10:26

    Jag tycker att det är så intressant att läsa dina recensioner för du är så otroligt bra på att skriva. Det är som att ditt skrivande verkligen kommer fram. Och sen är det väldigt roligt att läsa dem med för vi har så otroligt olika boksmak och jag jag tycker helt tvärtom mot för dig. Jag funderade just om jag kanske ska börja läsa de böcker som du tycker är jättedåliga.
    Önskar dig ett år fyllt av böcker som du gillar!


    1. Sandra Beijer skriver: 6 januari 2021 kl 10:27

      va fint och mysigt ❤️ Detsamma!


  10. Sara skriver: 6 januari 2021 kl 10:31

    Hej Sandra (och Sveriges bästa blogg)!
    Jag vet inte om vi har riktigt samma boksmak, men om du inte har läst Den hemliga historien av Donna Tartt kan jag rekommendera den. Jag gillade den i alla fall väldigt mycket!


    1. Sandra Beijer skriver: 6 januari 2021 kl 10:36
      1. Sara skriver: 6 januari 2021 kl 10:48

        Här tycker jag att jag hänger med i bloggen men tydligen inte 😅 Direkt efter Donna Tartt läste jag En hemlig plats av Tana French. Det är en deckare (vet inte ifall du gillar det) som utspelar sig bland tonåringar på en internatskola. Så bra!! Jag har säkert missat att du redan recenserat den också ☺️


  11. susanna skriver: 6 januari 2021 kl 10:34

    Fantastiskt härligt att du fortsätter med bok-inläggen!! Mera mera! Läser just nu Samlade verk och kan inte annat än hålla med dig, vill direkt flytta till göteborg och 80 talet. Och det melankoliska och äkta i Jana Kippo-trilogin fångade in mig med.


  12. Linnéa skriver: 6 januari 2021 kl 10:35

    Om du beskriver Rodham som ”snusförnuftig självbiografi skriven av en politiker” så har den väl ändå lyckats med tanke på både Hillary Rodham Clintons person och otvetydiga ambition. Som statsvetare tyckte jag att den var +++++++++++


    1. Sandra Beijer skriver: 6 januari 2021 kl 10:45

      Om du klickar på länken för recensionen får du en tydligare bild hur jag menar! Men det är fortfarande min subjektiva åsikt, du får tycka precis vad du vill, det är det fina med böcker : )
      https://sandrabeijer.elle.se/om-hillary-clinton-aldrig-gift-sig-med-bill/


  13. K skriver: 6 januari 2021 kl 10:50

    Har du läst Stål av Silvia Avallone? En historia om två unga tjejer i en sliten industristad i Italien. Ett tips!


    1. About a girl skriver: 6 januari 2021 kl 12:25

      Stål är en fantastisk bok. Rekommenderar starkt. Bra tips!


    2. Christine's Stories skriver: 6 januari 2021 kl 18:47

      Håller verkligen med angående ”Stål”. Rekommenderar även ”Där livet är fullkomligt” av samma författare 🙂

      Hälsningar,
      Christine
      https://nouw.com/christinesstories


    3. Ema skriver: 7 januari 2021 kl 15:46

      Håller med så mycket, Stål är underbar läsning!


  14. Sofia skriver: 6 januari 2021 kl 11:37

    Älskar dina bokinlägg och köper ofta efter dina tips! Är lite nyfiken på din inställning till Klas Östergren? Kan inte påminna mig att du har skrivit om hans böcker, tex nu senast Renegater. Kanske för att du har mer fokus på kvinnliga författare? Själv gillar jag hans berättarglödje! Vanligtvis har jag svårt för sidohistorier som inte har någon mening men i hans fall gör det inget, det är små krumsprång av berättarglödje. Tycker att jag ser samma sak i Amanda Svenssons böcker, ssk ”Ett system så..” Vore kul att höra din syn!


  15. Rebecka skriver: 6 januari 2021 kl 11:54

    Åh yaay för denna lista! Väntat!
    Upptäckte din blogg nör jag slösurfade efter boktips en nattjour förra året och fortsatt följa pga supermysig. Läste också ”Mellan oss” förra året som var 👌
    Så tack för den och en mysig blogg 🤗 Hoppas du får en fin start på 2021 ☺️


  16. Jessica skriver: 6 januari 2021 kl 11:57

    Verkligen ingen pik till dig dig, men så otroligt stolt över att jag läst ut hela 23 böcker i år! Och jag som ibland blir lite avundsjuk på dig eftersom jag får intrycket av att du hinner läsa så mycket och inte jag😳 Detta är året då jag hittade tillbaka till läsningen efter att knappt läst alls på sex år pga trött(småbarn)så extra lycklig över det just därför. Inspireras av dina boktips så fortsätt med det! Tyckte också mycket, mycket om Ett år av vila..samt Eileen av samma författare.


    1. Ulrika skriver: 6 januari 2021 kl 15:33

      Jag tycker det är synd att höra att du jämför dig med andra som läser mer. Har aldrig förstått poängen i ”jag läste X antal böcker mer än någon annan”. Jag läste tex en bok på 600 sidor med krånglig engelska och väldigt komplex historia. Det tog mig fyra månader att ta igenom den (läste inga andra böcker vid sidan av), och då läser jag ändå snabbt och ofta. Men nu läste jag klart en bok på 400 sidor (mycket enklare engelska), på bara en vecka! Hade kunnat läsa 200 böcker i år om alla var typ 150 sidor och superenkel svenska!

      Så jag har börjat skita i hur MÅNGA böcker folk läser. Läsning ska vara kul, intresseväckande, avslappnande, spännande, inte en tävling. Det samma med målning, en annan hobby jag tog upp efter jag slutade studera (orkade inte läsa skönlitteratur under mina 5 år av studier heller..). Jag målar inte särskilt fint, försöker måla ”normala” grejer (alltså inte så abstrakt eller särskild konst) för att jag tycker det är fint, men jag bryr mig inte om hur realistiskt det ser ut. Målade häromveckan en jättetjock blåmes, den är asgullig om ändå ganska ful. Det var ett par väl spenderade timmar så jag är nöjd, och det var på grund av inspiration av de fina småfåglarna i mina föräldrars trägård, så mys!

      Tror det är ett allmänt problem att allt har blivit en tävling här i livet. Vem kan lägga upp finast matbilder på instagram, eller sätta ihop den bästa outfiten, vem bryr sig? Så länge man njuter av processen så är det ju värt något tycker jag 🙂


      1. Jessica skriver: 9 januari 2021 kl 15:50

        Ha ha, oj vilken konstig kommentar! Första gången jag kommenterade på en blogg för att jag var glad över att jag hittat tillbaka till läsande igen och jag gillar att läsa om vad andra läser och ville ge tummen upp till Sandra för att hon kontinuerligt skriver om böcker. En reflektion över att jag lyckats läsa så mycket trots att jag upplever ha begränsad tid till det och verkligen ingen tävlan med hur mycket andra läser. Men allt kan ju tydligen missförstås bara man vill ☺️


  17. A-C skriver: 6 januari 2021 kl 12:04

    Upptäckte din blogg först förra året när du gjorde topplistan för 2019 och den toppades av Karin Smirnoff som även hon var en ny men absolut nödvändig upptäckt för mig. Fick efter många år äntligen tillbaka läslusten igen tack vare att jag hamnade i Janas värld. Och läslusten har stannat kvar, har tagit till mig flera av dina tips och fortsatt läsa såväl böcker som din blogg med samma glädje. Tack! Och föga överraskande så läser jag just nu med stor behållning ’Ett år av vila och avkoppling’. Du har bra smak!


  18. Kawa skriver: 6 januari 2021 kl 12:30

    Tror du skulle gilla Splendor av Stefan Lindberg. Svensk magisk realism, börjar på Babylon!


  19. myra skriver: 6 januari 2021 kl 12:44

    *Augustprisvinnare. Men augustipriset lät tusen gånger gulligare!


    1. Sandra Beijer skriver: 6 januari 2021 kl 13:08

      haha oops


  20. Sandra skriver: 6 januari 2021 kl 13:03

    Tack Sandra för bok-inspiration! 🌷🌷


  21. Linnea skriver: 6 januari 2021 kl 13:27

    Har jag drömt att du skaffade Svält? Tyckte den var så bra, febrig rakt igenom. Känns som att befinna sig i karaktärens psyke och författaren låter en inte vila i episoder av ljusglimtar och hopp. Deppigt visserligen, men var/är så fascinerad av den. Kanske nästa år? 🤗


  22. elsa skriver: 6 januari 2021 kl 13:45

    älskar dina bokinlägg! Så fint att du lagt in länkar till dina recensioner istället för köplänkar. Jag håller med om Ett år av vila och avkoppling, det var en riktigt bra läsupplevelse! Gillade verkligen de två första böckerna om Jana Kippo, men har inte vågat mig på tredje delen än eftersom jag hört lite blandade reaktioner kring den.


  23. Ylva skriver: 6 januari 2021 kl 13:55

    MEN VAR DE BRA?!


    1. Vendela skriver: 6 januari 2021 kl 17:11

      Hahaha! ^^


  24. Mia skriver: 6 januari 2021 kl 14:33

    Det här är det bästa blogginlägg jag läst, så jxxxa bra att jag scrollade till ettan på stuts


  25. Karin skriver: 6 januari 2021 kl 15:14

    Håller verkligen med om nummer ett, läste den förra vintern, ca 2 månader innan Covid bröt ut och drömde då om att få göra samma sak. Inte visste jag då att 2020 skulle bli just det, ett år av vila och avkoppling.


  26. Evelina skriver: 6 januari 2021 kl 18:40

    Så jäkla bra inlägg!! Beställt fyra böcker nu, taggad!


  27. Emmy- Li skriver: 6 januari 2021 kl 19:05

    Så härlig läsning, tack! Jag älskar att höra vad andra läser och vad det tycker om böckerna.

    En fråga dock. När du skriver ”människor med diagnos”, hur menar du då? Människor med sjukdom? En diagnos kan ju vara allt från migrän till reumatism eller psykos liksom.


    1. Martina skriver: 6 januari 2021 kl 20:47

      Eftersom jag själv har läst boken så är jag ganska säker på att Sandra i detta tillfälle menar människor med funktionsnedsättningar så som autism och ADHD. Huvudpersonen Keiko Furukura har tydliga autistiska drag. Boken har betytt mycket för många av oss på spektrumet eftersom det är så otroligt sällan en kvinnlig autistisk karaktär skildras. Nu vet jag inte mycket om det japanska samhället, men jag kunde känna igen mig i otroligt mycket som en autistisk person i Sverige.


      1. Emmy-Li skriver: 7 januari 2021 kl 04:59

        Tack! Låter som en bok jag vill läsa.


  28. Ellen skriver: 6 januari 2021 kl 21:23

    Att vi får läsa allt detta gratis?! Otroligt är det! Tack!!


  29. Elin skriver: 6 januari 2021 kl 22:36

    Tack för så många bra recensioner! Ska ta mig i kragen och läsa vidare i min Jackie som dammat på nattduksbordet då…
    Och särskilt tack för (som alltid hos dig) så mycket verk av kvinnliga författare <3


  30. MN skriver: 7 januari 2021 kl 20:13

    Ligger varje kväll och försöker komma igenom Lärarinnans sång. Så besviken efter Arv & miljö som jag älskade. Jag får inte fatt i huvudkaraktären. Jag struntar i henne liksom.
    Höjdare som jag läste 2020 var Allt jag fått lära mig, Klubben och Jaana förstås. Nu väntar triologin av Rachel Cusk! Och Familjen.


  31. Lina skriver: 8 januari 2021 kl 19:44

    Åh, vilket härligt inlägg! Som en riktigt bra blandning smågodis.
    Jag ska snart välja bok till bokklubben, och har velat mellan Ett år av vila och avkoppling och De polygotta älskarna – men efter det här inlägget + kommentarerna blir det Ett år…
    Ska bli spännande att se vad bokklubben tycker!


  32. Åsa skriver: 9 januari 2021 kl 15:21

    Sparade massor i bokhyllan på Storytel 🙂

    Förra årets största läsupplevelse för mig var nog Där kräftorna sjunger. Jag läser mycket (ja, jag läser ofta böckerna på Storytel, inte bara lyssnar) men den stack verkligen ut förra året.


Dela på:
Laddar