Sandra Beijer
Jag heter Sandra och är författare och skribent. Har skrivit tre romaner och min första dramaserie har premiär i SVT 2022. Tycker om fredagar, cava och när det är sommar. Bloggen uppdateras två gånger dagligen mån - ons, och en gång per dag tors - sön.
Annons

vänligheten.

Jag har läst Vänligheten av John Ajvide Lindqvist. Ajvide Lindqvist är en av Sveriges främsta skräckförfattare och det här blir min första bok jag läser av honom. En tjock historia på 700 sidor om en gul container som plötsligt dyker upp vid hamnen i Norrtälje.

Annons

Gräns och Låt den rätte komma in, baserade på hans tidigare verk, är två av mina favoritfilmer. Jag har stor respekt för honom och de universum han bygger upp. Men den här boken alltså.. jag kommer behöva såga den nu. Om han ser det här vill jag be om ursäkt redan nu. Men jag kan bara inte hitta på, det går inte!

Annons

I Vänligheten får vi följa sex personer vars liv förändras efter att en container dyker upp i Norrtälje. Faktiskt förändras hela staden. Det är som att containern lägger ett mörker över platsen. Plötsligt måste stadens invånare, utan att de är medvetna om det, navigera i en värld som är hotfull, ond och obehaglig. Helt klart en spännande plot. Vad finns i containern?

Annons

Det här är som sagt den första bok jag läser av Ajvide Lindqvist och jag gick in med en annan bild av språket. Gräns och Låt den rätte komma in delar båda en poetisk atmosfär. Filmerna har fåordig dialog och de stora känslorna gestaltas med hjälp av utdragna tysta scener, fantastiskt foto och täta bilder på blickar och rörelser. Det är motsatsen till Vänligheten.
Detta är förstås en smaksak. Men Vänligheten är ingen roman där prosan står i centrum. Den är pratig, med långa dialoger och medvetet slarvigt språk däremellan (ex. används ”våran” istället för ”vår” genomgående).

På ett sätt är det en seriebok i romanform, och det kan jag förstå att man kan tycka om. Det är tydliga karaktärer, färgglada beskrivningar och massor av nutida referenser till musik, TV, böcker och dataspel. Boken är lättläst, jag tänker att författaren nog haft roligt när han skrivit den. Språket är liksom, glatt på något vis? Men fastän jag verkligen anstränger mig att koppla på den sidan av mig (jag älskar en bra seriebok!) så kommer jag inte ur de känslor som infinner sig redan efter ett kapitel.

Först och främst är boken för lång. Alldeles för lång. Trots att jag tillbringar tiotals timmar med karaktärerna och deras insidejokes, tankar och åtaganden känner jag inte riktigt för någon. De två kvinnliga huvudkaraktärerna definieras i princip enbart utifrån deras storlek. De är alltså tjocka. Även om de såklart också har andra egenskaper, ska det varje kapitel understrykas hur fett och valkar hänger och svänger och hur andra äcklas av detta. De andra karaktärernas kroppar har inte samma fokus. Förutom stadens fotomodell då, vars utseende verkar få folk av ramla av stolen. Hon är förövrigt såklart den som senare blir utsatt för våldtäktsförsök.

Annons

Dialogen är daterad. Karaktärerna ska vara mellan 25-35 år, men ingen pratar som dom i den åldern. Det är väl en stor anledning till att jag också inte riktigt kommer in i berättelsen, hela tiden stannar dialogen upp mig. Ajvide Lindqvist hade absolut tjänat på att öka åldern med tjugo år.

Metaforerna är ansträngda (”Hon slänger ifrån sig frukten som rullar iväg över gräsmattan likt ett refuserat utkast till en Applelogga”). Och jag studsar på de rasistiska skällsorden. De är så…grova? Trots att jag förstår att det är en tveksam karaktär som tycker det här, är det ändå något som skaver i mig.
Jag tror det handlar om att schablonerna inte upphör vara schabloner. De fortsätter vara stereotyper även utanför den rasistiska karaktärens tankevärld. Det är som att skällsorden och flyktingbeskrivningarna finns där för att chocka men lämnas sedan bara olösta för läsaren. Jag kräver egentligen varken sensmoral eller ansvar hos författare, men jag tror det finns anledningar att fundera kring varför man tar vissa val. Särskilt som vit manlig sextiotalist. Kanske behöver man hjälp utifrån, någon som kan belysa och flagga när man undermedvetet väljer upptrampade stigar under skrivandets gång.

Fastän historien är spännande på pappret och jag verkligen har försökt anstränga mig för att ta denna till mig, når det helt enkelt inte fram. Jag tror att Vänligheten hade tjänat en hel del på strykningar och ytterligare redaktörsvändor.

Annons

 

Boken finns här och här.

72 kommentarer till “vänligheten.”

  1. Stina skriver: 7 mars 2021 kl 07:22

    Jag håller med dig i denna recension. Jag har läst flera av hans tidigare romaner, och han kan så mycket bättre än det här. Synd på en berättelse som kunnat bli bra.


  2. Kristin skriver: 7 mars 2021 kl 07:39

    Mkt bra recension! Jag har läst nästan alla böcker av Ajvide, och uppskattat ett fåtal. Bland favoriterna finns Låt den rätte komma in och Människohamn. Problemet är , förutom dialogerna och ”tankar” hos personer som inte funkar pga fel tid/ålder osv, (som du påpekar), dålig research (tex barn med Ghost Busters-tröja på sig samma år som Ghost busters kom, vilket inte är trovärdigt, det vet alla som var barn i den åldern 1984, det var snarare Transformers, Musse Pigg eller liknande) , att det blir ”för mkt”. Less is more och detta gäller såklart även skräck. Det är läskigare med sådant du inte ser. Är man ovan vid skräcklitteratur och skräckfilm kanske man hajar till över beskrivningar med mycket gore, men om man är van vid detta blir tex köttande i mosade människokroppar bara tröttsamt. Lite som de flesta böcker av Spehen King; jättespännande tills det fullständigt urartar i en kladdigt tentakelklimax.
    Med det sagt gillar jag verkligen Ajvide.


  3. Jenny skriver: 7 mars 2021 kl 08:05

    JAL är en av mina favoritförfattare och han har skrivit en av mina topp tio böcker i livet (Människohamn). Men! Han är sjukt ojämn och Vänligheten var skräp. Håller med om allt i din recension.

    Jag hoppas att folk inte bara läser den här, tänker att författaren är hemsk och aldrig mer läser något av honom.


  4. Ll skriver: 7 mars 2021 kl 08:09

    Inte läst boken men fan vad förbannad jag blir när det alltid är tjocka kroppar som ska beskrivas i detalj? Gärna för att understryka förfall och hur äcklig och dum och ful någon är. Tappar respekten för författaren DIREKT.


    1. R skriver: 7 mars 2021 kl 09:54

      Jag har läst boken (och kände liknande som Sandra, så sjukt besviken eftersom Gräns är en av mina bästa filmer) och jag tror han vill säga att karaktärerna (iaf en av dem) ändå är älskvärd trots sin fulhet. Men ändå är det så platt och funkar inte, det enda som klingar kvar är hennes fysiska tillkortakommanden, speciellt eftersom hon inte har en så nyanserad personlighet (det har ingen av karaktärerna). För övrigt får kvinnor här varken vara för fula eller för vackra vilket man lär sig i boken när man läser om superdupermodellen, vars liv blir hemskt pga skönhet.


  5. Miriam skriver: 7 mars 2021 kl 08:27

    Håller verkligen med! Jag har läst allt av Ajvide och älskar det mesta. Men inte denna. Blev otroligt besviken. Dialogen, karaktärerna, liknelserna. Den homosexuella Sverigedemokraten som växte upp med en sjuk mamma… de elaka rasisterna och de snälla afghanerna. De svenska kriminella. Den strävsamma invandraren. Kändes bara som pekpinnar och moralkakor.


  6. Lovisa skriver: 7 mars 2021 kl 08:31

    Fast även den tjocka huvudkaraktären blir ju faktiskt våldtagen. Av väninnans bror. Det är ju så hon får sin dotter.


  7. Malin skriver: 7 mars 2021 kl 08:46

    Intressant! Jag är snart halvvägs igenom och upplever allt kring stereotyperna som ett grepp mer än någonting annat och läser titeln utan prickar över ä. Men jag ska läsa klart och så får vi se vad som händer.


  8. Johanna skriver: 7 mars 2021 kl 09:08

    Så rätt Sandra! Eller ja, jag har ju inte läst boken så vet inte om du HAR rätt men älskar denna ärliga recension. Du är så klok


  9. Bella skriver: 7 mars 2021 kl 09:16

    Boken passar kanske bättre för oss sällan-läsare haha? Jag tyckte att den var väldigt bra och längtade efter att få läsa den när jag kom hem från jobbet, men det var flera år sedan jag läste en bok sist. Håller dock verkligen med dig om karaktärernas utseende-beskrivning


  10. Mia skriver: 7 mars 2021 kl 09:19

    Imponerande att du läste klart den när du redan kände illa efter ett kapitel. Läser du alltid klart böcker oavsett? Jag ger en bok cirka 80 sidor. Ifall jag fortfarande inte fastnat lägger jag ner. Ibland har jag läst mer än så men ändå lagt ner. Den längsta boken var Blonde. Läste 500 sidor och sen skummade jag resten.


    1. Iso skriver: 7 mars 2021 kl 10:06

      Just det Blonde! Alla verkar älska den men jag tyckte den var sååå lång. Och det enda jag minns är att Marilyn hade mens hela tiden 🙈


      1. Jo skriver: 7 mars 2021 kl 11:44

        Alltså Blonde är en av de sämsta böckerna jag läst, plågade mig igenom den! I samma veva läste jag Egenmäktigt förfarande som jag också hatade, främst pga språket. Före det hade jag satt vikt vid att alltid avsluta en bok hur mycket jag än ogillar den, men efter de två bestämde jag mig för att det fick vara nog med det 😀


        1. Elin skriver: 8 mars 2021 kl 11:13

          Tack, inte bara jag som ogillade Egenmäktigt förfarande alltså!!! Läser oftast ut de böcker jag påbörjat men inte den, stod inte ut!


        2. Anna Nio skriver: 8 mars 2021 kl 13:07

          Alltså, ‘Egenmäktigt Förfarande’, BLÄ. Hade skyhöga förhoppningar eftersom den är så jävla hyllad. Men herregud, huvudkaraktären är ju stendum? Det kröp under skinnet på mig av att läsa hennes obegripliga och i sättet tonåriga svärmeri för denna totalt ovärdige och ointressante man. Sa högt, rakt ut, vid flera tillfällen ”Men SNÄLLA, han är inte kär i dig, SLUTA BARA.” Ulgh.


  11. Re skriver: 7 mars 2021 kl 10:04

    Håller inte med om att språket var glatt tyckte mer att det var deppigt pga av att allt var så platt (och så, så mycket Pokémon…) men i övrigt håller jag med varje ord. De ointressanta karaktärerna var inte levande på något sätt, slutet ett fantastiskt antiklimax. Så trist. Tänkte hela tiden att ”nu måste det väl bli bättre, det är bara ett literariskt grepp” eftersom jag älskade både Låt den rätte och Gräns så så mycket (som film). Tänker att regissörerna kanske gav texterna liv mer än jag trott innan och att den poetiska känslan kommer från deras arbete.


  12. M skriver: 7 mars 2021 kl 10:09

    Tack för en jättebra recension. JAL var tidigare en av mina favoritförfattare, älskar Låt den rätte komma in och framförallt Människohamn. Men tycker tyvärr efterhand att han har blivit för ojämn, alla böcker är lite hit or miss. Denna har jag tvivlat på om jag ska ge mig på (speciellt eftersom den är så stor och tung också), nu slipper jag tänka mer över det. Tack Sandra!


  13. Josefine skriver: 7 mars 2021 kl 10:14

    Men HUR läser man klart en bok på 700 sidor som man inte tycker är bra? Imponerande uthållighet !


    1. Sandra Beijer skriver: 7 mars 2021 kl 10:34

      Därför d e mitt jobb! 🙂 Många ville att jag skulle recensera den så då läste jag den.


      1. A skriver: 7 mars 2021 kl 13:04

        och vad du gör det bra! älskar dina recensioner


  14. elsa skriver: 7 mars 2021 kl 10:35

    Superbra recension, som vanligt. Alla recensioner av Vänligheten som jag läst har låtit ungefär som din, så jag kommer definitivt inte att läsa den.


  15. Johanna skriver: 7 mars 2021 kl 10:51

    Jag har verkligen väntat på din recension av Vänligheten! Och jag blev inte besviken 🙂
    Jag tyckte verkligen om att läsa den, jag låg vaken länge på kvällarna och den fanns liksom kvar i mig efteråt. MEN, jag är uppvuxen i Norrtälje. När jag läst klart så kände jag ”kan man tycka om den här boken om man inte har gått på de här gatorna? Om man inte kan ”känna igen” de här karaktärerna i människor man känner eller om man förknippar platser i boken med egna känslor?”. För visst störde jag mig på all fokus på att vara ful och tjock, och på att själva berättelsen och allt annat störtdök när container väl var öppen. För att inte tala om slutet?! För mig blev boken mer en throwback till min egen tonår när jag bodde kvar i stan, än en roman skriven av en annars omtyckt författare.


  16. H skriver: 7 mars 2021 kl 11:48

    Så bra att du läste den och skrev detta och kan få folk att tänka mer på det hör med schabloner som inte upphör att vara schabloner osv.

    Tänker spontant på Exit på SVT play. En välproducerad norsk serie där alla inblandade har gjort sitt jobb bra (alltså inte problem m språket ”så”, som i den här boken men med schablonerna). Jag sträcksåg nya säsongens två första avsnitt och kunde sedan konstatera att ja, ”bra underhållning” är det sannerligen. Våld. Rasism. Sexism. Sexuellt våld så grovt (genomgående i serien) att d krävs en mansblick för att skriva det. Asså deras rasistiska repliker och alla huvudkaraktärer är vita. Tjänstefolk är poc. Och någons unga fru. Så grova jävla lines. För att såna är ju de här männen i dramat. När vande vi oss vid detta?

    Att folk typ njuter av att kolla på den serien, som när man inte kan sluta äta förrän chipspåsen är slut, säger så väldigt mkt om vår tid. Förr använde författare och manusförfattare rasism, sexuellt våld osv som underhållning för att världen såg så på mänskor. Nu används det som underhållning för att… ja med alibi att ”vi inte håller med” så fortsätter vi lemlästa kvinnor, barn, poc, det är samma skit men nästan grövre nu.

    Och samma dramatiska kurvor o schabloner återfinns tyvärr i non-fiction. Kvällstidningar lockar med ”varning starka bilder” på mäns våld mot kvinnor varje dag. Klicka här för att se. Varför ska jag se det?

    När blev vi såna som tog för givet att övergrepp kan avnjutas som underhållning bara för att podden heter ”blabla dokumentär”? Allt det här hänger ihop.

    Sen såg jag grej i din egen text som är en skitsak (och ALLA geni-skribenter har enstaka såna här grejer som de gör fel på, det vet alla som jobbar med text men så ingen följare behöver balla ur pga mitt korr. Som baseras på att inlägget är så sjukt bra i övrigt = blir perf om du fixar):

    ”Den första bok jag läst av honom”. Inte ”min första bok jag läst av honom” (min + jag läst = barnspråk).


    1. Milla skriver: 7 mars 2021 kl 13:02

      Håller med! Så fruktansvärt trött på all denna våldsromantik, i princip alltid sexuellt våld mot kvinnor. Man vältrar sig i det och ursäktar sig med att ”ja det är ju hemskt” men finns något perverst i att använda det så mycket i underhållning. Samma med alla vidriga mordpoddar, kriminaldraman där ung vacker kvinna hittas mördad. Sen att kvinnor är antingen vackra och bystiga och brösten bara råkar hamna i centrum jämt och hon bara måste duscha i en scen, helt utan poäng. Elller också är hon tjock och ful och reduceras till enbart det.


    2. Annie skriver: 7 mars 2021 kl 13:20

      utan att balla ur: är rätt säker på att sandra skulle se till att skriva sina blogginlägg 100 % korrekt om det var poängen, precis som hon ibland skriver att ”det är min bästa film” trots att det inte är hennes film och alla vet att hon vet och fattar vad hon menar och för min del tycker jag det är gött med den relaxade inställningen till talspråk. med det sagt kanske korret var uppskattat (vad vet jag) men förmodligen inte nödvändigt 🙂


      1. Maja skriver: 7 mars 2021 kl 14:07

        Måste säga att jag håller med Annie. Jag uppskattar språket i bloggen, även inslagen av talspråk (som inte är barnspråk). Språket i dessa bokrecensioner är levande och vackert och när jag läser känns det som om jag hör Sandra berätta texten, som om vi satt i en bokklubb tillsammans.

        I övrigt håller jag med om vad du skriver. Jag är också innerligt less på att höra om och titta på allt våld som nästan är lite glamouriserat just nu.


        1. Kristin skriver: 8 mars 2021 kl 07:24

          Om vi nu ska kommentera på språket i bloggen är det typiskt vanliga fel som ”De två kvinnliga huvudkaraktärerna definieras i princip enbart utifrån deras storlek” (det ska vara SIN storlek) samt ”det finns anledningar att fundera kring varför man tar vissa val” (det ska vara GÖR vissa val).
          Men så tråkig behöver man ju inte vara, det viktiga är innehållet i recensionen, som är mkt bra, right?


    3. Mia skriver: 8 mars 2021 kl 09:07

      Att jobba med text är också att veta att var plattform har sina egna ”krav” på språk. En blogg = personlig, utgångspunkt människan bakom = helt okej med talspråk, förkortningar, slang osv. Krönika i tidning = andra krav på språk. Bok = ytterligare andra krav på språk. Copy företag = helt andra krav osv. Det är skillnad på text och text och på plattform och plattform. Den förståelsen tycker jag också ingår om man jobbar med text och språk.

      Tack för en bra blogg Sandra och tack för en vettig kommentar H som jag höll med om i övrigt 🙂


    4. Elvira skriver: 8 mars 2021 kl 10:08

      Orrrrka! Så trött på den grejen att ”bara för att Sandra är författare måste allt vara 100% korrekt” all the time. Låt henne VA


    5. Linnea skriver: 8 mars 2021 kl 11:08

      Självklart är det aldrig bra att skildra våld i nånslags frossningssyfte men håller inte med om att det görs onödan i serien exit. Tycker att den berör på ett sätt som är berörande och den visar hur människor högt upp i samhällspyramiden kan uppträda son svin. Sen tror jag att människan genom alla tider har varit nyfiken och skildrat våldsamheter och saker @på gränsen”. I de fall som det tillför en historia något har jag inga problem med det, sålänge ingen kommer till skada såklart.


  17. Jenny skriver: 7 mars 2021 kl 12:07

    Håller med i allt. Det enda bra med den här boken var de små passusarna i början av boken med snälla saker människor gör mot varann i vardagen, det tyckte jag var gulligt. Men med det sagt tycker jag absolut att du ska ge några av hans andra böcker en chans! Som redan nämnts ovan är Människohamn en väldigt bra bok och även Hanteringen av odöda som är en av mina absoluta favoritböcker och inte alls så otäck som titeln får den att låta.


    1. Angie skriver: 7 mars 2021 kl 17:41

      Haha, tycker den är jätteobehaglig och äcklig (hanteringen av odöda) och då är jag inte ens känslog. Kommer aldrig glömma vissa saker i den och drar mig mycket för att läsa nåt mer av honom…


  18. Linnea skriver: 7 mars 2021 kl 12:47

    Jag älskade vänligheten! En bok som fångade mig på riktigt. Gillar det superrealistiska som blandas med det övernaturliga. Och jag tyckte faktiskt jag fick en nyanserad bild av karaktärena med bakgrundsbeskrivningar etc. Alltså jag kände att jag blev lite ängslig av att läsa recensionen. Kan jag inte se rasistiska beskrivningar? Samma sak med tunna blå linjen. En serie som jag tycker är otroligt bra men som också fått kritik för rasistiska inslag. Din recension fick mig att tänka till men vi är helt enkelt inte överens😀 tack för alla dina boktips-inspirerande!


  19. Karin skriver: 7 mars 2021 kl 13:12

    Alltså jag håller verkligen fast vid att han var bättre förr. Vet inte riktigt vad som hänt? Tycker att det skedde ett skifte med Lilla Stjärna, den var visserligen helt ok men det innan dess är mil bättre. Om du orkar ta dig an honom igen så kan jag verkligen rekommendera dig att läsa Låt den rätte komma in och Gräns, samt gärna Hanteringen av odöda PLUS epilogen Sluthanteringen som finns i novellsamlingen Pappersväggar (som också innehåller Gräns). Ett tag tycker jag att han var en av våra bästa nutida författare. Synd att han tappat det så.


  20. Am skriver: 7 mars 2021 kl 13:35

    Har inte läst och vill inte läsa, Ajvides senaste är så himla tråkiga. MEN! Du måste ju läsa Låt den rätte komma in och Gräns-novellen som ju finns i den fantastiska novellsamlingen Papperväggar (min favoritbok och novell). Han är absolut bäst i ett mer koncentrerat format, där babblet inte får ta lika mycket plats.


  21. Linda skriver: 7 mars 2021 kl 13:53

    Så tråkigt! Jag har läst många Ajvide och älskat dem. Hanteringen av odöda är min favorit och jag gillar hans novellsamlingar. Men hans näst senaste bok, X: den sista platsen, fick mig att undra vad som har hänt med hans skrivande. Den var så gubbig? Och överdrivet våldsam. De två första böckerna i trilogin tyckte jag var helt okej, men inte mer än så. Synd att han inte återhämtade sig med den här boken.


  22. Moa skriver: 7 mars 2021 kl 16:02

    Måste tipsa om en bok av hans fru, Mia Ajvide! Mannen som föll i glömska. Samma genre men inte lika äcklig som vissa av Ajvide Lindkvists böcker kan vara.


  23. Amanda skriver: 7 mars 2021 kl 16:28

    Har inga problem egentligen med gubbigheten då jag gillar det hehe, men är väldigt besviken på Vänligheten. John är min absoluta favoritförfattare och jag har löst alla hans böcker många många gånger. Vad hände här? Jag tror främst att det är bristen på det där vardagligt obehagliga man saknar. Sen tycker jag också att hans noveller är hans bästa verk, så också att det långa formatet inte funkar för honom.


  24. Josefin skriver: 7 mars 2021 kl 16:39

    Man behöver ju tänka på vilket perspektiv de fula tankarna kommer ifrån —- det är ju inte Ajvide som tänker så, utan t.ex. en Sverigedemokrat som lever i djupt självförakt. Jag tänker att han speglar det fula i människor och då talar jag inte om extrakilon, utan det fula som till någon grad och på något sätt finns i alla människors inre. Alla blir ju sämre människor av det där i containern —- det är ju hela grejen. Det här står ju i direkt kontrast till hur du ofta uttrycker dig, där är allt känns förskönat. Jag kan uppskatta det på sitt sätt, men det är väl inte så konstigt att det här inte funkar för dig. Det för övrigt ganska generaliserande av dig att säga att ”ingen pratar så” —- hur heterogen är gruppen du umgås med egentligen?


    1. Sandra Beijer skriver: 7 mars 2021 kl 16:54
      1. Anna skriver: 8 mars 2021 kl 08:34

        😂


  25. Anna skriver: 7 mars 2021 kl 17:32

    Jag håller med det nån skrev här oppe i kommentarerna, de första böckerna är böst. Låt den rätte komma in, Hanteringen av odöda och novellsamlingen Pappersväggar är superbra. Det vore så kul om du läste den trilogi han släppte innan den här boken , hade varit så kul att höra dina tankar om dem, men vill å andra sidan inte att du ska behöva utsättas för fler haverier hehe.

    Sen vill jag bah tacka dig för det andrum som den här bloggen är för mig och säkert många andra. Varje inlägg är som en present verkligen. Det känns så proffsigt och genomtänkt,välskrivet, kul, pedagogiskt när det behövs, den perfekta kombon av text och bild, lagom långt, korrekt utan att va moralryttare eller trampa folk på tårna, varierat etc etc in i evigheten. Har läst din bloggy sen 2009 ungefär, och har märkt senaste åren att jag är fäst vid den på det sättet att jag nästan i förväg sörjer den dag du inte orkar/vill mer och den kommer sluta uppdateras. Det finns inga andra bloggar som denna (antar att det är för att det inte finns andra som du??) du ska ha stort tack för det!!!!!!!!


    1. Sandra Beijer skriver: 7 mars 2021 kl 17:40

      puss!! blev jätteglad


  26. Anna skriver: 7 mars 2021 kl 17:34

    Och håller verkligen med det någon skrev här uppe om att skiftet skedde vid Lilla Stjärna, om den personen läser kommentarsfältet!!!!!


    1. Signe skriver: 8 mars 2021 kl 17:56

      Åh jag tyckte Lilla stjärna är en av hans bättre (men hantering av odöda är all time favorite), men den var så otroligt brutalt rå och obehaglig. Mådde dåligt dagar efter jag läste den boken. Men också därför måste jag uppskatta den då den verkligen tryckte på rätt knappar och påverkade mig efter att jag läst klart. Som böcker ska. 🙂


  27. Anne skriver: 7 mars 2021 kl 20:39

    Människohamn är nog den bästa svenska bok jag läst. Tur att jag läste här så jag slipper försöka mig på denna vänliga tegelsten.


  28. hanna skriver: 7 mars 2021 kl 20:42

    Känner att jag nästan måste läsa denna nu! Så spretiga omdömen.
    Ingen hardcore JAL-fan på något vis men uppskattade hans tidiga böcker när de kom. Ömsintheten i dem? Tyckte iofs Himmelstrand hade något också (även om jag blev galen på att jag inte fattade den) men hängde inte med i de två följande delarna. Människohamn minns jag som helt fantastisk. Kanske ska börja med att läsa den igen istället.


  29. Linnea skriver: 7 mars 2021 kl 20:59

    Det här är så spännande diskussion! Själv älskar jag JAL och har läst alla hans grejer, om och om igen. Kan förstå din tanke om att språket i boken inte överensstämde med filmerna, men det här är precis hans språk. Varken gräns eller låt den rätte komma in är särskilt prosa-aktiga. Det jag älskar med JAL verkar vara det som många, inkl du, också hatar såsom hans hang-up på saker som gör att alla tidiga kapitel är Håkanlåtar, alla spelar pokemom go osv. Tänker precis som du, att han har haft riktigt roligt när han skrivit boken och det är så underbart. Jag har inte läst hela än men tvingar mig själv att inte läsa för snabbt pga vill inte att det ska ta slut, vill inte behöva vänta i flera år på en eventuellt nästa bok. Precis så är det med varje bok jag läser av honom, skulle kunna sluka på en dag men sparar som små godisar i nattduksbordet att plocka fram varje kväll. Tycker han är GENIAAAL.

    PS. Obs att jag dock håller med när jag läser analys ang att man anspelar mycket på huvudkaraktärernas storlek osv, men jag tror liksom att det finns något djupare i det? Att det handlar om att tvinga oss in i någon förutfattade mening på nåt vis.. ? Att få läsaren att känna sig långt ifrån sina egna värderingar? Jag kan inte än sätta ord på det men jag tror det är medvetet för jag känner igen draget från alla hans tidigare böcker, dock om olika ämnen varje gång. Och nu har jag ju inte läst ut, men allt sånt brukar falla på plats och få ganska stor betydelse i slutet.

    Ps2. Tror inte JAL nånsin försöker få oss att komma nära karaktärerna?? Jag har aldrig känt så i hans böcker och har inte saknat det heller. Istället är karaktärerna bara en brygga för att förklara nåt slags fenomen, som alltid är vrickat. Haha ok slutar nu, kan argumentera i evigheter.


    1. Ella skriver: 7 mars 2021 kl 22:54

      Har inte läst denna och blir inte så sugen men lärde mig när jag pluggade littvet att karaktärerna i skräckromaner ska vara platta för att man ska kunna identifiera sig med dem. Tänka att det hade kunnat vara en själv som utsätts för ”monstret”. Kanske går han all in på det?;)

      Väldigt bra recension, för övrigt!


      1. Linnea skriver: 8 mars 2021 kl 10:03

        Det låter rimligt!!!


  30. Kristin skriver: 8 mars 2021 kl 03:35

    Kjære Sandra og kommentarfeltet, jeg blir så glad av dere. Og glad i dere! Jeg har ikke lest boken som anmeldes, men har sett begge filmene det refereres til. Elsket begge – og slik jeg husker dem fylte de meg med både varme og undring, til tross for tilhørigheten i skrekksjangeren.

    Men dette innlegget og kommentarfeltssamtalen; så god, så klok, så opplysende. Noen ganger kan jeg oppleve det såkalte «søsterskapet» som både smalt og fordømmende (som alle andre nettsamfunn, i bunn og grunn), men her sporer ikke samtalen av eller smalner inn.

    Du må aldri slutte å blogge, Sandra, til det er du en for god og viktig stemme i mitt og manges internett, og dermed også hverdag. Jeg elsker variasjonene i temaene du tar opp, ærligheten i språket, og ikke minst beundrer jeg evnen du har til å invitere oss inn i samtalen og ditt liv, men at du likevel beskytter deg selv.

    Så takk for at du og dere er her. Jeg blir klokere av dere. Og det er jeg kanskje ekstra glad for på en 8. mars.


    1. Sandra Beijer skriver: 8 mars 2021 kl 06:41

      <3!


  31. Jenny skriver: 8 mars 2021 kl 06:49

    Hej Sandra, såg detta designsamarbete för Uniqlo och kom att tänka på dig 🙃 https://www.spoon-tamago.com/2021/03/03/haruki-murakami-uniqlo/?mc_cid=919c3b3aad&mc_eid=399519d471


  32. Julia skriver: 8 mars 2021 kl 08:44

    Måste bara säga att jag älskar dina recensioner trotts att jag har 0 aspirationer till att läsa (pluggar ett väldigt lästungt program och det sista jag vill efter 8 timmars läsning är att läsa ännu mer, tyvärr). Brukar för det mesta scrolla förbi bokrecensioner på andras bloggar, pga kommer ändå inte läsa boken oavsett, men dina läser jag med glädje! Eloge till dig att du lyckas göra varje blogginlägg intressant oavsett ämne<3


  33. Fanny skriver: 8 mars 2021 kl 09:39

    Jag är ca 150 sidor in i Vänligheten och kan verkligen hålla med om beskrivningarna av Anna och Siws kroppar. Det var något som störde mig från första mötet med dem! Synd att höra att det fortsätter genom hela boken 🙁


  34. Ella skriver: 8 mars 2021 kl 10:38

    Läs Människohamn! Inte bara hans bästa utan en av de bästa böckerna ever 🤸‍♀️


  35. Jenny skriver: 8 mars 2021 kl 11:35

    Tänk hur olika man kan uppskatta en bok. Jag fullkomligt älskade den. Som någon skrev, hur han anpassar språk och tankar efter karaktärerna, miljöerna och världen han bygger med ett lugnt flow. Jag slukade den på tre dagar och längtar redan efter nästa.


  36. John Ajvide Lindqvist skriver: 8 mars 2021 kl 13:29

    Hej, alla;
    John Ajvide Lindqvist här. Roligt att se att Vänligheten ger upphov till så många olika bedömningar, och grattis Sandra till en välskriven och välbesökt sida (och recension). Eftersom detta med mitt föregivna ”fetthat” är något som har dykt upp här och var vill jag bara försöka förtydliga. Siw är en ensamstående mamma som arbetar som snabbköpskassörska och har problem med sin vikt. Ändå är hon bokens hjältinna. Kanske gick jag alltför långt i mina beskrivningar av Siws problem med sin självbild, men poängen var att en människa kan klara av att sätta sig över sina självtvivel och gripa in som räddare i nöden. Jag var själv överviktig i tonåren och minns hur ständigt upptagen jag var av allt som dallrade och satt fel. Kanske är det inte realistiskt att ge en knappt 30-årig kvinna samma problematik, men jag kan åtminstone relatera till den och det handlar sannerligen inte om något förakt. Det handlar som sagt främst om Siws självbild. Anna är lika överviktig hon, men reflekterar knappt över det. Dessutom förändras Siws självbild när hon finner kärleken och blir sedd för vad hon är. Kanske överdrev jag något bara för att kraften i första delens sista replik skulle bli starkare.
    Jag vet inte om detta duger som förklaring och jag är ledsen om jag sårat någon. Men så gick i alla fall mina tankar. För alla som ogillar mina böcker men tycker om filmerna så kan jag glädja med att det för närvarande är två nya på gång. Tack för en uppfriskande diskussion, nu ska jag återgå till att skriva på ”Värdet” som är genomlusad med grovt fysiskt våld och därtill har en uppfuckad kronologi. Tror att ungefär sju personer kommer vilja läsa den.


    1. Lotta skriver: 8 mars 2021 kl 15:37

      Så fint förklarat och härligt med ett ärligt och ödmjukt svar. Skrattade så mycket åt självdistansen i det sista stycket. Fortsätt alltid att skriva, vi är fler än sju personer som med stort nöje kommer vilja läsa 😄😄


    2. Filippa skriver: 8 mars 2021 kl 16:07

      Hej! Shit vad kul att du svarade på Sandras recension. Jag var beredd att gå ut med högaffel och protestera när jag såg att inte alla la den på sin ”topp 3 böcker jag läst” lista.

      Jag har berättat för alla mina två kompisar och min svärfar att denna bok ”tamejfan” är bland de bästa jag läst.

      Jag älskar hur den är skriven, språket, storyn och mörket som pyr under ytan.

      Jag läser ca 3645 böcker om året och efter jag läst denna läste jag om dina andra böcker och tittade på låt den rätte komma in. Blev liksom lite frälst.

      Jag vill bara säga att denna boken förändrade mig och gav mig ett annat perspektiv och precis som du säger så såg jag det fina i att Siw började gilla och acceptera sig själv. BLAND ANNAT.

      Det är svårt att vara PK i dagens samhälle, själv är jag en smal, snusande brud som älskar kött och kör truck. Det är inte lätt jämt heller.

      Inte för att du behöver höra av en 29 årig energidrycks missbrukare att du ska fortsätta med vad du gör, men fortsätt med vad du gör! (Det är typ en order).

      Jag bokar en plats på listan för 7 som kommer läsa din nästa bok.

      Ha det bäst


    3. Maja skriver: 8 mars 2021 kl 17:01

      Vilken härligt självdistansierad kommentar!

      Jag måste säga att Sandras recension tillsammans med kommentarerna här gjorde mig mycket nyfiken på boken! Jag har läst många böcker Sandra rekommenderat helt enkelt för att jag älskar hur hon beskrivit böckerna, men har många gånger insett att recensionen av boken var bättre än själva boken. Det här är med andra ord kanske något för mig!


    4. Julia skriver: 8 mars 2021 kl 17:59

      Har läst alla dina böcker och ÄLSKADE dem, men håller tyvärr med om denna recensionen! Du skriver att det handlar om Siws och Annas självbilder, men vad jag minns är det främst de andra karaktärerna som kommenterar hur otroligt äckliga deras kroppar är. Tycker det finns gott om nedvärderande syn på tjocka i i stort sett alla böcker, nästan varenda en jag läst i år. Självklart ska man få lov att skriva så men det gjorde verkligen första halvan av boken väldigt svår att läsa för mig. Men ändå en fin berättelse och jag ser mycket fram emot nästa bok!


    5. Sara skriver: 8 mars 2021 kl 18:49

      Men hallå! Det är ju självklart fler än sju personer som kommer läsa din kommande bok!
      Jag har inte hunnit läsa Vänligheten än men måste ändå säga TACK för att jag har fått läsa dina böcker. Varenda en har jag sträckläst och många av dem följer fortfarande med mig. Tack!


    6. Kristin skriver: 9 mars 2021 kl 08:17

      Fantastiskt att du skriver här, även om jag känner att du inte behöver vare sig förklara eller försvara. Jag känner såhär: jag har läst det mesta av dig, utom just Vänligheten (som jag ju uppenbarligen måste läsa efter denna diskussion),och även om jag inte älskar eller ens uppskattar allt så stannar något ändå kvar. Eftersom jag är en förhärdad blackmetal-tjej (om man får vara ”tjej” som snart 39åring) som samlar på skräckfilm och har en fäbless för seriemördare tillhör jag alltså inte skaran som äcklas eller ens förfasas av gore och brutalitet i dina böcker. Däremot andra saker. Sånt som liksom skaver. Två saker stannar för alltid: beskrivningen av hur Majas axel känns i Anders hand (som ett litet ägg❤️) , som är så fin (jag har själv barn och kan förstå precis) samt scenen med kaninungen i Hanteringen som är så enormt obehaglig just för att det är så FEL. Och det är precis DÄR du är en gigant 🤘🏻


    7. Linnéa skriver: 10 mars 2021 kl 09:19

      HURRA!!!! NY BOK! Och filmer! Blev så oerhört glad av din kommentar, John!


  37. Amanda skriver: 8 mars 2021 kl 16:19

    Jag förstår på ett sätt att en reagerar negativt mot beskrivningen av Siw och Annas kroppar, då det är en särskilt angelägen debatt nu. Jag vill däremot lyfta att Marcos vältränade kropp beskrivs minst lika ingående, även Max taniga kropp och Marias kropp beskrivs möjligen inte lika mycket men hennes skönhet i allmänhet.
    I en roman av den här volymen finns det plats för ingående personbeskrivningar och personporträtt, vilket då också inkluderar karaktärernas kroppar och känslor inför dessa. Det betyder inte att det är något hatiskt eller dåligt.


  38. John Ajvide Lindqvist skriver: 8 mars 2021 kl 17:15

    Tack för det, Filippa. Det värmer. Tycker för övrigt att en smal, snusande brud som älskar kött och kör truck låter som en jäkligt lovande karaktär. Men inte till Värdet, då skulle det gå henne alltför illa. Själv dricker jag en Celsius varje dag.


  39. Saga skriver: 8 mars 2021 kl 22:11

    Jag hade ett projekt för några år sedan där jag fotade och kort recenserade alla böcker jag läste det året. Jag lyckades det året komma upp i över 60 böcker varav en var Låt den rätte komma in. Såhär på rak arm tvivlar jag på att jag ens skulle kunna nämna 10 till, medan jag tror att jag fortfarande skulle kunna förklara handlingen i Låt den rätte komma in ganska bra. Den har på något vis blivit kvar hos mig. Det har ju antagligen att göra med att jag tyckte den var ganska obehaglig, men det är nog något annat väldigt fascinerande med den också. Skräck är annars inte riktigt min genre.


  40. Malin skriver: 9 mars 2021 kl 10:56

    Kan förstå att det känns som om det är mycket fokus på kropp i boken. Men när vi träffar nya människor kan det vara något som är svårt att inte tänka på. Både hos ens egna fördomar när man möter nya människor men kanske framförallt att man då kan bli extra självmedveten om sin egen kropp i förhållande till andras. Människor värderar andra människor utifrån deras kroppar och den blicken finns alltid med, oavsiktligt eller inte. Vilket blir väldigt tydligt i boken på Marcos fest där Anna bemöts helt annorlunda av stockholmsfolket, jämfört med Maria. Det kanske är svårt att förstå som normsmal men det finns där hela tiden riktat mot en som tjock – oavsett hur jag själv känner för min egen kropp och tjockhet. I en bok som handlar mycket om mötet mellan främlingar blir det liksom lite ofrånkomligt att inte ha med den dimensionen.


  41. Robin skriver: 10 mars 2021 kl 00:49

    Intressant. Jag håller inte ALLS med att de kvinnliga huvudkaraktärerna enbart definieras utifrån deras kroppar. Jag tycker att både Siw och Anna är väldigt mångbottnade och intressanta karaktärer. Jag upplever att deras övervikt beskrivs för att framhäva Siws självbild, sättet hon ser på sin övervikt som har en viss betydelse för berättelsen. När andra karaktärer kommenterar deras kroppar görs det i syfte att framhäva ett ofräscht beteende, exempelvis Johans. Johans mindre charmiga sidor har ju också en viktig betydelse för berättelsen, tänker jag. Samma sak när det rör rasism. Jag upplever inte alls att författaren skrivit klumpigt kring detta. Jag känner heller inte något slags omedvetet förakt i författarens sätt att skriva. Tvärtom! Jag känner att hela berättelsens själ känns fri från sådant på ett vackert sätt. Jag tycker att recensionen var intressant men personligen tycker jag att den förminskar boken och ser förbi mycket av dess storhet.

    Jag hoppas att ingen blir avskräckt från att läsa denna bok p.g.a recensionen. Boken har så mycket som det vore synd för någon att gå miste om. Jag tycker att boken är HELT underbar. Medryckande, hjärtevärmande, vacker, otäck, spännande, omvälvande, skickligt välskriven och behagligt berättad. Dessutom känner man sig så väl omhändertagen som läsare. Man leds vänligt med i berättelsen på ett fascinerande sätt. Det är en suggestiv och djupt berörande läsupplevelse!


    1. Linnea skriver: 10 mars 2021 kl 09:22

      Så fin recension!!! Håller med till 100%.


  42. Frida skriver: 14 april 2021 kl 21:40

    Har väntat med att läsa din reccencion tills jag blev klar med boken, vilket jag precis blivit! John Ajvide är min favofitförfattare och åh jag blir lite ledsen av denna sågning! Haha! Jag kan hålla med i vissa delar, men jag tyckte ändå om hans uppbyggnad av karaktärerna, jag kände verkligen med dom. Johan hatade jag i början av boken men åååh mot slutet har han ändå växt i mig… Siw, Max, Marco, Anna, jag tycker dom är så fina. Jag älskar Ajvides böcker ”Hanteringen av odöda”, ”Lilla Stjärna” och ”Människohamn”. Fantastiska! Vänligheten hamnar inte på topplistan, men jag tyckte ändå väldigt mycket om den. 🙂


Dela på:
Laddar