Sandra Beijer
Hej, jag heter Sandra och är författare, bloggare och skribent. Har skrivit tre romaner och bloggat sedan 2005. Tycker om fredagar, cava och när det är sommar.
Annons

skillnaden mellan att kunna och att vilja.

En gång för länge sedan, i oktober tvåtusensexton, var jag ännu ihop med någon.
Jag sov fragmentariskt, fick melatonintabletter i en näsduk av en kompis på en bar, slutade en dag rita hjärtan i imman på duschväggen. Jag promenerade runt i lägenheten, vankade fram och tillbaka i vardagsrummet, tände cigaretter vid 03 fastän jag sagt till alla att jag slutat röka.

Annons

Jag satt mittemot min mamma på en lunchrestaurang vid Strandvägen med handflatorna öppna på bordet och sa att jag var olycklig. Olycklig, för att något drog innanför bröstkorgen utan att jag kunde placera vad det var.

Jag bokade flygbiljetter och drömde om vackrare väder, jag klättrade in i hans t-shirts när han gått till jobbet och grät mot tvättmaskinen. Jag spann som en katt i hans händer och lagade spaghetti med köttfärssås som stod färdig när han kom hem.

– Varför tror du att du är olycklig? frågade min mamma enkelt och jag skakade på huvudet, drog runt med gaffeln i en skagenröra.
– Jag vet inte.

Annons

Och jag visste inte.
För dagar fortgår, slentrianmässiga sms med röda hjärtan skickas, en varm kropp sover mot ens rygg, någon håller en i handen på gatan. Jag lagade tacos, soppor, grytor, sallader och pastarätter som stod färdigt varje kväll när nyckeln vreds om i låset. Jag strök hans skjortor, vek hans jeans och gick runt, runt i lägenheten om nätterna.

Jag visste det inte ens när jag en kväll föll ner på sovrumsmattan och vädjade, förnedrat viskade vid hans fötter att han måste hjälpa mig.
– Du måste hjälpa mig. Snälla, hjälp, jag är så olycklig.
Och han såg ner på mig, skakade på huvudet, stängde sin vinterjacka och sa:
– Jag kan inte, Sandra. Jag kan inte.
Inte ens då förstod jag.

Tänk vad lätt det är att vara efterklok.
Att det skulle ta en lång, bister vinter och en total nedmontering för att förstå skillnaden mellan att kunna, och faktiskt vilja.

Dela på:

106 kommentarer till “skillnaden mellan att kunna och att vilja.”

  1. Ekenäslivekenasliv.se skriver: 3 april 2017 kl 15:01

    Så otroligt stark skrivet… Men vet du, en del kommer aldrig någonsin till insikt, så vackert att du gjort det nu och nu kn du ta hand om dig igen.
    Kram Anna


  2. Lil skriver: 3 april 2017 kl 15:25

    Slänger in en till kommentar om min värsta breakup, kanske kan trösta någon att allt kommer bli bra tillslut. Det var på min 25-årsdag, det var första gången jag hade riktiga vänner och skulle fira min dag med dem, jag var så jäkla glad. Äntligen skulle jag få fira ordentligt med vänner och inte vara ensam. Vi möttes i en park i London for att fira (där jag då hade bott i 5 år). Mina vänner var där och min pojkväns syskon. Men timmarna går och han dyker inte upp. Jag smsar och ringer, inget svar. Vi dricker öl i parken och låtsas att allt är bra. Det är ju min födelsedag, vi kan fira utan honom så länge tänker jag. Fortsätter ringa honom, inget svar. Börjar bli mörkt, inget svar. Vid typ 9 på kvällen messar han och säger att han är påväg, inget mer. Jag har sån jäkla ångest. Går från parken med hans brors flickvän till baren hon jobbar precis bredvid och fortsätter dricka och vänta där. Han kommer inte. 5 min efter midnatt dyker han upp. Han säger hej och låtsas som ingenting har hänt, men hela hans kroppsspråk skriker att jag är ett problem. Att jag är jobbig. Säger att vi ska gå. Påvägen ut gråter jag och han tar min hand. ”Jag fattar väl att du inte vill vara med mig, så varför håller du min hand för?” säger jag. ”Sluta nu” säger han. Jag är så jävla förstörd och trött efter den här dagen att jag inte ens orkar fråga mer under vägen hem, men jag vet ju. När vi kommer hem är jag så jäkla desperat att jag har sex med honom och hoppas det ska få honom att ändra sig. (!) På morgonen frågar jag om det är slut och han säger ja. På kvällen har han lagt upp massa bilder på sig själv på facebook tillsammans med en tjej från hans jobb. De kysser varandra. Alltså…. Att göra slut på det sättet han gjorde suger verkligen, men ibland fegar folk ur och gör dumma saker. Men att medvetet försöka såra mig dagen efter på det sättet kan jag aldrig förlåta eller förstå. Det ska läggas till att vårt förhållande var bra innan detta hände, så det var som en blixt från klar himmel. Kände mig verkligen så otroligt bortbytt, värdelös och LURAD. Men… idag har jag precis fyllt 30 och hade den lyckligaste födelsedagen i mitt liv med en ny pojkvän som verkligen är ett riktigt kap och min bästa vän. Han är en sådan person som kan väcka en mitt i natten bara för att få en att skratta. Jag väntade 4 år innan jag vågade träffa någon ny, och det var det värt. Jag reste själv varje födelsedag till olika ställen, tränade, lärde känna massa människor och hann bo i 2 nya länder under de åren. Nu är min självkänsla 100 gånger bättre och skulle aldrig låta någon behandla mig som den där snubben gjorde för 5 år sedan.


    1. Elvira skriver: 3 april 2017 kl 16:19

      Åh vilken deppig kommentar!! Går igenom liknade som du gjorde, vad skönt att läsa att allt löser sig! Att det är värt väntan, och att man måste inse sitt eget värde. Ska också passa på att resa, bo i olika länder och bara ta hand om mig själv! Men framförallt fick jag upp hoppet om framtiden! Tack!


      1. Elvira skriver: 3 april 2017 kl 16:20

        Peppig* kommentar!


      2. Lil skriver: 3 april 2017 kl 16:47

        Gör det Elvira! Det kommer vara sååå värt det att bara investera i dig själv och göra allt du drömt om, vill du träffa någon senare så kommer det av sig självt till slut när du är som starkast. Kram på dig < 3


      3. Anna skriver: 4 april 2017 kl 00:21

        Ja! Kom till Amsterdam. Alla ni som är ensamma eller vill resa någonstans men inte vågar helt själva, kom och hälsa på mig!! Jag kan aldrig vara med i ”nya kompis” inläggen eftersom jag bor i Holland men alla är så fina här inne och jag känner bara att om någon vill så finns ett litet systerskap i Amsterdam; alltså mig själv :D.


    2. Linnea skriver: 3 april 2017 kl 20:05

      Herregud, vilken ryggradslös och feg nolla! Så himla bra att du blev av med honom <3


    3. A skriver: 3 april 2017 kl 21:44

      Tack för den här texten och för att du ger mig hopp. Breakade med mitt ex för 3 år sedan och det var det värsta jag har varit med om. Nu fyller jag 29 om en vecka och har vrålångest pga fortfarande singel och en ständig rädsla för att alltid vara ensam. Ångesten har liksom blivit en del av mig och jag kan knappt minnas hur det är att vara lugn inombords. Jag hoppas att jag snart kommer att känna som du, att allt föll på plats tillslut!


      1. Lil skriver: 4 april 2017 kl 10:33

        < 3 < 3 < 3


  3. Paulina skriver: 3 april 2017 kl 16:12

    När du skriver såna här texter är det som att man glömmer att andas när man läser


    1. Åsa skriver: 3 april 2017 kl 20:17

      Exakt!


  4. Agneslifeinthemiddleof.com skriver: 3 april 2017 kl 16:37

    Fina, fina Sandra. Hoppas du mår bättre snart – det kanske går långsamt, långsamt och ibland halkar man till och faller pladask. Dagarna blir ljusare och snart är det vår på riktigt. Det är iaf ett som är säkert. Ta hand om dig!


  5. Christinechristinelovestotravel.com skriver: 3 april 2017 kl 16:53

    that’s the worst feeling.

    -Christine
    http://www.christinelovestotravel.com


  6. michelle skriver: 3 april 2017 kl 17:37

    HEJHEJ JAG GILLAR INTE ATT LÄSA OCH TYCKER BÖCKER ÄR DÖDSTRIST MEN DINA MÅNDAGSTEXTER ÄR SÅ HIMLA FINA. DEN OM GRISFÖTTERNA<3333


  7. Tua skriver: 3 april 2017 kl 17:38

    Kram till dig.<3


  8. Tale skriver: 3 april 2017 kl 18:26

    Fin tekst. Fine mandagsinnlegg


  9. carolineinstagram.com skriver: 3 april 2017 kl 18:57

    <33333 Herregud. Så vakkert og vondt. Pakket både hjertet mitt inn i et teppe og samtidig hugget til.


  10. Madde skriver: 3 april 2017 kl 19:13

    Vad gör man när ens livs kärlek har lämnat en? Han tappade bort sig själv för några veckor sedan. Han kunde inte längre känna något sa han. Jag gråter varje dag. Vi har haft ett underbart förhållande och nu kastar han bort allt. Våren är runt hörnet, fåglarna kvittrar men jag är helt död inuti. Ska jag behöva gråta hela våren och hela sommaren fastän det är då man ska vara som lyckligast. Vad gör man för att orka andas och helt enkelt inte bara ge upp?


    1. Liv skriver: 4 april 2017 kl 10:34

      Mitt absolut bästa råd är att tänka att det verkligen är slut och inte leta efter något slags hopp om framtiden med den som precis dumpat en. Lättare sagt än gjort när man är ledsen och älskar honom fortfarande men att fokusera på sig själv och försöka tänka framtid, en bättre sådan med någon annan, är så viktigt. Att hänga kvar vid drömmar och förhoppningar är att förlänga smärtan. Visst kan par gå igenom kriser där man gör slut och sedan hittar tillbaka, det är lätt när man har blivit dumpad att vilja trösta sig med den tanken. Men håll inte fast vid såna drömmar, tänk verklighet så mycket som möjligt. Skulle en person som verkligen älskar en och vill vara med en göra slut, oavsett ”bra” anledning? För mig är svaret solklart nej. Ett annat tips är att inte ringa eller höra av sig på annat sätt. Att försöka få tröst eller svar av den som lämnat en är lönlöst. Efter varje kontakt får man antingen känslan av att ha blivit lämnad på nytt eller så har ett falskt hopp väckts. Hör inte av dig!! Jag själv fick rådet att ta bort honom från sociala medier men jag hade inte styrkan att göra det, nu i efterhand så tycker jag att det hade varit bra och besparat mig väldigt mycket smärta. Sök tröst hos folk du kan lita på och försök göra saker som du vet får dig att må bra även om du inte känner för det just då, tillåt dig att vara ledsen och svag men känn hopp för framtiden. Jag blev lämnad i november, två månader senare grät jag fortfarande varje dag, gick omkring med obeskrivlig smärta och det kändes hopplöst, jag trodde aldrig jag skulle bli glad igen. Sen ganska plötsligt började jag må bättre, utan att något särskilt hade hänt. Nu vågar jag påstå att jag är över honom. Håll ut, bättre tider väntar på dig där framme. Våga tro på det. Kram


  11. Hannah skriver: 3 april 2017 kl 19:32

    ❤❤❤


  12. Anna skriver: 3 april 2017 kl 19:41

    Förhållanden ska vara jämställda för att båda ska vara lyckliga. Funkar inte om bara den ena ger! ❤️


  13. Linnea skriver: 3 april 2017 kl 19:57

    <3


  14. Ellenellenlindberg.se skriver: 3 april 2017 kl 20:21

    Men åh.
    <3<3


  15. ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★saramadeleine.se skriver: 3 april 2017 kl 20:23

    Stor kram <3. Du sätter verkligen ord på en känsla nästan alla upplevt.


  16. L skriver: 3 april 2017 kl 20:52

    <3!
    Fyfan vad fint skrivet.


  17. E skriver: 3 april 2017 kl 21:34

    Känner igen mig så. Minns hur jag fick panikattacker från ingenstans. Började gråta på busshållplatser. På vägen hem. Låg i min soffa och bara skakade och hulkgrät. Jag ringde min kille och bad honom att komma hem till mig för att ge mig tröst, men han skyndade sig inte ens för han var upptagen med något. Några dagar senare låg jag i hans säng och grät lika mycket igen. Jag förstod inte varför. Något kändes bara fel. Han sa ingenting. Kanske visste han vad allt berodde på. Jag trodde att jag blivit helt galen, typ psykiskt sjuk. Att det var något allvarligt fel på mig. Sen vet jag inte riktigt vad som hände men jag gick på någon slags magkänsla och kollade hans mobil. Hittade massa sms med en tjej och det visade sig att han varit otrogen. Fan alltså. På ett sätt är kroppen sjukt mäktig som kan känna så starkt att något inte stämmer. Synd bara att huvudet inte alltid vill inse läget lika snabbt.


    1. Therese Karlsson skriver: 3 april 2017 kl 21:56

      Åh, känner också igen mig så mycket. Bodde med min kille, ställde upp så mycket för honom och var helt slut, mådde så dåligt och var deppig. Trodde det berodde på att jag tog så mycket ansvar i förhållandet och stod för den ekonomiska biten i förhållandet (snubben=konstnärstyp). En dag var jag på yoga och bara: alltså nej, detta stämmer fan inte. Hade en klump i magen som typ kändes. När han somnade samma kväll kollade jag hans sms och upptäckte minst en affär han hade. Detta var 3 dagar innan jul. Fy fan. Men det blir bättre! Och vilken lättnad det var att inse hur mycket man kan lita på sin magkänsla och att ens egen kropp finns där för en <3


    2. sandrabeijer skriver: 3 april 2017 kl 22:21

      så mycket igenkänning i detta. att man tror att man blivit galen. att personen aldrig skyndade sig. skyndade sig ALDRIG. så sorgligt.


  18. Michaela / Kuggemichaela.fi skriver: 3 april 2017 kl 21:55

    Alltså Sandra jag älskar dina texter. Kram på dig! <3


  19. Marie skriver: 3 april 2017 kl 22:24

    Gleder meg til å se deg lykkelig igjen, håper det ikke tar lang tid! Kjærlighetssorg er noe dritt.

    Modern heartbreak is “read at 9:13 p.m.” when it’s 9:40. it’s unliked photos, it’s blocking and unblocking and blocking and unblocking. modern heartbreak is sick with being watched, it’s breakups playing out on twitter feeds, it’s unfollowed unfollowed unfollowed. it’s screenshotted photos that shouldn’t have been saved, it’s screenshotted texts meant for one person only. it’s seeing your ex lover with their new one, watching their lives playing out like yours didn’t, it’s phones thrown into bedroom walls when their profile changes from single to in a relationship. it’s snapchat stories to make that one person jealous because it feels like without them you’re nothing, it’s that one story expiring before they see it because they don’t give a fuck about you now and you know it, it’s deleting their contact info but wanting it tattooed on the back of your hand in case you ever want to call, it’s messy it’s messy it’s messy it’s so fucking messy because everyone fucking sees it and it never goes away.

    Herfra: http://awelltraveledwoman.tumblr.com/post/159135316441/wont-time-love-us-modern-heartbreak-is-read-at


  20. Nadia skriver: 3 april 2017 kl 23:04

    Så himla fint. Relaterar så mycket! Tack för att du sätter ord på sånt som är svårt att förklara och ens känna.


  21. Nat skriver: 3 april 2017 kl 23:48

    Hej! Jag kommenterar aldrig bloggar – av oklar anledning för jag tycker att alla quinnor jag följer är så jävla bra, inspirerande och hoppingivande. De kommande generationerna är fan så mycket mer upplysta än vad jag och mina vänner var som teens TACK vare såna som dig Sandra!! Och den här texten herregud. Luften gick ur en liksom.

    Och jävlar alltså, heja dig som tar dig igenom varje sekund, minut och timme just nu <3


  22. e skriver: 4 april 2017 kl 14:46

    du <3 jeg heier sånn på deg <3


  23. Y skriver: 4 april 2017 kl 16:51

    Så fint skrivet! Jag går igenom nått liknande nu. Jag har gett och gett och hoppats och hoppats, inte velat inse, inte velat se. Men nu ser jag. Och jag är värd så mycket bättre. Ibland tar det tid att släppa nån men man måste välja sig själv först! <3


  24. Alekzandrabookupied.blogg.se skriver: 5 april 2017 kl 14:32

    <3


  25. Fröken Cocco Sohlcoccosohl.wordpress.com skriver: 5 april 2017 kl 17:55

    Detta är så bra. + Älskar hur du väver in maträtter i berättandet.


  26. Karoliina skriver: 6 april 2017 kl 00:35

    Du är bst. Tack för att du finns, tack för att du skriver.


  27. H. skriver: 6 april 2017 kl 18:01

    Har alltså läst igenom alla kommentarer nu och känner mig så stärkt av att vi tjejer finns där för varandra och kan stötta varandra om erfarenheter av alla dessa skräppojkar. Går igenom en liknande grej. Min pojkvän säger att han inte känner samma som förut, att han inte är lycklig och inte tror att det kommer förändras åt det bättre hållet. Men att han ändå vill vara tillsammans. Det har varit såhär i fyra månader nu, och jag har försökt vara så stöttande jag kan men nu orkar jag inte längre, för det bryter ner mig. Är liksom inte redo att ta steget bort från honom än, fast jag vet att jag måste, för jag mår inte bra av detta och får inget som helst stöd av honom. Iaf, skönt att läsa om folk som tagit sig igenom pissiga förhållanden till nåt bättre.


    1. M skriver: 11 april 2017 kl 20:06

      Älskade du. Hur har du stått ut i 4 månader? Min pojkvän gjorde likadant, men jag lämnade efter en månad. Han sa att han inte älskade mig längre, att han inte kunde känna, men han ville inte göra slut. Han var inte längre den jag blev kär i men jag blev kvar. Ville så gärna att hans ”lilla kris” skulle gå över. Tiden gick, han behandlade mig dom skit och jag bara grät. Till slut insåg jag att jag förtjänar bättre. Det gör du med!


  28. Fanny skriver: 6 april 2017 kl 19:04

    Du tar andan ur mig med dina ord.


  29. Fanny skriver: 6 april 2017 kl 19:07

    Och fy fan för honom. Fy fan fan fan så jävla äckligt att bete sig sådär. Så jävla hjärtlöst.


  30. Nike Krantzdevote.se skriver: 6 april 2017 kl 21:39

    !!!


  31. amanda skriver: 7 april 2017 kl 19:34

    vackert. älskar dig nu.


  32. Karin skriver: 6 december 2019 kl 17:46

    Jag önskar att jag inte kände igen mig i det här, men det gör jag. Det värker innanför bröstet och domnar ut i armarna när jag tänker tillbaka på crescendot av känslor. Livet.


Laddar