Sandra Beijer
Hej jag heter Sandra och jobbar som författare och bloggare. Har skrivit tre romaner och bloggat sedan 2005. Tycker om fredagar, cava och när det är sommar.
Annons

vecka 29.

Oktober 2016. Jag vaknar tidigt i Los Angeles. På grund av tidsskillnad. På grund av hjärtklappning. Vi bor några dagar i ett hus i Hollywood Hills. Jag känner inte dom andra direkt. Vi är medbjudna på en pressresa, en musikfestival, det är oktober men sommar här.

Annons

Jag smyger ner i köket, vinflaskorna står kvar på diskbänken från kvällen innan, en tom ölburk med fimpar i. Klockan är morgon men eftermiddag i Sverige. Jag får upp dörrarna till terrassen, insekterna gapar högt, det luktar inte som hemma. Mina händer är ostadiga, kanske tidsskillnad, kanske hjärtklappning. Jag får upp en cigarett ur paketet, röker först en hårt innan jag ringer. Tänder direkt en till.
Jag börjar gråta när jag hör hans röst. Den är så hemtam och så mjuk, jag vill bara att den ska göra mig lugn igen. Något annat spelar egentligen ingen roll, det är rent själviskt, jag vill bara må bra igen.

Annons

Jag gråter och frågar varför han är med henne, varje kväll, sedan jag åkte för några dagar sedan.
– Baby, säger han. Älskade lilla baby. Vi dricker öl bara. Du vill väl inte att jag bara ska sitta hemma? Baby baby jag vill alltid vara med dig.
Och jag tänder en ny cigarett, säger att jag såklart inte vill att han ska sitta hemma, lägger huvudet mot knäskålarna, sitter i en trapp ner till en pool, allt är så vackert och allt är så fult.

– Jag är så olycklig, säger jag. Jag orkar inte vara så olycklig.
Och han säger att jag aldrig ska behöva vara olycklig och efter att vi har lagt på sms:ar han direkt att Älskade baby, kom hem till mig. Kom hem till mig så gör jag allt bra igen. Vi vi vi.
Jag hör hans tonfall när jag läser sms:et och jag blir lugn. Går in, går och lägger mig, går upp igen när de andra lagar frukost.

Senare på kvällen blir jag alldeles för full. Och när jag sms:ar och frågar vad han gör svarar han inte. Men klockan är ju mitt i natten i Stockholm då. Ingen är vaken 05:55.

Det vet ju vem som helst.

Dela på:

104 kommentarer till “vecka 29.”

  1. Jojo skriver: 17 juli, 2017

    Du skriver så fint. Får ont i magen, texten påminner mig om hur jag mådde för några år sedan då jag var i en liknande situation, med en kille som kom med precis samma lögner rakt in i mitt ansikte. En person som jag gjorde allt för på den tiden. Men man glömmer med tiden och blir hel igen och även om det dyker upp dåliga minnen ibland så gör det inte ont längre. Nästan som vilket minne som helst. Förutom när man läser denna klockrena text som känns djupt inne i bröstkorgen.


  2. Charlotta skriver: 17 juli, 2017

    <3!!!


  3. Lisa skriver: 17 juli, 2017

    <3 thank you for writing this sad, sad piece. I've been there too.


  4. Agnes skriver: 17 juli, 2017

    ALLTSÅ


  5. Anna skriver: 17 juli, 2017

    Alla dina ord går rakt in i hjärtat <3


  6. Emiliaeewmiliaa.blogg.se skriver: 17 juli, 2017

    <3 <3


  7. Mollytheoddmolly.wordpress.com skriver: 17 juli, 2017

    Du skriver så bra så jag får igenkänningskänslor trots att jag aldrig varit med om det du skriver om♥️


  8. J skriver: 17 juli, 2017

    Så fint skrivet. Har också behövt genomlida otrohet och lögner i två tidigare förhållanden. Fattar på riktigt inte hur man gör för att på riktigt kunna lita på en annan människa igen?


    1. L skriver: 17 juli, 2017

      Har ett tips! Gå i terapi om möjligt eller typ läs på om anknytningsmodeller och så liksom jobba med dina mönster. Du kan aldrig ha kontroll över hur andra är, men genom att jobba fram känslan av att ”jag är medveten om vilka typer jag har dragits till och varför och vet vad jag vill ha istället ” så kan en få känna sig trygg igen. För en får känslan av att veta vad en ska akta sig för. Till exempel: om en har dragits till personer med låg självkänsla som sätter en på piedestal och verkar sååå snälla. Så kanske en kommer fram till i terapin eller det egna djupdykandet att en behöver stärka sin egen självkänsla så att en dras till människor som är mer trygga och coola. Eller en kanske märker att en fastnar för personer som kör gummibandet, ömsom är där och ömsom är otillgängliga. Och då kan en fördjupa sig i terapi eller självstudier i hur ett sånt gummiband funkar. Varför en blir hooked. Kort sagt: skaffa massa kunskap om psykologiska mönster hos människor i allmänhet och en själv i synnerhet. Så växer ens känsla av att en själv kan lita på sitt omdöme. Obs därmed inte sagt att det var du som valde fel! Det var dina ex som var fel. Jävla dom. Men aaa vinn över rädslan genom att vinna känslan av att veta vad som var tilldragande hos asen och hur välja annat. Helt säker kan en aldrig va på kärlek men en kan få tillbaka modet och bli kär utan rädsla igen. Iaf så var det för mig och flera vänner till mig <3


      1. Frida skriver: 20 juli, 2017

        Håller med om allt N skriver, så jäkla sant. Jag gick igenom samma djupdykning för typ fem år sen efter att ha läst ”Hemligheten – från ögonkast till varaktig relation”. Sådan jäkla ögonöppnare. Ett ganska kort tag efter (FÖR kort kanske för jag borde nog ägnat mer tid åt mig själv) träffade jag min bästa person! Så jäkla snäll, bra, ordentlig, trygg och okomplicerad att jag knappt trodde det var sant. Ljusår från alla otillgängliga coolingar jag träffat fram tills dess. <3


  9. Hannah skriver: 17 juli, 2017

    Din text golvar en. Aj aj aj. <3


  10. Stine skriver: 17 juli, 2017

    I love you.


  11. Alexandra skriver: 17 juli, 2017

    !!!!!


  12. Johanna skriver: 17 juli, 2017

    äej herregud va fint


  13. Lovisa skriver: 17 juli, 2017

    Älskade fina Sandra ❤️


  14. My yalcinnouw.com skriver: 17 juli, 2017

    AJ mitt hjärta, allt det där låter precis som i min tonår.
    Jag vill bara krama dig och säga att din lycka kommer komma, håll ut!


  15. Jennette skriver: 17 juli, 2017

    Hello Sandra,
    (I hope its ok this is in English)
    I’ve been following your blog for about 5 years now (all the way in Portland Oregon USA), and I just wanted to tell you your strong writing and and personality really shine through a Google-translated version of your work. I don’t think everyone can do that. I really admire your writing! I can always see it so perfectly in my head. Maybe I will learn Swedish to read your books?
    Enjoy the rest of summer Sandra!
    Puss from the west coast of the USA!!


    1. S skriver: 18 juli, 2017

      Hey Jennette! I’m a Swedish reader in Portland too, do you want to meet up?


  16. Jonas skriver: 17 juli, 2017

    <3 så fint!!


  17. Petronella skriver: 17 juli, 2017

    Fy fan!
    Jag har också varit prick i den känslan och det är så övervidrigt!
    Kram❤


  18. Villintesäga skriver: 17 juli, 2017

    Min kille lämnade mig och vårt barn för min bästa vän…tänk dig det 🙁 hon hade suttit och tröstar mig när jag misstänkte honom för att vara otrogen. Och det var henne han var otrogen med!! Känner igen konstiga telefonsamtal..när dom råkat på varandra ute.. fy fan. Lider än. Och idioterna har dessutom mitt barn hos sig på halvtid. Fy fan vad nere jag var då när både min bästis och sambo svek! Även om jag gått vidare med ny man och barn så smärtar det att se dom ihop än. Inte för att jag saknar honom men för det sveket, att jag påminns om känslan av ren panik när det gick upp för mig att det var dom två… kram


    1. Josefin skriver: 18 juli, 2017

      <3


    2. malin skriver: 18 juli, 2017

      Fy fan. <3


    3. Mike skriver: 18 juli, 2017

      Näääej fyfan vad vidrigt!


  19. Fridahusrappet.wordpress.com skriver: 17 juli, 2017

    oiiiiiiii! Jag förstår varför du blev författare!


  20. Johanna skriver: 18 juli, 2017

    Sandra! Du skriver helt fantastiskt bra, älskar ditt språk på alla sätt och vis!

    (En parentes i sammanhanget – för det är han verkligen – är att han är ett as som borde förpassas till historiens dunkla vrår. Vik hädan ditt as)


  21. Jennie skriver: 18 juli, 2017

    ‘Älskade lilla baby ‘ känns verkligen som ett sådär tilltal till någon vars oro uppenbarligen är helt befogad. Ja annars med. Så fort någon kallar mig ‘lilla’ slår jag bakut, så otroligt nedlåtande. Fantastisk text.


  22. L skriver: 18 juli, 2017

    får kalla kårar för att jag satt precis sådär för ett år sen och sa baby till min finaste person, hans magkänsla var rätt och till slut kom det fram. Vi kom igenom det och håller ihop än men fy helvete vilken KASS person man är när man inte möter sin partner i hens känsla och bara är ärlig.
    Sandra du är amazing som vanligt. ♥


  23. Synneetdrysskanel.com skriver: 18 juli, 2017

    <3 !


  24. M skriver: 18 juli, 2017
  25. Melinda skriver: 18 juli, 2017

    Du är bäst


  26. Åsa skriver: 18 juli, 2017

    Jag vill spy och orosfjärilarna fladdrar i magen. För jag är du. Eller var, ungefär samtidigt faktiskt. Fy fan.


  27. Malinsplendiferouslytiggerific.wordpress.com skriver: 19 juli, 2017

    <3


Annons
Laddar
https://sandrabeijer.elle.se/bonjour-min-nya-leksak-%f0%9f%92%93/